Afrika

Historia
De äldsta koloniträdgårdarna i Afrika kan dateras till 1600-talet och invandrade nederländare i Sydafrika. I övriga Afrika har många av koloniträdgårdarna generellt sitt ursprung hos invandrande européer under den europeiska kolonialismen i slutet av 1800-talet och under första halvan av 1900-talet. 

Under 1900-talet kämpade många afrikanska kolonier för sina självständighet och motsatte sig utländsk inblandning. En efter en blev de också självständiga länder på 1900-talet, inte minst 1951-1980. Men den tidigare europeiska kolonisationen hade lämnat djupa spår i historien och kulturen. Många inhemska etniska afrikaner i Afrikas nya självständiga länder såg koloniträdgårdarna som ett europeiskt kolonialt arv som de inte uppskattade även om det var ett fredligt arv. Antalet koloniträdgårdar minskade i rask takt på andra halvan av 1900-talet i Afrika när flera afrikanska länder ville frigöra sig från den europeiska kulturen. De lade ned de flesta av sina inhemska koloniträdgårdar. Det gick så långt som att koloniträdgårdar som de ser ut i dagens Europa är numera ovanliga i Afrika.

Nutid
På grund av det koloniala arvet och den tidigare kolonialismen kan dagens koloniträdgårdar uppfattas som ett kontroversiellt eller känsligt ämne i vissa afrikanska länder som i t.ex. Sydafrika, även om majoriteten av de inhemska afrikanerna inte ens var födda när deras länder var europeiska kolonier. Attityden mot koloniträdgårdar i Afrika har dock mjuknat på senare år från 2000-talet och framåt.

Dagens koloniträdgårdar i länder som Demokratiska republiken Kongo och Sydafrika är inte bara ett arv från det förflutna utan också ett uttryck för ländernas mångfald och kreativitet. De visar hur människor kan skapa skönhet och livskvalitet i en svår situation, Men också hur de kan utmana de gamla maktförhållandena och göra koloniala symboler till sina egna. 

De koloniträdgårdar som finns i Afrika idag kan allmänt ses som en form av urban odling som bidrar till livsmedelssäkerhet, social sammanhållning och miljömedvetenhet. De kan också vara en plats för kulturellt utbyte och lärande mellan olika grupper av människor. Det finns några exempel på verksamheter och initiativ i några afrikanska länder som påminner om koloniträdgårdar, Men som har andra namn och syften. I Kenya finns det ett projekt som kallas Shamba Shape Up som hjälper småbrukare att förbättra sina odlingar och  inkomst genom rådgivning, utbildning och stöd. Shamba betyder gård på swahili. .

I Sydafrika finns det ett nätverk av gemenskapsträdgårdar (community gardens) som kallas för Abalimi Bezekhaya som betyder odlarna i hemmet på xhosa. Dessa trädgårdar ger mat, arbete och inkomst till fattiga familjer i kåkstäder.
​

​Marocko

Hus och trädgård i Marrakech.

​I Marocko kallas motsvarande koloniträdgårdar för jnane som betyder trädgårdar. De är ofta belägna i utkanten av städerna eller på landsbygden. Likt europeiska koloniträdgårdar används de främst för att odla grönsaker, fruktträd och örter, men också för en plats att koppla av på. Många jnane har också små hus eller tält där människor kan övernatta eller laga mat. 
​

Egypten

 Al-Azhar Park i Kairo.
​

Koloniträdgårdar i Egypten är inte särskilt vanliga, Men det finns några undantag där man odlar grönsaker och blommor på små landområden. En av dessa platser är Al-Azhar Park (Ḩadīqat al Azhar) som ligger i hjärtat av Kairo och är en av de största gröna ytorna i staden. Parken har en yta på 30 hektar och innehåller kolonilotter som hyrs ut till lokala invånare som odlar sina egna grödor. 

En annan plats där koloniträdgårdar är Wadi Degla som är ett naturreservat som ligger nära Maadi som är en förort till Kairo. Wadi Degla är en torr flodbädd som har en rik biodiversitet och är hem för många fåglar, reptiler och växter. I reservatet finns också ett antal kolonilotter som drivs av organisationen Wadi Degla Environmental Center. Organisationen erbjuder utbildning och stöd till människor som vill lära sig mer om ekologisk odling och miljövård.

