Historia

​​En koloniträdgård brukar definieras som små odlingslotter som arrenderas under en viss tid av enskilda personer som odlar t.ex. grönsaker, frukt och blommor. Ursprungligen härstammar idén att anlägga koloniträdgårdar från Tyskland i början av 1800-talet. Pionjär var läkaren Daniel Gottlob Moritz Schreber (1808-1861) från Leipzig. Han gav namn åt de så kallade Schrebergärten i Tyskland och som kom att bli förebild för koloniträdgårdar i Sverige.

Han ansåg koloniträdgården vara viktig både för folkhälsan och som försörjningskälla för fattiga barnfamiljer i urban miljö. I samband med första och andra världskriget intensifierades anläggandet av koloniträdgårdar och spreds vidare i Europa.

De första svenska koloniträdgårdarna anlades i Sydsverige omkring 1895 i Landskrona och Malmö. Förebild var koloniträdgårdarna i Köpenhamn i Danmark. År 1905 tillkom Stockholms nu äldsta koloniområde Söderbrunn på norra Djurgården.

Initiativtagare till den svenska koloniträdgårdsrörelsen var den socialdemokratiske politikern Anna Lindhagen (1870-1941) som var angelägen om att förbättra villkoren för arbetarklassen. 1906 bildades ”Föreningen koloniträdgårdar” i Stockholm. Koloniområdena anlades i regel i gränsen mellan stad och land. Marken arrenderades av staden.

Rörelsen expanderade kraftigt i landet. 1916 fanns det koloniträdgårdar i 37 svenska städer. 1945 fanns kolonier i de flesta städer och större samhällen.

I Sverige idag finns ca 51. 000 kolonilotter.  Drygt hälften är koloniträdgård med stuga. Resten är odlingslotter.Kolonirörelsen är en av Sveriges största folkrörelser.

Intresset för koloniträdgårdar har skiftat genom åren. Från tidigare främst varit nyttoträdgårdar har de utvecklats till mer prydnadsträdgårdar och plats för rekreation. Intresset för nyttoodling kvarstår och inte minst ekologisk odling. Koloniträdgårdar efterfrågas av allt fler grupper. Dagens kolonister kan sägas vara ett tvärsnitt av dagens samhälle. En blandning av människor i alla åldrar, yrken och nationaliteter.

Flera koloniområden betraktas som kulturhistoriskt intressanta. Man är angelägen om att spara dem för framtiden. De är en del av vårt kulturarv och anses värda att bevara. På Skansen i Stockholm finns ett koloniområde med stugor med tidstypiska odlingslotter från 1920- och 1940-talet, öppna för besökare.

Dalens koloniområde strax utanför Stockholm år 1917 

Bilden visar utdelning av fruktträd. Den vitklädda kvinnan i mitten är den socialdemokratiske politikern Anna Lindhagen (1870-1941) som tog initiativ till den svenska koloniträdgårdsrörelsen. Hon hade sett hur den fungerade i Tyskland, England och Danmark. Under första världskriget rådde stor matbrist i Europa och kolonilotternas odling blev viktiga tillskott till att hålla svälten borta. Det var även lika viktigt att familjen och främst barnen skulle ges möjlighet till miljöombyte och rekreation istället för att tillbringa somrarna på stadens bakgårdar. 

Dalens koloniförening grundades redan 1912 och är en av Stockholms äldsta. Ursprungligen fanns här 400 kolonilotter. Men den framväxande bostadsbebyggelsen har minskat antalet. Idag finns det 42 kolonilotter kvar i föreningen.
​

Ritning till lusthus/kolonistuga år 1913

Kolonistugan skulle enligt den tidigare rörelsens stadgar byggas enligt en särskild mall både vad gällde storlek, färg och utformning. På kolonilotterna skulle man odla främst nyttoväxter men även blommor och prydnadsväxter. Numera har reglerna förändrats. Idag har kolonistugorna och odlingarna fått en mer lustfylld karaktär.