Asien
Koloniträdgårdar i Asien öster om Mellanöstern är inte lika vanliga som i Europa. Men det finns några undantag främst Indien, Kina, Taiwan, Sydkorea, Japan och Thailand, .Koloniträdgårdarna i Asien har oftast namn som allotment gardens, community gardens eller urban farms. De kan ha olika syften som att bevara traditionell odling, främja ekologiskt jordbruk eller skapa gröna utrymmen i städerna. Japan är det stora koloniträdgårdslandet i Asien.
Koloniträdgårdarna i Asien anses som ett sätt att motverka urbaniseringens negativa effekter, stress, föroreningar och förlust av grönområden. De kan också vara ett uttryck för kulturell identitet, att bevara lokala växtarter och kunskaper i urban odling, vilken växer i betydelse över hela världen.
Ordlista
Uttal inom parantes.
Hindi, Indien
बगीचा (bageecha) = trädgård.
आबंटन उद्यान (aabantan udyaan) = koloniträdgård.
सामाजिक बाग (saamaajik baag) = community garden.
Kinesiska
花园 (huāyuán) = trädgård.
分配花园 (fēnpèi huāyuán) = koloniträdgård.
社区花园 (shèqū huāyuán) = community garden.
Koreanska, Nord- och Sydkorea
정원 (jeong-won) = trädgård.
할당 정원 (haldang jeong-won) = koloniträdgård.
커뮤니티 가든 (keomyuniti gadeun) = community garden.
Japanska
庭 (niwa) = trädgård.
コロニーガーデン (koronīgāden) = koloniträdgård
クラインガルテン (kuraingaruten) = kleingarten (koloniträdgård).
コミュニティガーデン (komyunitigāden) = community garden.
Koloniträdgårdarna i Asien anses som ett sätt att motverka urbaniseringens negativa effekter, stress, föroreningar och förlust av grönområden. De kan också vara ett uttryck för kulturell identitet, att bevara lokala växtarter och kunskaper i urban odling, vilken växer i betydelse över hela världen.
Ordlista
Uttal inom parantes.
Hindi, Indien
बगीचा (bageecha) = trädgård.
आबंटन उद्यान (aabantan udyaan) = koloniträdgård.
सामाजिक बाग (saamaajik baag) = community garden.
Kinesiska
花园 (huāyuán) = trädgård.
分配花园 (fēnpèi huāyuán) = koloniträdgård.
社区花园 (shèqū huāyuán) = community garden.
Koreanska, Nord- och Sydkorea
정원 (jeong-won) = trädgård.
할당 정원 (haldang jeong-won) = koloniträdgård.
커뮤니티 가든 (keomyuniti gadeun) = community garden.
Japanska
庭 (niwa) = trädgård.
コロニーガーデン (koronīgāden) = koloniträdgård
クラインガルテン (kuraingaruten) = kleingarten (koloniträdgård).
コミュニティガーデン (komyunitigāden) = community garden.
Indien
Teträdgård i Darjeeling i nordöst.
Koloniträdgårdar i Indien är inte lika vanliga, utbredda och organiserade som i Europa. Det finns dock ett växande intresse för koloniträdgårdar bland medelklassen i storstäderna Delhi, Bombay (Mumbai) och Bangalore. Koloniträdgårdarna är ofta inspirerade av västerländska modeller men anpassade till det lokala klimatet och kulturen. De erbjuder en möjlighet att odla ekologiskt, spara vatten och minska avfallet.
Det finns några exempel på skolor, organisationer och rörelser som arbetar för koloniträdgårdar i Indien. En är The Green Acres Academy (TGAA) en skola i Bombay i västra Indien som har anlagt en koloniträdgård på sin skolgård. Skolan har delat upp trädgården i olika zoner för olika typer av växter såsom grönsaker, frukter, örter och blommor. Eleverna får kunskaper i hur odling, kompostering, bevattning och skörd fungerar i praktiken. Skolan använder också trädgården som ett pedagogiskt verktyg för undervisning om miljö, mat, hälsa och kultur.
Det finns några exempel på skolor, organisationer och rörelser som arbetar för koloniträdgårdar i Indien. En är The Green Acres Academy (TGAA) en skola i Bombay i västra Indien som har anlagt en koloniträdgård på sin skolgård. Skolan har delat upp trädgården i olika zoner för olika typer av växter såsom grönsaker, frukter, örter och blommor. Eleverna får kunskaper i hur odling, kompostering, bevattning och skörd fungerar i praktiken. Skolan använder också trädgården som ett pedagogiskt verktyg för undervisning om miljö, mat, hälsa och kultur.
Mahalakshmi Dhobi Ghat är ett område för inlämning av tvätt i Bombay.
Ett annat exempel är Sahabhagi Vikas Abhiyan (SVA), en organisation som arbetar med att främja hållbar utveckling och livsmedelssäkerhet i Odisha i östra Indien. SVA har startat ett projekt som kallas för Urban Community Managed Kitchen Garden (UCMG) som hjälper låginkomsttagare i städer att odla grönsaker på små ytor, på tak, balkonger och bakgårdar. Projektet syftar till att öka tillgången på näringsrik mat och minska kostnaderna för livsmedel.
Ett tredje exempel är Navdanya, en rörelse som startades av den indiska miljöaktivisten Vandana Shiva (f. 1952) för att främja ekologisk odling och biologisk mångfald i Indien. Navdanya har skapat flera koloniträdgårdar runt om i landet. Där odlar man inhemska och traditionella växter som hotas av utrotning på grund av industriellt jordbruk och genmodifierade grödor. Navdanya har också utbildat tusentals bönder i ekologiska metoder och utsädesbevarande. Navdanya ser koloniträdgårdarna som ett sätt att bevara Indiens kulturella och biologiska arv samt att stärka böndernas rättigheter och livsmedelssuveränitet. 1993 tilldelades hon det svenska priset Right Livelihood Award.
Ett tredje exempel är Navdanya, en rörelse som startades av den indiska miljöaktivisten Vandana Shiva (f. 1952) för att främja ekologisk odling och biologisk mångfald i Indien. Navdanya har skapat flera koloniträdgårdar runt om i landet. Där odlar man inhemska och traditionella växter som hotas av utrotning på grund av industriellt jordbruk och genmodifierade grödor. Navdanya har också utbildat tusentals bönder i ekologiska metoder och utsädesbevarande. Navdanya ser koloniträdgårdarna som ett sätt att bevara Indiens kulturella och biologiska arv samt att stärka böndernas rättigheter och livsmedelssuveränitet. 1993 tilldelades hon det svenska priset Right Livelihood Award.