Mali - över 2 000 community gardens​

Några av de många små trädgårdslotter som finns i Bamoko i sydväst. Det odlas allt från sallad till majs.
​

​Stadsodling i Mali är också känt som fickjordbruk för att det ibland odlas på mindre lediga tomter i städer. Grödorna från dessa lotter gör det möjligt att vara nära städernas marknader och restauranger. De ger en stadig kontantinkomst för en familj. Under sommarens skyfall planteras grödorna på upphöjda bäddar för att hindra dem från att översvämmas. Bäddarna bildar små 10-20 cm höga och 0,5-1 m2 stora öar där vattnet kan rinna mellan dem.

Det finns mer än 2 000 community gardens i Mali i Västafrika, enligt en rapport från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO). De involverar mer än 100 000 människor. Mestadels kvinnor och ungdomar. Trädgårdarna producerar en mängd olika grödor som grönsaker, frukter, spannmål, baljväxter och medicinalväxter vilket bidrar till mat- och näringstrygghet för odlarna och deras familjer. Trädgårdarna genererar också intäkter när de säljer överskottet på lokala marknader.

I sydvästra Mali lanserades ett nytt samhällsträdgårdsprojekt i Ouelessebougou som drivs helt av kvinnor som tidigare haft begränsad tillgång till betald anställning. Projektet bestod av att kvinnorna fick odla på mer än 200 trädgårdslotter som låg på outnyttjad mark. De fick möjlighet till inkomster och ökat välbefinnande för sig och sina familjer.
​

Senegal

En community garden i Djinaki i sydväst.

En community garden i Dar-Salam i sydöst.

​Koloniträdgårdar i Senegal är inte så vanliga, Men det finns det koloniträdgårdar i huvudstaden Dakar och i andra större städer i landet. Dessa lotter är ofta belägna på tidigare oanvänd mark eller i anslutning till parker och grönområden. Det finns också community gardens i i staden Djinaki i sydvästra delen av landet.
​

Niger - över 200 koloniträdgårdar

En community garden i Niger.

Niger ligger i Västafrikas inland. Koloniträdgårdar i Niger har funnits sedan kolonialtiden när landet var en fransk koloni 1922-1958 och ockuperat av fransmännen mellan 1890-talet till 1922. Efter att landet blev självständigt från Frankrike 1958 minskade antalet koloniträdgårdar i Niger. Men på 2010-talet ökade de igen tack vare stöd från olika organisationer och myndigheter. Ett exempel är projektet "Koloniträdgårdar för livet" som startades 2010 av den svenska biståndsorganisationen We Effect i samarbete med den nigeriska organisationen AREN (Association pour la Redynamisation de l'Elevage au Niger). Projektet har etablerat över 200 koloniträdgårdar i fyra regioner i Niger och har nått ut till mer än 10 000 människor, varav 80 procent varit kvinnor. Projektet har också utbildat trädgårdsmästare i ekologisk odling, vattenhantering och skadedjursbekämpning

I Niger finns det även flera koloniträdgårdar som drivs av olika organisationer som till exempel Röda Korset, UNICEF eller lokala kooperativ. Det finns också community gardens i Niger. I dessa lotter odlar man bl.a. potatis, kål, sallad och tomater.

​Ghana

En community garden i Buduburam i södra Ghana.

Koloniträdgårdar är inte så vanliga i det västafrikanska landet Ghana, Men det finns stadsodling. Ett av dem är Urban Harvest som är ett projekt som bildades 2004 av en grupp kvinnor i huvudstaden Accra. De odlar grönsaker och frukter på tomma ytor i staden på tak, bakgårdar och trottoarer. De säljer sedan produkterna till lokala marknader och restauranger och får därmed extra inkomster och bättre tillgång till näring. 

Ett annat exempel är Green Ghanaian Initiative, en organisation, som främjar ekologisk odling och miljömedvetenhet bland ungdomar i Ghana. Den har anlagt en koloniträdgård på en skola i Accra där eleverna lär sig  kompostering, vattenbesparing och biologisk mångfald. De odlar också örter, kryddor och medicinalväxter som de använder för att göra naturliga läkemedel och kosmetika. 
​​

Nigeria

​I Nigeria i sydöstra Västafrika finns det inte så många koloniträdgårdar, Men man har några exempel på stadsodling som liknar koloniträdgårdar. Ett av dem är Lagos Urban Agriculture Network (LUAN) som startades 2017 av en grupp unga som ville främja stadsodling som ett sätt att förbättra livsmedelssäkerhet, miljö och hälsa i landets största stad Lagos. LUAN har skapat flera odlingsplatser i olika delar av staden där man odlar grönsaker som sallad, spenat, morötter och tomater. De har också utbildat andra intresserade i hur man odlar på små utrymmen med hjälp av återvunnet material. 

Ytterligare ett exempel är Abuja Urban Agriculture Project (AUAP), som bildades 2019 av organisationen Fresh and Young Brains Development Initiative (FYBDI). AUAP syftar till att stödja unga människor i huvudstaden Abuja att driva egna stadsodlingsprojekt på tak, balkonger eller på tomma tomter. AUAP erbjuder utbildning, mentorstöd, nätverk och finansiering för odling av olika grödor som majs, bönor, gurkor och vattenmeloner. AUAP vill visa att stadsodling kan vara ett sätt att skapa jobb, inkomst och mat för unga i Nigeria. 

Kamerun

Kamerun i västra Centralafrika har en rik biologisk mångfald och olika klimatzoner. Det finns många olika typer av jordbruk i landet från storskalig plantageodling till småskalig familjeodling. Koloniträdgårdar är inte så vanliga i Kamerun. Men det finns några exempel på liknande initiativ. Ett exempel är Yaoundé Urban Agriculture Project som genomfördes av en organisationen Urban Harvest 2002-2006. Det var ett projekt som syftade till att stödja och utveckla stadsodling i huvudstaden Yaoundé. Projektet involverade över
3 000 stadsodlare som fick tillgång till mark, vatten, utsäde, gödsel, utbildning och marknadskanaler. Projektet bidrog till att förbättra livsmedelsförsörjning, inkomst, hälsa och miljö för de deltagande hushållen.

En är annat exempel är Community Gardens Project som startades av organisationen  Better World Cameroon. Det är ett projekt som syftar till att främja ekologisk odling, matsäkerhet, social sammanhållning och utbildning bland ungdomar och kvinnor i Bamenda som är en stad i nordvästra Kamerun. Projektet har skapat flera kollektiva trädgårdar där deltagarna kan odla sina egna grödor och få utbildning i permakultur, kompostering, vattenhantering och andra hållbara metoder.
​

Etiopien

En nyckelhålsträdgård i Oromia.
​

Det finns motsvarande community gardens i Etiopien i Östafrika. Det finns också nyckelhålsträdgårdar i bl.a. regionen Oromia i centrala och södra Etiopien. En del community gardens i Etiopien är utformade som nyckelhålsträdgårdar.
 
Nyckelhålsträdgårdar
Nyckelhålsträdgårdarna kom till Afrika från tidigare europeiska missionärer. De tog fram ett odlingskoncept som var enkelt, funktionellt, lätt att använda och tog vara på de få resurser som fanns. Nyckelhålsträdgårdarna byggdes på tillgängligt material och det finns obegränsade varianter idag i exempelvis Afrika, Europa och USA. I början på 2000-talet fanns det över  18 000 nyckelhålsträdgårdar i Afrika.

Gemensamt för nyckelhålsträdgårdarna är att de är runda och har ett litet eller ett stort hål i sidan för att odlarna ska kunna gå in i lotten. Vid ett stort hål kan det uppta en fjärdedel av lottens yta. Ingången kallas för nyckelhål. I allmänhet är trädgårdarna två meter i diameter och 80-100 cm höga med en behållare för komposten i mitten. En del kan vara bara några decimeter höga. En del har jordvallar. Andra har stora omgärdande stenar, trä eller en kombination av jord och stenar som skyddar jorden i lotten att ramla ned. De ser ut ungefär som runda varianter av de fyrkantiga trälådorna som finns vid en del lotter i community gardens i USA, Sydamerika, Europa och Asien.