Kina
Yu garden i Shanghai. Trädgården anlades 1577, bombades sönder av japanerna 1942 och återuppbyggdes som en park med trädgård 1956-1961. Blev nationellt monument 1982.
Trädgårdarnas moder
Det finns sannolikt en koppling mellan nutida kinesiska koloniträdgårdar och kinesernas nuvarande och historiska starka kärlek till fritid. I det forntida Kina var bostadsmiljön den främsta platsen där man odlade kulturella och konstnärliga aktiviteter. Det kinesiska intresset för fritid kom från den historisk starka kärleken till livet, vilket sedan genererade romantisk kinesisk litteratur under flera efterföljande dynastier. Det övergick sedan i en livsfilosofi mot en högt utvecklad kinesisk fritidskultur.
En annan kinesisk trädgård i Kina.
|
Lotusblomma i Zhongshan Park i Shanghai.
|
Den mest grundläggande bäraren av den kinesiska fritidskulturen var trädgården. Det kinesiska folket odlade blommor och träd, njöt av kruklandskap (bonsai) och anlade trädgårdar. På 1000-talet e.Kr. kom bonsaiodlingen till Japan från Kina. Allt detta bidrog till en rik, generös och urgammal trädgårdskultur. Kina fick gott rykte och blev historiskt känt som trädgårdarnas moder. Sedan 1700-talet har dock England gjort anspråk på titeln medan USA från 1900-talet och framåt kanske har varit det i praktiken. Steget från en trädgård till en kolonilott var därför inte så stort. Trots kinesernas kärlek till trädgårdar har det historiskt funnits relativt få koloniträdgårdar jämfört med i Europa. Det finns några undantag i områden i stora städer som Peking och Shanghai.
Den mest grundläggande bäraren av den kinesiska fritidskulturen var trädgården. Det kinesiska folket odlade blommor och träd, njöt av kruklandskap (bonsai) och anlade trädgårdar. På 1000-talet e.Kr. kom bonsaiodlingen till Japan från Kina. Allt detta bidrog till en rik, generös och urgammal trädgårdskultur. Kina fick gott rykte och blev historiskt känt som trädgårdarnas moder. Sedan 1700-talet har dock England gjort anspråk på titeln medan USA från 1900-talet och framåt kanske har varit det i praktiken. Steget från en trädgård till en kolonilott var därför inte så stort. Trots kinesernas kärlek till trädgårdar har det historiskt funnits relativt få koloniträdgårdar jämfört med i Europa. Det finns några undantag i områden i stora städer som Peking och Shanghai.
|
1900-talet
I Kina har koloniträdgårdar haft en annan historisk bakgrund än i Europa. De europeiska koloniträdgårdarna uppstod som ett sätt att förbättra levnadsvillkoren för den fattiga befolkningen under industrialiseringen i Europa från slutet av 1700-talet till 1800-talet. Kina blev däremot industrialiserat i större skala först från 1950-talet och framåt. I Kina har det traditionellt funnits en stark koppling mellan stad och land. Många kinesiska stadsbor hade släktingar på landsbygden som de inte kunde besöka. Under kulturrevolutionen 1966-1976 blev det också svårare att resa mellan stad och land. Många stadsbor förlorade därmed kontakten med sina ursprungliga hemorter. Det skapade ett behov av att återskapa en länk till naturen och odling i kinesiska städer. Koloniträdgårdar och community gardens kom att fylla den längtan. |
Lotter till en community garden i Ap Lei Chau i Hongkong. Regionen blev en del av Kina 1997.
|
Ökad efterfrågan på 1980- och 1990-talen
Koloniträdgårdarna i Kina påverkades också av de snabba förändringarna i landets ekonomi och av urbanisering. Under 1980- och 1990-talen ökade efterfrågan på kolonilotter bland medelklassen. De såg dem som ett sätt att fly från stressen och föroreningarna i städerna. Många lotter var dock olagligt upplåtna av markägare som ville tjäna pengar på den växande marknaden. Det ledde till konflikter med myndigheterna som ville använda markerna till bostäder eller infrastruktur. Många koloniträdgårdar hotades av rivningar eller av förfall. På 2000-talet sjönk intresset för koloniträdgårdar i Kina.
Koloniträdgårdarna i Kina påverkades också av de snabba förändringarna i landets ekonomi och av urbanisering. Under 1980- och 1990-talen ökade efterfrågan på kolonilotter bland medelklassen. De såg dem som ett sätt att fly från stressen och föroreningarna i städerna. Många lotter var dock olagligt upplåtna av markägare som ville tjäna pengar på den växande marknaden. Det ledde till konflikter med myndigheterna som ville använda markerna till bostäder eller infrastruktur. Många koloniträdgårdar hotades av rivningar eller av förfall. På 2000-talet sjönk intresset för koloniträdgårdar i Kina.
Lekplatsen Wan Chai Park omgiven av lotter till en community garden i Hongkong.
Nutid
På senare år har det skett en ny uppgång för koloniträdgårdar i Kina. Delvis tack vare statens stöd och reglering. 2011 infördes en nationell standard för koloniträdgårdar som definierade storleken, utformningen, funktion och förvaltning.. Standarden syftade till att främja koloniträdgårdarnas roll som gröna lungor i de kinesiska städerna och att skydda dem från exploateringar och nedläggningar. Koloniträdgårdarna har även blivit populära bland yngre som är intresserade av ekologisk odling, hållbar livsstil och gemenskap. Koloniträdgårdar speglar nu landets sociala, ekonomiska och kulturella utveckling. De visar hur stadsborna kan anpassa sig till förändrade omständigheter.. Koloniträdgårdarna har utvecklats till platser för kunskap och identitetsskapande.
På senare år har det skett en ny uppgång för koloniträdgårdar i Kina. Delvis tack vare statens stöd och reglering. 2011 infördes en nationell standard för koloniträdgårdar som definierade storleken, utformningen, funktion och förvaltning.. Standarden syftade till att främja koloniträdgårdarnas roll som gröna lungor i de kinesiska städerna och att skydda dem från exploateringar och nedläggningar. Koloniträdgårdarna har även blivit populära bland yngre som är intresserade av ekologisk odling, hållbar livsstil och gemenskap. Koloniträdgårdar speglar nu landets sociala, ekonomiska och kulturella utveckling. De visar hur stadsborna kan anpassa sig till förändrade omständigheter.. Koloniträdgårdarna har utvecklats till platser för kunskap och identitetsskapande.