Fördelar med nyckelhålsträdgårdar
- Enkel trädgård. Nyckelhålsträdgården kan byggas enkelt med nästan vilka material som helst. De kan byggas för bara en odlingssäsong eller för flera säsonger. - Arbetsmiljön. Höjden och omkretsen gör att det är bekvämt att jobba vid trädgården. Man behöver inte böja sig och få ont i ryggen. Man når också lätt hela komposten. - Näring. Jorden på lotten får näring av komposten i mitten. - Vatten. I Afrika återanvänds vanligen använt vatten från bad, disk och tvätt för att bevattna nyckelhålsträdgårdarna. Vattnen kan därmed användas två gånger.
 
Utmaningar
Koloniträdgårdars största utmaningar i Etiopien är osäker besittningsrätt, brist på infrastruktur, miljöförstöring och sociala konflikter. Några av dessa utmaningar är relaterade till det historiska och politiska sammanhanget för markägande och förvaltning  som har genomgått flera reformer och omvandlingar över tiden. Andra utmaningar är kopplade till den snabba urbaniseringen och befolkningstillväxten som sätter press på mark och naturresurser.

För att möta dessa utmaningar har olika aktörer varit involverade i att främja och stödja kolonilotter i Etiopien, såsom statliga myndigheter, icke-statliga organisationer, samhällsorganisationer och forskningsinstitutioner. De har genomfört olika insatser som att ge juridiskt erkännande, förbättra tillgången till vatten och insatsvaror, förbättra tekniska färdigheter, underlätta marknadskopplingar och stärka institutionell kapacitet. Insatserna har haft positiva effekter på försörjningsmöjligheterna och välfärden för kolonisterna och deras samhällen. Men de står också inför vissa begränsningar som måste åtgärdas.

Demokratiska republiken Kongo - minst 200 lotter

Byn Bitobolo i öster.

Historia
1885-1908 ägdes Kongostaten i Centralafrika personligen av Leopold II (1835 -1909). Han var Belgiens kung 1865-1909. År 1908 övertog den belgiska staten kolonin fram till 1960. Då hette kolonin Belgiska Kongo. 1960 blev kolonin självständig och 1964 bytte den namn till Demokratiska republiken Kongo. Landet är Afrikas näst största land efter Algeriet och nästan dubbelt så stort som Sydafrika.

Koloniträdgårdar i Demokratiska republiken Kongo har sina rötter i landets koloniala historia under Belgiska Kongo 1908-1960. På den tiden fanns det många europeiska bosättare som odlade grönsaker, frukter och blommor på små lantegendomar utanför städerna i kolonin. Dessa koloniträdgårdar var ofta en källa till stolthet och social status för de europeiska kolonisatörerna, men också ett sätt att anpassa sig till det tropiska klimatet och skapa hemkänsla.
Efter självständigheten 1960 försvann de flesta av de europeiska koloniträdgårdarna i landet Ett fåtal bevarades och återupplivads senare av kongoleser som ville odla sin egen mat och njuta av naturen.

Nutid och framtid
I huvudstaden Kinshasa finns ett område som kallas Cité verte. Där finns över 200 koloniträdgårdar som hyrs ut till invånare. Dessa trädgårdar är populära bland medelklassen och erbjuder en oas av lugn och grönska i 16,3 miljoners staden (2023).

Gröna ytor kommer att behövas i framtiden. 2050 beräknar man att det kommer att bo
35 miljoner människor i Storkinshasa och 83 miljoner 2100. Så sent som 1984 bodde det endast 2,6 miljoner i staden. 1950 hade staden endast 202 000 invånare och 1925 bodde det blott 24 000 där. Som jämförelse bodde det 1950 färre invånare i Kinshasa än i Göteborg med dåvarande 371 000 invånare. 
​

Kenya

​Historia
Koloniträdgårdar i Kenya i Östafrika har sitt ursprung i den brittiska kolonialismen i landet 1895-1963. Trädgårdarna var ett sätt för de brittiska bosättarna att odla grönsaker och frukt för eget bruk. Efter Kenyas självständighet 1963 övertogs koloniträdgårdarna av den etniska inhemska afrikanska befolkningen som använde dem för att försörja sig och sina familjer.

Nutid
Dagens koloniträdgårdar i Kenya bidrar till livsmedelssäkerhet, inkomster, miljöförbättring, gemenskap och politisk aktivism. Odlarna organiserar sig för att försvara sina rättigheter och intressen.

Tanzania

 Serengeti nationalpark i Tanzania.

Koloniträdgårdar i Tanzania är ett relativt nytt men som har väckt intresse bland både stadsbor och landsbygdsbefolkning. Det är ett exempel på hur stadsodling kan gynna både individer och samhälle, förbättra livsmedelssäkerheten, skapa inkomster, främja social sammanhållning och skydda miljön genom minskad erosion. Koloniträdgårdarna  finns både i stora städer som Dar Es-Salaam och i mindre orter runt om i landet. Många kolonister odlar traditionella grödor som majs, bönor och kassava, men också exotiska frukter som mango, papaya och ananas. Kassava eller maniok är en buskartad ört som bildar stora knölrötter som är rika på stärkelse, men fattiga på protein och vitaminer. 

Utmaningar
Koloniträdgårdar i Tanzania står inför flera utmaningar, brist på mark, vatten och infrastruktur, konflikter med markägare och myndigheter, brist på kunskap och rådgivning samt klimatförändringar som påverkar skördarna. För att övervinna dessa hinder behövs mer stöd och samarbete i Tanzania mellan kolonister, lokala organisationer, forskare och beslutsfattare. Några exempel på organisationer som arbetar med koloniträdgårdar i Tanzania är Tanzania Horticultural Association (TAHA), Tanzania Organic Agriculture Movement (TOAM) och Tanzania Urban Poor Federation (TUPF). 
​​

Angola

Blomma i staden Benguela på västkusten.

Historia
Portugal var det första europeiska landet som koloniserade södra Afrika. På 1400-talet etablerade de handelsstationer längs Angolas kust i sydvästra Afrika och ett sekel senare inrättade de kolonin Angola. Mellan 1880-talet till 1970-talet anlade många inflyttade portugiser små trädgårdar i Angola där de odlade grönsaker, frukt och blommor för eget bruk eller försäljning. Koloniträdgårdarna var ett sätt att skapa hemkänsla i det nya landet. Efter Angolas självständighet från Portugal i mitten på 1970-talet flydde de flesta portugiserna från landet och lämnade sina koloniträdgårdar åt sitt öde. Många av dem övertogs av angolaner som fortsatte att odla eller använde husen på lotterna som bostäder. 

Nutid
Idag finns det fortfarande spår av de gamla koloniträdgårdarna i Angolas städer och landsbygd, Men de har förändrats och anpassats till de nya förhållandena.
​

Zambia

I huvudstaden Lusaka i Zambia i södra Afrika finns det en koloniträdgård i Chalala Organic Garden. Den startades av en grupp kvinnor som ville förbättra sin livskvalitet och hälsa genom att odla ekologisk mat. 
​​

Madagaskar - över 10 000 lotter

Historia
Koloniträdgårdar i Madagaskar är små landområden som hyrs ut till privatpersoner eller föreningar för att odla grönsaker, frukt och blommor. Historien går tillbaka till kolonialtiden då franska bosättare introducerade konceptet på ön. 1896-1958 var Madagaskar en fransk koloni. 1960 blev ön självständig. För fransmännen var koloniträdgårdar i Madagaskar ursprungligen ett sätt att skapa en hemlik miljö i ett nytt land. De blev också snart populära bland den lokala befolkningen som såg dem som ett sätt att förbättra livskvalitet och självförsörjning. 