Taiwan - över 10 000 lotter
En community garden i Taiwan med stöd från USA.
|
Lotter i en stadsträdgård i Kaohsiung.
|
Historia
Koloniträdgårdarnas historia i Taiwan går tillbaka till japanska kolonialtiden när Japan kontrollerade Taiwan 1895-1945. Då användes koloniträdgårdarna som ett sätt att främja jordbruket och förbättra livskvaliteten för invånarna.
Nutid
Koloniträdgårdar i Taiwan idag består av små trädgårdar som ligger i utkanten av städerna eller på landsbygden. De är omtyckta av personer som vill odla sina egna grönsaker, frukter och blommor eller bara njuta av naturen. I städer som huvudstaden Taipei i norr och Kaohsiung i sydväst finns det många community gardens och kollektiva stadsträdgårdar. I Tapei ligger många av dessa trädgårdar i de fattigare delarna av staden. Översvämningsbenägna flodstränder och andra områden som är olämpliga för stadsbyggande blir också ofta lagliga eller olagliga community gardens.. Idag finns det över 10 000 koloniträdgårdar. De är reglerade av lokala myndigheter och föreningar som ansvarar för att upprätthålla ordningen och säkerheten i områdena.
Sydkorea
Stadsjordbruk i Daeya-dong i Gunpo i nordväst.
Historia
Koloniträdgårdar i Sydkorea började växa fram från omkring 1960-, 1970- eller 1980-talen. De skedde i takt med att landet började industrialiseras och urbaniseras från 1960 och framåt. Många sydkoreaner i städerna 1960-1999 hade sina rötter i landsbygden och ville behålla kontakten med naturen och odlingstraditionen. Koloniträdgårdar gav dem en möjlighet att odla egna grönsaker, frukter och blommor. De kunde också umgås med andra odlare.
Nutid
Dagens koloniträdgårdar i Sydkorea kan vara både offentliga och privata. De offentliga drivs av kommunerna, lokala myndigheter eller organisationer som hyr ut lotter till intresserade medborgare. De privata ägs av företag, privata markägare eller enskilda personer som säljer eller hyr ut lotter till kunder. Sydkoreas koloniträdgårdar finns främst i storstäder som Seoul, Busan och Daegu, men även i mindre orter. De kan vara belägna på tak, i parker, vid floder eller på andra lediga ytor.
I Sydkorea varierar kolonilotterna i storlek, men de är oftast 10-50 eller 10-100 m2 stora. En del kolonilotter har små stugor för förvaring eller övernattning. Andra lotter har små växthus på lotterna eller enkla redskapsskjul.
Japan - 5 029 eller 5 029-10 000 lotter
Körsbärsblomning i Osaka.
Historia
Shuraku no niwa
Odling på små ytor i städerna och i förorterna kallas för shuraku no niwa, shuraku eller nōgyō shuraku, vilket betyder "byns trädgårdar". De började anläggas redan på 1600-talet när Tokugawa-shogunatet uppmuntrade bönder att flytta till städerna för att öka produktionen av ris och olika grödor. Idag är de ofta belägna nära bostadshus eller järnvägsstationer och används främst av äldre som vill hålla sig aktiva och njuta av naturen. Shuraku no niwa är inte bara en källa till mat utan också till skönhet och glädje för både odlare och förbipasserande. De är omtyckta av invånare som vill ha en grön oas i den urbana miljön.
1920-talet
Koloniträdgårdarnas historia i Japan eller de moderna japanska koloniträdgårdarnas historia går tillbaka till 1920-talet. Då flyttade arbetare från landsbygden till städerna för att söka arbete. De saknade sina hem och sina grödor och började odla grönsaker och blommor på små tomter som de hyrde eller köpte. Koloniträdgårdar blev också ett sätt att skapa gemenskap och sociala nätverk bland de nya stadsborna. 1924 anlades Japans första koloniträdgård i Kyoto. Därefter spreds de till Osaka och Tokyo.
Mitten av 1900-talet
I delar av Europa ökade antalet koloniträdgårdar lavinartat under de båda världskrigen. I Japan däremot lades de ned en efter en under andra världskriget. Målet med de som fanns kvar var att få tillgång till mat. Men den enda japanska koloniträdgården som till slut fanns kvar i Japan 1946 efter kriget var den som hade anlagts i Kyoto 1924. Men 1949 lades även den ned. Japan hade då förlorat alla sina koloniträdgårdar. 1952, 1989 och 1990 antogs tre lagar om koloniträdgårdar. 1952 antogs den första som innebar att endast bönder fick äga, arrendera och bruka jordbruksmark.
Chigusadai Gardening Circle på 1970-talet
Från 1960 och senare växte ekonomin snabbt. Storstäder som Tokyo och Osaka expanderade ytterligare.Men med sämre livsmiljö i städerna. 1970 började japanska bönder från landsbygden samarbeta med invånare i städerna. 1973 grundade Chigusadai Gardening Circle i Chiba och den första japanska koloniträdgården sedan 1949 anlades. En japansk bonde lånade ut jordbruksmark till stadsbor. Men andra japaner reagerade på tilltaget och hävdade att det var ett brott mot den japanska jordbruksmarkslagen.
Men Chigusadi Gardening Circle överlevde och införde ett system med avgifter. Det byggde på att japanska ägare av åkermarker anlade koloniträdgårdar på sina marker. Sedan hyrde de ut kolonilotterna till utomstående kolonister som betalade en avgift till markägarna för att få bruka lotterna i mindre än ett år. I systemet uppstod inget arrende eftersom kolonilotterna inte ansågs uthyrda enligt japansk lag. För det krävdes ett arrende på ett år eller mer. Kolonisterna kunde sedan förnya sina kontrakt varje år med en längd kortare än ett år och använda tomterna under lång tid.
Med Chigusadi Gardening Circles avgiftssystem ansågs inte koloniträdgårdar längre som ett brott mot jordbruksmarkslagen från 1952. Antalet koloniträdgårdar ökade. I mitten på 1970-talet gav det japanska jord- och skogsbruksministeriet tillstånd till att koloniträdgårdar fick anläggas. Därefter spred sig antalet koloniträdgårdsplatser lavinartat.
Historia
Shuraku no niwa
Odling på små ytor i städerna och i förorterna kallas för shuraku no niwa, shuraku eller nōgyō shuraku, vilket betyder "byns trädgårdar". De började anläggas redan på 1600-talet när Tokugawa-shogunatet uppmuntrade bönder att flytta till städerna för att öka produktionen av ris och olika grödor. Idag är de ofta belägna nära bostadshus eller järnvägsstationer och används främst av äldre som vill hålla sig aktiva och njuta av naturen. Shuraku no niwa är inte bara en källa till mat utan också till skönhet och glädje för både odlare och förbipasserande. De är omtyckta av invånare som vill ha en grön oas i den urbana miljön.
1920-talet
Koloniträdgårdarnas historia i Japan eller de moderna japanska koloniträdgårdarnas historia går tillbaka till 1920-talet. Då flyttade arbetare från landsbygden till städerna för att söka arbete. De saknade sina hem och sina grödor och började odla grönsaker och blommor på små tomter som de hyrde eller köpte. Koloniträdgårdar blev också ett sätt att skapa gemenskap och sociala nätverk bland de nya stadsborna. 1924 anlades Japans första koloniträdgård i Kyoto. Därefter spreds de till Osaka och Tokyo.
Mitten av 1900-talet
I delar av Europa ökade antalet koloniträdgårdar lavinartat under de båda världskrigen. I Japan däremot lades de ned en efter en under andra världskriget. Målet med de som fanns kvar var att få tillgång till mat. Men den enda japanska koloniträdgården som till slut fanns kvar i Japan 1946 efter kriget var den som hade anlagts i Kyoto 1924. Men 1949 lades även den ned. Japan hade då förlorat alla sina koloniträdgårdar. 1952, 1989 och 1990 antogs tre lagar om koloniträdgårdar. 1952 antogs den första som innebar att endast bönder fick äga, arrendera och bruka jordbruksmark.
Chigusadai Gardening Circle på 1970-talet
Från 1960 och senare växte ekonomin snabbt. Storstäder som Tokyo och Osaka expanderade ytterligare.Men med sämre livsmiljö i städerna. 1970 började japanska bönder från landsbygden samarbeta med invånare i städerna. 1973 grundade Chigusadai Gardening Circle i Chiba och den första japanska koloniträdgården sedan 1949 anlades. En japansk bonde lånade ut jordbruksmark till stadsbor. Men andra japaner reagerade på tilltaget och hävdade att det var ett brott mot den japanska jordbruksmarkslagen.
Men Chigusadi Gardening Circle överlevde och införde ett system med avgifter. Det byggde på att japanska ägare av åkermarker anlade koloniträdgårdar på sina marker. Sedan hyrde de ut kolonilotterna till utomstående kolonister som betalade en avgift till markägarna för att få bruka lotterna i mindre än ett år. I systemet uppstod inget arrende eftersom kolonilotterna inte ansågs uthyrda enligt japansk lag. För det krävdes ett arrende på ett år eller mer. Kolonisterna kunde sedan förnya sina kontrakt varje år med en längd kortare än ett år och använda tomterna under lång tid.
Med Chigusadi Gardening Circles avgiftssystem ansågs inte koloniträdgårdar längre som ett brott mot jordbruksmarkslagen från 1952. Antalet koloniträdgårdar ökade. I mitten på 1970-talet gav det japanska jord- och skogsbruksministeriet tillstånd till att koloniträdgårdar fick anläggas. Därefter spred sig antalet koloniträdgårdsplatser lavinartat.
庭
(trädgård)
(trädgård)
På 1980- och 1990-talen
Efter att koloniträdgårdar och lotter fick anläggas lagligt ökade odling och kommunal trädgårdsskötsel på 1980- och 1990-talen. Stort fokus riktades mot koloniträdgårdar som förbättringar av japanska stadsmiljöer. Trångbodda japaner fick tillgång till små gröna områden i betongstäderna för rekreation. Koloniträdgårdarnas mål var inte längre odling av livsmedel. 1987 fanns det fler platser i Japan som hade koloniträdgårdar eller andra typer av trädgårdar som påminde om koloniträdgårdar. Enligt vissa uppgifter 2 700 platser. Siffran är förmodligen starkt övervärderad. Det fanns dock få officiella kolonister eftersom tomterna på markerna fortfarande ägdes och officiellt brukades av bönderna.
Japans koloniträdgårdsförbund
Japans koloniträdgårdsförbund bildades i Saitama i april 1989, Association for Japan Allotment Garden. Förbundet var inte ansluten nationellt eller samarbetade med andra förbund eller organisationer 2010.
Japanese Kleingarten Research Association 1989
De koloniträdgårdar som anlades i Japan 1989 liknande de europeiska och i synnerhet de kleingarten som fanns i Tyskland. Av den anledningen bildades 1989 Japanese Kleingarten Research Association.
Två lagar 1989 och 1990
I juni 1989 och i juni 1990 antogs två nya lagar om koloniträdgårdar. De första sedan 1952. Målet med lagarna från 1989 och 1990 var att främja anläggandet av nya koloniträdgårdar. Lagen från 1989 gällde regler för användandet av jordbruksmark. Det japanska ministeriet för jordbruk, skogsbruk och fiske antog 1989 en särskild undantagslag för koloniträdgårdar. Lantbrukskooperativ, föreningar och stadskontor fick lagligen låna åkermark av bönder och anlägga koloniträdgårdar för uthyrning till kolonister. Kolonisterna fick inte anlägga byggnader eller bodar på lotterna. Det fanns därför inga möjligheter att övernatta på lotterna. Däremot fick kolonisterna odla grönsaker, frukter och blommor och sätta upp växthus.
Antalet officiella arrenderande kolonister ökade eftersom det fanns en efterfrågan från stadsbor som ville hyra platser för odling. 1990 antog ministeriet en lag som förbättrade underhållet för koloniträdgårdar. De två lagarna från 1989 och 1990 innehöll inga skyddsregler för koloniträdgårdar. I koloniträdgårdsområdets gemensamma allmänning fick ett gemensamt föreningshus nu byggas. Det fick också finnas toaletter. Bodar på den gemensamma allmänningen för förvaring av trädgårdsmaskiner var även tillåtet.