Nutid
Idag finns det över 10 000 koloniträdgårdar i Madagaskar. De ligger främst i huvudstaden Antananarivo och i andra större städer.
​

Mauritius - 3 000 lotter

Koloniträdgårdar i paradiset
Mauritius är en östat i Indiska oceanen öster om Madagaskar som är känd för sitt omgivande blåa hav, vackra stränder, fina natur, tropiska klimat och paradis. Finns det koloniträdgårdar i paradiset? Ja. Mauritius är beviset.
​
​Historia
1810-1968 var Mauritius en brittisk koloni. På 1800-talet introducerades koloniträdgårdar i Mauritius av den brittiska kolonialmakten som ett sätt att uppmuntra sockerrörsarbetare att odla sin egen mat och minska sitt beroende av import. Koloniträdgårdarna blev populära bland arbetarna som kunde odla en mångfald av grödor som ananas, mango, papaya, bananer, tomater, chili och örter. Koloniträdgårdarna blev också en plats för social samvaro och kulturellt utbyte mellan olika etniska grupper i öriket.

Nutid
Idag finns det förmodligen cirka 3 000 koloniträdgårdar på Mauritius. Siffran är osäker.
De flesta koloniträdgårdarna ligger i närheten av sockerrörsplantager eller i städerna. De drivs av både män och kvinnor i alla åldrar. Koloniträdgårdarna är organiserade i föreningar som ansvarar för att sköta områdena och följa de regler som fastställs av myndigheterna. Föreningarna får stöd från staten i form av subventionerad vattenförsörjning, gratis fröer och växter samt utbildning i ekologisk odling.  Koloniträdgårdar är ett exempel på hur en gammal europeisk idé har anpassats och utvecklats i en ny kontext. De visar hur man kan skapa gröna oaser i en urbaniserad och globaliserad värld och hur trädgårdsodling kan vara en källa till glädje, gemenskap och identitet.
Det finns också en mängd blommor. frukter och träd i öriket:
​

Kiosk.

Blommande flamboyant på Mauritius. Utrotningshotad.

Lichti-frukt

Frangipani eller tempelblomma. Plumeria rubra.

Sir Seewoosagur Ramgoolam botaniska trädgård
En unik sevärdhet är den botaniska trädgården i Pamplemousse nära Port Louis på Mauritius. Det är en av de äldsta botaniska trädgårdarna på södra halvklotet och den största på Mauritius. De första trädgårdarna uppfördes 1767 på platsen, men den nuvarande anlades 1770 av den franska landskapsarkitekten Pierre Poivre (1719-1786). Här finns både djur, som hjortar och färgrika fåglar och 650 olika växtarter, men inga växthus. I trädgården kan man även finna ebenholts, sockerrör, medicinalväxter och kryddor och drygt 80 olika palmsorter. Världskända politiska ledarna Nelson Mandela (1918-2013) från Sydafrika och Indira Gandhi (1917-1984) från Indien har planterat några av träden.

Berömd är också dammen med jättenäckrosor (amazon giant water lily) vilka ursprungligen härstammar från norra Sydamerika. Bladen kan ha en diameter upp till 3,5 meter. och har röda undersidor. Den  skiljer sig från den sydliga  jättenäckrosen från Argentina och Paraguay som är något mindre, har gröna undersidor och högre uppvikta kanter. 

Jättenäckrosor (lat. Victoria amazonica) i Sir Seewoosagur Ramgoolam botaniska trädgård.
​.​

Curepipe botaniska trädgårdar
En annan sevärdhet är Curepipe botaniska trädgårdar i Curepipe från 1870. Den är Mauritius nästa största botaniska trädgård. Syftet med den var från början att odla olika växtarter som trivdes bättre i ett kallare klimat inåt landet än i de marginellt varmare kusterna. Växtarter i det varmare Sir Seewoosagur Ramgoolam botaniska trädgårdar fördes över till Curepipe.
Curepipe botaniska trädgårdar har idag ett informellt utseende, en flod, en sjö och världens mest sällsynta palmträd hyophorbe amaricaulis. Denna art är en av nio palmarter som är inhemska på Mauritius och en av sju palmer som också är endemiska. Curepipe botaniska trädgårdar har också andra palmer, hotade calvariaträd, kamferträd, många exotiska fruktträd, ormbunkar och rhododendron. Det tar omkring två timmar och trettio minuter att vandra omkring och se hela området där trädgården ligger.
​​

Namibia - minst 2 000 lotter

Savann.