Efter att koloniträdgårdar och lotter fick anläggas lagligt ökade odling och kommunal trädgårdsskötsel på 1980- och 1990-talen. Stort fokus riktades mot koloniträdgårdar som förbättringar av japanska stadsmiljöer. Trångbodda japaner fick tillgång till små gröna områden i betongstäderna för rekreation. Koloniträdgårdarnas mål var inte längre odling av livsmedel. 1987 fanns det fler platser i Japan som hade koloniträdgårdar eller andra typer av trädgårdar som påminde om koloniträdgårdar. Enligt vissa uppgifter 2 700 platser. Siffran är förmodligen starkt övervärderad. Det fanns dock få officiella kolonister eftersom tomterna på markerna fortfarande ägdes och officiellt brukades av bönderna.
Japans koloniträdgårdsförbund
Japans koloniträdgårdsförbund bildades i Saitama i april 1989, Association for Japan Allotment Garden. Förbundet var inte ansluten nationellt eller samarbetade med andra förbund eller organisationer 2010.
Japanese Kleingarten Research Association 1989
De koloniträdgårdar som anlades i Japan 1989 liknande de europeiska och i synnerhet de kleingarten som fanns i Tyskland. Av den anledningen bildades 1989 Japanese Kleingarten Research Association.
Två lagar 1989 och 1990
I juni 1989 och i juni 1990 antogs två nya lagar om koloniträdgårdar. De första sedan 1952. Målet med lagarna från 1989 och 1990 var att främja anläggandet av nya koloniträdgårdar. Lagen från 1989 gällde regler för användandet av jordbruksmark. Det japanska ministeriet för jordbruk, skogsbruk och fiske antog 1989 en särskild undantagslag för koloniträdgårdar. Lantbrukskooperativ, föreningar och stadskontor fick lagligen låna åkermark av bönder och anlägga koloniträdgårdar för uthyrning till kolonister. Kolonisterna fick inte anlägga byggnader eller bodar på lotterna. Det fanns därför inga möjligheter att övernatta på lotterna. Däremot fick kolonisterna odla grönsaker, frukter och blommor och sätta upp växthus.
Antalet officiella arrenderande kolonister ökade eftersom det fanns en efterfrågan från stadsbor som ville hyra platser för odling. 1990 antog ministeriet en lag som förbättrade underhållet för koloniträdgårdar. De två lagarna från 1989 och 1990 innehöll inga skyddsregler för koloniträdgårdar. I koloniträdgårdsområdets gemensamma allmänning fick ett gemensamt föreningshus nu byggas. Det fick också finnas toaletter. Bodar på den gemensamma allmänningen för förvaring av trädgårdsmaskiner var även tillåtet.
En koloniträdgård med lotter i Tsu i Mie öster om Osaka.
Chiba-ken Allotment Garden Association
På 1990-talet ökade befolkningen i japanska städer ytterligare samtidigt som den ekonomiska tillväxten steg och med den markpriserna. De höga hyrorna gjorde det ekonomiskt omöjligt att skapa idealiska och billiga koloniträdgårdar i städerna. Av den anledningen sökte Japanese Kleingarten Research Association sprida koloniträdgårdarna över hela landet. De skapade också en organisation som täckte hela Japan och samarbetade med Chigusadai Gardening Circle i Chiba. Chiba-ken Kleingarten Research Association grundades därefter. Den heter idag Chiba-ken Allotment Garden Association. Utöver rekreation och förbättrad stadsmiljö förväntades koloniträdgårdarna också som platser för ömsesidig kommunikation mellan stad och landsbygd.
2000- och 2010-talen
2006 undertecknade Japans koloniträdgårdsförbund "Association for Japan Allotment Gardens" ett samarbetsavtal med Internationella Koloniträdgårdsförbundet som har sitt säte i Luxemburg. I slutet av 2016 blev Japan fullvärdig medlem.
Ekonomi och seminarier år 2010
På nationell nivå stöddes inte den japanska koloniträdgårdsrörelsen ekonomiskt av regeringen 2010. Ministeriet för jordbruk, skogsbruk och fiske efterfrågade dock samarbete i frågor om anläggande av nya koloniträdgårdar och skötsel av redan befintliga. Japans koloniträdgårdsförbund erbjöd seminarier och information om bland annat skötsel, nätverk och koloniträdgårdarnas betydelse för stadsutveckling.
Japanska koloniträdgårdsförbundet organiserade även forum för att öka vetskap om frågor relaterade till mat och miljö. Kraft satsades i projekt för att öka medvetenheten om koloniträdgårdar och att stabilisera och utveckla den japanska kolonirörelsen.
Statistik år 2010
Det fanns 1 780 individuella organiserade koloniträdgårdar/lotter på 38 koloniträdgårdsområden i Japan 2010. De förenades i 4 eller möjligen
38 koloniträdgårdsföreningar som var medlemmar i Japans koloniträdgårdsförbund, enligt Internationella Koloniträdgårdsförbundet. Därutöver hade Japan 3 249 icke organiserade koloniträdgårdar/lotter. Men där fick kolonisterna hyra lotterna i max fem år. Totalt fanns det 5 029 koloniträdgårdar/lotter i Japan 2010. Statistiken gällde enbart registrerade koloniträdgårdar och lotter. De som inte var registrerade och övriga togs inte med.
100 % av alla kolonilotter i Japan hyrdes ut av privata markägare. Den genomsnittliga kolonilotten var 40 m2 stor i Japan 2010. Tillgång till gemensamt vatten och el för trädgårdsbruk var vanliga på många japanska kolonilotter.
Nutid
Uppgifterna om antalet koloniträdgårdar i Japan 2023 varierar. Enligt Internationella Koloniträdgårdsförbundets statistik från 2010 fanns det 5 029 registrerade lotter och möjligen ett okänt antal till år 2023. Möjligen bara 5 029 i alla dess former, men antagligen inte fler än 10 000 lotter totalt. Räknar man in community gardens i statistiken hade Japan sannolikt 6 000-20 000 koloniträdgårdar och community gardens 2023.
Japans koloniträdgårdar idag ligger främst i storstadsområden Tokyo, Osaka och Kyoto. Lotterna varierar i storlek, form och stil. De är organiserade i kooperativ, föreningar eller är privata. Vissa har strikta regler om vad man får odla eller bygga medan andra är mer frisinnade. En del är traditionella och prydda med bonsai, lyktor och dammar eller moderna med solpaneler, växthus och konstverk. Men fortfarande gäller att inga hus eller bodar får uppföras enligt lagarna från 1989 och 1990, men däremot på koloniområdets allmänning.
Japanska familjer som har koloniträdgårdar säljer i genomsnitt 68 % av skörden, konsumerar själva 25 % och skänker bort 7 % till vänner och bekanta. Den dagen en kolonist lämnar sin japanska lott övertar efterträdaren de personliga tillhörigheterna utan betalning.
Community gardens
Det finns även community gardens i Japan. En del av dem ligger på hustak vid tågstationer. Hyran för en del av lotterna på taken kan uppgå till 10 000 kr/år för få odla på några m2.
På 1990-talet ökade befolkningen i japanska städer ytterligare samtidigt som den ekonomiska tillväxten steg och med den markpriserna. De höga hyrorna gjorde det ekonomiskt omöjligt att skapa idealiska och billiga koloniträdgårdar i städerna. Av den anledningen sökte Japanese Kleingarten Research Association sprida koloniträdgårdarna över hela landet. De skapade också en organisation som täckte hela Japan och samarbetade med Chigusadai Gardening Circle i Chiba. Chiba-ken Kleingarten Research Association grundades därefter. Den heter idag Chiba-ken Allotment Garden Association. Utöver rekreation och förbättrad stadsmiljö förväntades koloniträdgårdarna också som platser för ömsesidig kommunikation mellan stad och landsbygd.
2000- och 2010-talen
2006 undertecknade Japans koloniträdgårdsförbund "Association for Japan Allotment Gardens" ett samarbetsavtal med Internationella Koloniträdgårdsförbundet som har sitt säte i Luxemburg. I slutet av 2016 blev Japan fullvärdig medlem.
Ekonomi och seminarier år 2010
På nationell nivå stöddes inte den japanska koloniträdgårdsrörelsen ekonomiskt av regeringen 2010. Ministeriet för jordbruk, skogsbruk och fiske efterfrågade dock samarbete i frågor om anläggande av nya koloniträdgårdar och skötsel av redan befintliga. Japans koloniträdgårdsförbund erbjöd seminarier och information om bland annat skötsel, nätverk och koloniträdgårdarnas betydelse för stadsutveckling.
Japanska koloniträdgårdsförbundet organiserade även forum för att öka vetskap om frågor relaterade till mat och miljö. Kraft satsades i projekt för att öka medvetenheten om koloniträdgårdar och att stabilisera och utveckla den japanska kolonirörelsen.
Statistik år 2010
Det fanns 1 780 individuella organiserade koloniträdgårdar/lotter på 38 koloniträdgårdsområden i Japan 2010. De förenades i 4 eller möjligen
38 koloniträdgårdsföreningar som var medlemmar i Japans koloniträdgårdsförbund, enligt Internationella Koloniträdgårdsförbundet. Därutöver hade Japan 3 249 icke organiserade koloniträdgårdar/lotter. Men där fick kolonisterna hyra lotterna i max fem år. Totalt fanns det 5 029 koloniträdgårdar/lotter i Japan 2010. Statistiken gällde enbart registrerade koloniträdgårdar och lotter. De som inte var registrerade och övriga togs inte med.
100 % av alla kolonilotter i Japan hyrdes ut av privata markägare. Den genomsnittliga kolonilotten var 40 m2 stor i Japan 2010. Tillgång till gemensamt vatten och el för trädgårdsbruk var vanliga på många japanska kolonilotter.
Nutid
Uppgifterna om antalet koloniträdgårdar i Japan 2023 varierar. Enligt Internationella Koloniträdgårdsförbundets statistik från 2010 fanns det 5 029 registrerade lotter och möjligen ett okänt antal till år 2023. Möjligen bara 5 029 i alla dess former, men antagligen inte fler än 10 000 lotter totalt. Räknar man in community gardens i statistiken hade Japan sannolikt 6 000-20 000 koloniträdgårdar och community gardens 2023.
Japans koloniträdgårdar idag ligger främst i storstadsområden Tokyo, Osaka och Kyoto. Lotterna varierar i storlek, form och stil. De är organiserade i kooperativ, föreningar eller är privata. Vissa har strikta regler om vad man får odla eller bygga medan andra är mer frisinnade. En del är traditionella och prydda med bonsai, lyktor och dammar eller moderna med solpaneler, växthus och konstverk. Men fortfarande gäller att inga hus eller bodar får uppföras enligt lagarna från 1989 och 1990, men däremot på koloniområdets allmänning.
Japanska familjer som har koloniträdgårdar säljer i genomsnitt 68 % av skörden, konsumerar själva 25 % och skänker bort 7 % till vänner och bekanta. Den dagen en kolonist lämnar sin japanska lott övertar efterträdaren de personliga tillhörigheterna utan betalning.
Community gardens
Det finns även community gardens i Japan. En del av dem ligger på hustak vid tågstationer. Hyran för en del av lotterna på taken kan uppgå till 10 000 kr/år för få odla på några m2.
En community garden med lotter och grönskande takträdgård ovanpå ett höghus i Atré Ebisu sydväst om Tokyo.
Thailand - minst 200 lotter
En urban mikroträdgård i Chiang Mai i nordvästra Thailand.
Koloniträdgårdar i Thailand är inte särskilt vanliga, men det finns några undantag. Ett projekt, Urban Farming bildades år 2010 av organisationen The Land Reform Network of Thailand. Projektet syftar till att skapa koloniträdgårdar i olika städer för att ge möjlighet att odla mat och förbättra livskvaliten. Projektet har fått stöd från både lokala myndigheter och internationella organisationer som brittiska Oxfam och amerikanska The Rockefeller Foundation.
Ett exempel på en koloniträdgård som skapats genom Urban Farming är Bangkok Oasis som ligger i hjärtat av Bangkok. Det är ett område som består av 200 lotter som hyrs ut till låginkomsttagare, pensionärer, studenter och intresserade. Varje lott är i genomsnitt 32 m2 eller strax under 80 m2 stor. På lotterna odlar man olika sorters grönsaker, frukter, örter och blommor med hjälp av organiska metoder. Man får också utbildning och rådgivning om hur man odlar på ett hållbart sätt.
Resten av östra Asien
Vietnam
En community garden i Tây Hồ i huvudstaden Hanoi.