​Historia
Koloniträdgårdarnas ursprung i Namibia i sydvästra Afrika går tillbaka till kolonialtiden när landet var en tysk koloni 1884-1915. Under den perioden anlades flera koloniträdgårdar i huvudstaden Windhoek och i andra städer. Koloniträdgårdarna var en del av den tyska kulturen och livsstilen.  Kolonisterna fick möjlighet att odla grönsaker, frukter och blommor i det torra och varma klimatet. 1915-1990 kontrollerades Namibia av Sydafrika. Efter Namibias självständighet från Sydafrika 1990 fortsatte koloniträdgårdarna att existera och utvecklas.

Nutid
Idag finns det ca 2 000 kolonilotter i Windhoek som hyrs ut av kommunen till både namibier och utlänningar. 
​

​Botswana

Okavangodeltat. Dess flod Okavango är 1 700 km lång och är den fjärde längsta floden i södra Afrika.

​
I Botswana i södra Afrika är inte koloniträdgårdar särskilt vanliga. Men det finns några exempel på hur man odlar grönsaker och frukter på små landområden i städerna. Ett sådant exempel är Kgale Hill Community Garden i huvudstaden Gaborone. Den startades 2009 av en grupp kvinnor som ville förbättra livskvalitet och försörjning.
Kgale Hill Community Garden består idag av 25 lotter om 10 x 10 meter vardera eller 100 m2 per lott där kvinnorna odlar bland annat morötter, spenat, kål, lökar och tomater. De säljer en del av skörden på lokala marknader och använder resten till eget bruk. De har också planterat fruktträd som mango, apelsin och citron. 

Community garden har gett kvinnorna många fördelar,som ökad inkomst, bättre hälsa, social gemenskap och stolthet över sitt arbete. De har också lärt sig nya färdigheter i odling, marknadsföring och bokföring. De har fått stöd från olika organisationer som har bidragit med utbildning, material och utrustning. Kgale Hill Community Garden är ett exempel på hur urban odling kan bidra till att minska fattigdom, förbättra livsmedelssäkerhet och främja hållbar utveckling i Botswana. 
​

Zimbabwe

Kolonister i Chikato community gardens i sydöst visar valnötter (smörnötter) från sina lotter.

Koloniträdgårdar i Zimbabwe i södra Afrika är inte så vanligt. Men det finns exempel i landet där stadsbor kan odla grönsaker och frukter i små utrymmen. En av dem är Zimbabwe Homeless People's Federation som har startat ett projekt för att skapa koloniträdgårdar på tomma landområden i huvudstaden Harare. Projektet syftar till att ge de fattiga och hemlösa möjlighet att producera sin egen mat och förbättra  livskvaliten.. 

En annan organisation som arbetar med koloniträdgårdar i Zimbabwe är Zimbabwe Organic Producers and Promoters Association (ZOPPA) som stöder småskaliga bönder och odlare i att använda ekologiska metoder- ZOPPA har hjälpt till att etablera koloniträdgårdar i skolor där eleverna kunnat få kunskaper i odling, näringslära och miljöfrågor. Koloniträdgårdarna bidrar också till att förse skolorna med färska och hälsosamma livsmedel.
​

Sydafrika - 3 000 lotter och 100 000 kolonister

Kirstenbosch botaniska trädgård i Kapstaden.

​Historia, 1600-talet till 1900-talets början
Koloniträdgårdarna i Sydafrika har en lång och komplex historia som är kopplad till landets koloniala förflutna. De första koloniträdgårdarna anlades av nederländska nybyggare som kom till Kapkolonin på 1600-talet. De försörjde sig på livsmedel och handlade med det holländska ostindiska kompaniet. Dessa nybyggare kallades för boer och afrikander. Boer var även ättlingar till utvandrande fransmän till Kapkolonin på 1600-talet. Boerna odlade främst spannmål, grönsaker och frukter på sina små lantbruk.

Med tiden kom de i konflikt med de lokala invånarna khoikhoi och de brittiska kolonisatörerna som tog över Kapkolonin i början av 1800-talet. Boerna var missnöjda med det brittiska styret, bland annat för att britterna avskaffade slaveriet 1834. Boerna flyttade sedan norrut till Transvaal 1852-1902 och Oranjefristaten 1854-1902. Där mötte de motstånd från bantutalande folk som xhosa och zulu. Boerna stred sedan mot Storbritannien i de två boerkrigen 1880-1881 och 1899-1902. 

1910 blev Sydafrika självständigt från Storbritannien. Koloniträdgårdarna fortsatte att vara en viktig del av boernas livsstil och kultur. Men de blev också ett sätt att markera territorium och skapa en europeisk identitet. Koloniträdgårdarna var inte bara platser för odling för boerna utan också ställen för social samvaro, rekreation och religiös utövning. Boerna byggde ofta små stugor på sina kolonilotter där de kunde bo under skördesäsongen och på helger.

Koloniträdgårdarnas utveckling på 1900-talet
Under 1900-talet genomgick Sydafrika stora politiska och sociala förändringar, som påverkade koloniträdgårdarnas utveckling i landet. Apartheidregimen som infördes 1948 delade in landet i olika grupper och begränsade de inhemska etniska sydafrikanernas rättigheter och rörelsefrihet. Samtidigt hade sydafrikaner av europeisk härkomst en friare tillvaro. Koloniträdgårdarna blev då ännu mer symboliska för den europeiska minoritetens makt och privilegier i men också för inhemska etniska afrikaners motstånd mot vad de förknippade med överhögheten hos sydafrikaner av europeiskt påbrå och den afrikanska nationalismen. Samtidigt växte städerna snabbt och många etniska sydafrikaner flyttade till kåkstäder. Där saknade de tillgång till mark, vatten och grönområden.

Efter apartheidregimens fall 1994 har Sydafrika sökt skapa ett mer demokratiskt och jämlikt samhälle med syfte att alla medborgare ska ha samma rättigheter och möjligheter. Det har också inneburit en omvärdering av koloniträdgårdarnas roll och betydelse i det nya Sydafrika. Å ena sidan har koloniträdgårdarna efter 1994 kritiserats i Sydafrika för att vara ett arv från kolonialismen och apartheid som upprätthåller främlingsfientlighet mellan inhemska etniska sydafrikaner och sydafrikaner av europeisk börd. Å andra sidan har koloniträdgårdarna också hyllats i Sydafrika efter 1994 för att vara en resurs för hållbar utveckling, mattrygghet, biologisk mångfald och social integration. 

Nutid
Idag finns det cirka 3 000 koloniträdgårdar i Sydafrika med omkring 100 000 kolonister. De flesta koloniträdgårdarna ligger i eller nära större städer som Kapstaden, Johannesburg och Pretoria. De är fortfarande främst befolkade av afrikander med ursprung från de tidigare boerna. Men det finns också exempel på mer mångkulturella och integrerade koloniträdgårdar där inhemska etniska sydafrikaner och ättlingar till invandrade indier deltar. Koloniträdgårdarna i Sydafrika är idag reglerade av olika lagar och förordningar som syftar till att skydda dem från exploateringar, försämringar och nedläggningar. De är också organiserade i olika föreningar som representerar deras intressen gentemot myndigheter, markägare och allmänhet.​

​

_____________________________________________
​
© Copyrights, bilder:

CC BY 2.0
CDKNetwork, Zimbabwe.
Not So Dusty, Tanzania.
Tom Ward, sydliga jättenäckrosor i vatten, Mauritius,
Trees ForTheFuture, högra bilden, Senegal.

CC BY-SA 2.0
Mark Fischer, trädgård ovanifrån, Mali.
Ted Ernst Sarvata, Ghana.

CC BY 3.0 PL
Radosław Botev, Egypten.
​
CC BY-SA 4.0
LBM1948, vy, Sydafrika.
Rainer Halama, gångväg, träd, Sydafrika.
Stephen mugo m, Kenya.

Google maps
Google maps, Afrika.