Historia
Vietnam koloniserades av Frankrike på 1800-talet och var en del av Franska Indokina 1887-1954. Landet deklarerade sin självständighet redan 1945, men blev erkänt först 1954. Koloniträdgårdar i Vietnam introducerades av franska kolonisatörer på 1800-talet som ville skapa en känsla av hemlandet och tillhandahålla livsmedelssäkerhet och förbättra folkhälsan.
Under den franska kolonialtiden användes koloniträdgårdarna också som ett sätt att kontrollera och exploatera en del av den lokala befolkningen. Invånarna tvingades att arbeta och betala höga skatter på koloniträdgårdarna. Efter självständigheten 1954 förändrades och anpassades koloniträdgårdarna till den vietnamesiska kulturen och samhället. De blev en plats för kulturell utbyte och miljömedvetenhet.
Nutid
Idag är inte koloniträdgårdar särskilt vanliga i Vietnam. De som finns innehas främst av låginkomstfamiljer, äldre personer och migranter som använder dem som inkomstkälla, social interaktion och kulturell identitet. Det finns också community gardens i Vietnam. De ligger på allt från på traditionella gårdar på landet, mellan bostadshus eller på taken i städerna.
Vietnam koloniserades av Frankrike på 1800-talet och var en del av Franska Indokina 1887-1954. Landet deklarerade sin självständighet redan 1945, men blev erkänt först 1954. Koloniträdgårdar i Vietnam introducerades av franska kolonisatörer på 1800-talet som ville skapa en känsla av hemlandet och tillhandahålla livsmedelssäkerhet och förbättra folkhälsan.
Under den franska kolonialtiden användes koloniträdgårdarna också som ett sätt att kontrollera och exploatera en del av den lokala befolkningen. Invånarna tvingades att arbeta och betala höga skatter på koloniträdgårdarna. Efter självständigheten 1954 förändrades och anpassades koloniträdgårdarna till den vietnamesiska kulturen och samhället. De blev en plats för kulturell utbyte och miljömedvetenhet.
Nutid
Idag är inte koloniträdgårdar särskilt vanliga i Vietnam. De som finns innehas främst av låginkomstfamiljer, äldre personer och migranter som använder dem som inkomstkälla, social interaktion och kulturell identitet. Det finns också community gardens i Vietnam. De ligger på allt från på traditionella gårdar på landet, mellan bostadshus eller på taken i städerna.
Filippinerna - över 100 lotter
RUAF Christa Holtz koloniträdgård i Cagayan de Oro.
Filippinernas första koloniträdgård anlades 2003 i Cagayan de Oro som del av ett EU-finansierat projekt. Med hjälp av tyska ambassaden i Manilla och privata bistånd från Tyskland växte projektet till fem koloniträdgårdar i Cagayan de Oro. Det gjorde det möjligt för 55 fattiga familjer att lagligen få tillgång till mark för livsmedelsproduktion. Sex koloniträdgårdar och nästan 70 familjer enligt en annan uppgift. Familjerna försörjde sig tidigare med att plocka sopor på gatorna. I koloniträdgårdarna odlade de sedan grönsaker, tropiska frukter och örter. Man hade också små djur och fiskdammar. Kolonilotterna hade även en komposthög för biologiskt nedbrytbart avfall och toaletter.
Kauswagan koloniträdgård i Cagayan de Oro.
|
Den tyska regeringen gav projektet pris 2004. Tyskarna signalerade ytterligare stöd för att göra verksamheten större i framtiden med fler koloniträdgårdar. Även de styrande i Cagayan de Oro ville undersöka möjligheten för fler framtida platser där nya koloniträdgårdar kunde anläggas i staden.
Nutid Idag finns det drygt 100 kolonilotter eller koloniträdgårdsföreningar. Gemensamt för dem är att alla odlar grönsaker på delar av lotterna men även tropiska frukter och örter. På en del av lotterna har man små djur och fiskdammar. De ger proteinkällor för de dagliga kostbehoven. Flertalet kolonilotter har en kompost där biologiskt nedbrytbart avfall från trädgårdarna kastas. Det finns också toaletter i områdena. |
Malaysia
Koloniträdgårdar i Malaysia är inte särskilt vanliga, men det finns undantag som Taman Tugu i Kuala Lumpur som är en stor park med över 4 000 inhemska träd och växter. Där kan besökare hyra en kolonilott för att odla egna grönsaker, frukter och blommor. Parken har också ett utbildningscenter, café och lekplats för barn. Ett annat exempel är Kebun-Kebun Bangsar i samma stad, som är ett gemenskapsdrivet projekt för att skapa en urban oas med ekologisk odling. Där kan invånare delta i olika aktiviteter som kompostering, biodling och trädplantering. Projektet syftar till att främja hållbar livsstil.
Singapore
Koloniträdgårdar är inte särskilt vanliga i Singapore. Men trots få koloniträdgårdar finns det flera koloniföreningar. som hyr ut mark till intresserade odlare. I Punggol Park i östra Singapore finns en koloniträdgård. Punggol Park är en park med en gångväg som löper runt en sjö. I utkanten av parken finns det flera små kolonilotter.
Community garden i Jalan Senang estate.
|
Hörnet vid Tampines Green community planting garden.
|
Community garden i Hort Park.
|
Community garden i Hort Park.
|
Indonesien - minst 1 300 odlare
Wayag Islands.
|
Sangkima jungle park.
|
Teplantage på Java.
|
Risterrasser på Bali.
|
Koloniträdgårdar i Indonesien är inte särskilt vanliga, Men det finns några exempel på liknande verksamheter. Ett av dem är Kampung Organik. Det är ett projekt som bildades 2009 av en grupp kvinnor i Jakarta som ursprungligen ville odla ekologiska grönsaker på sina tak och balkonger. De fick stöd av en lokal organisation som hjälpte dem att få tillgång till mark, vatten och utbildning. Idag har Kampung Organik över 300 medlemmar som odlar mer än 40 olika grödor och säljer dem till grannar, restauranger och marknader.
Ett annat exempel är Urban Farming Community (UFC) som är ett nätverk av urbana odlare i Surabaya som bildades 2014. UFC har över 1 000 medlemmar som odlar grönsaker, frukter, örter och blommor på små ytor i staden. Medlemmarna använder sig av olika metoder som hydroponik, vertikal odling och kompostering. UFC har också ett socialt syfte att främja gemenskap, hälsa och miljömedvetenhet bland sina medlemmar och andra stadsbor.
Ett annat exempel är Urban Farming Community (UFC) som är ett nätverk av urbana odlare i Surabaya som bildades 2014. UFC har över 1 000 medlemmar som odlar grönsaker, frukter, örter och blommor på små ytor i staden. Medlemmarna använder sig av olika metoder som hydroponik, vertikal odling och kompostering. UFC har också ett socialt syfte att främja gemenskap, hälsa och miljömedvetenhet bland sina medlemmar och andra stadsbor.
Mellanöstern/Västra Asien
Koloniträdgårdar i Mellanöstern är inte lika vanliga som i Europa. Men de finns där från Turkiet i norr till Jemen i söder.
Turkiet
Kolonilotter eller hobbyträdgårdar.
Koloniträdgårdar heter tahsis bahçeleri på turkiska, men ofta kallas de för hobi bahçeleri som betyder hobbyträdgårdar men ibland även för organik bahçe och organik bahçesi som betyder ekologisk trädgård. Koloniträdgårdar av den typen som finns i Europa eller Amerika är relativt nya men fortfarande ett litet antal. S.k. hobbyträdgårdar blev mycket populära på 2010- och 2020-talen och främst hos den turkiska medelklassen. Man sökte en paus från det stressiga stadslivet och såg hobbyträdgårdarna som en möjlighet att återknyta till sina rötter.
Hobbyträdgårdar i Turkiet anläggs av kommuner och tas i bruk genom årliga hyresavgifter. På sina hobbyträdgårdar odlar kolonisterna grönsaker och frukter och kommer i kontakt med naturen. Lotterna erbjuder en naturlig del i stadslivet. Storleken på hobbyträdgårdarna varierar beroende på region. Det finns flera organisationer och föreningar som stödjer utvecklingen av koloniträdgårdar såsom Türkiye Koloniler Derneği (Turkiets koloniförening) och Türkiye Ekolojik Yaşam Derneği (Turkiets ekologiska livsförening). De hjälper till att förmedla kontakter mellan kolonister och markägare samt att sprida information om koloniträdgårdsodling.
Istanbul
Yedikule Bostanlari i Istanbul är ett område där man kan hyra små kolonilotter för odling. Området har en lång historia med stadsodling. Där har invånarna odlat mat sedan bysantinska tiden 395-1453 e.Kr. Området är ett viktigt kulturarv för staden. Koloniträdgårdarna i Yedikule Bostanlari är hotade av exploatering och försämrad miljö, men de lokala odlarna kämpar för att bevara dem och sprida vidare kunskap om deras värde.
Hobbyträdgårdar i Turkiet anläggs av kommuner och tas i bruk genom årliga hyresavgifter. På sina hobbyträdgårdar odlar kolonisterna grönsaker och frukter och kommer i kontakt med naturen. Lotterna erbjuder en naturlig del i stadslivet. Storleken på hobbyträdgårdarna varierar beroende på region. Det finns flera organisationer och föreningar som stödjer utvecklingen av koloniträdgårdar såsom Türkiye Koloniler Derneği (Turkiets koloniförening) och Türkiye Ekolojik Yaşam Derneği (Turkiets ekologiska livsförening). De hjälper till att förmedla kontakter mellan kolonister och markägare samt att sprida information om koloniträdgårdsodling.
Istanbul
Yedikule Bostanlari i Istanbul är ett område där man kan hyra små kolonilotter för odling. Området har en lång historia med stadsodling. Där har invånarna odlat mat sedan bysantinska tiden 395-1453 e.Kr. Området är ett viktigt kulturarv för staden. Koloniträdgårdarna i Yedikule Bostanlari är hotade av exploatering och försämrad miljö, men de lokala odlarna kämpar för att bevara dem och sprida vidare kunskap om deras värde.
Libanon
Koloniträdgårdar som de ser ut i Europa och Amerika är inte så vanliga i Libanon. Det finns dock några exempel på områden i Libanon där man bedriver stadsodling eller odlar grönsaker och frukter på små lotter. Ett sådant område är Al Bustan i Beirut i där ca 200 familjer har haft kolonilotter sedan 1990-talet. Där odlas tomater, gurkor, sallader och örter. Ett annat exempel är Beirut Riverless som är ett projekt som syftar till att skapa en grön korridor längs den förorenade Beirutfloden. Projektet har anlagt kolonilotter på flodens betongväggar där invånarna kan odla grönsaker och blommor. Koloniträdgårdarna bidrar till att förbättra luftkvaliteten, öka den biologiska mångfalden och skapa social sammanhållning i ett splittrat samhälle. Projektet har också utvecklat en holistisk plan för att återställa flodens ekosystem och dess kulturella värde.
Ett tredje exempel är Souk el Tayeb som är en bondemarknad och ett socialt företag som främjar hållbar matproduktion och konsumtion. Souk el Tayeb har startat flera initiativ för att stödja småskaliga odlare och bevara det libanesiska matarvet. Ett av dessa initiativ är Tawlet Ammiq som både är en restaurang och en koloniträdgård i Bekaadalen, där gästerna kan njuta av traditionella rätter och samtidigt lära sig om ekologisk odling. Restaurangen är byggd av återvunnet material och drivs av solenergi. Denna koloniträdgård är en del av ett större projekt som syftar till att skydda våtmarkerna i Bekaadalen från exploatering och förorening.
Ett tredje exempel är Souk el Tayeb som är en bondemarknad och ett socialt företag som främjar hållbar matproduktion och konsumtion. Souk el Tayeb har startat flera initiativ för att stödja småskaliga odlare och bevara det libanesiska matarvet. Ett av dessa initiativ är Tawlet Ammiq som både är en restaurang och en koloniträdgård i Bekaadalen, där gästerna kan njuta av traditionella rätter och samtidigt lära sig om ekologisk odling. Restaurangen är byggd av återvunnet material och drivs av solenergi. Denna koloniträdgård är en del av ett större projekt som syftar till att skydda våtmarkerna i Bekaadalen från exploatering och förorening.
Saudiarabien - minst 162 lotter
I Saudiarabien är koloniträdgårdar fortfarande relativt nytt. Det beror delvis på att landet har ett torrt och varmt klimat som inte är gynnsamt för odling. Men det finns också andra utmaningar som brist på vatten, mark och lagstiftning. En av de första koloniträdgårdarna i Saudiarabien anlades år 2017 i staden Jeddah i västra delen av landet av en organisation, Green Yard. Målet är att främja hållbar utveckling och miljömedvetenhet genom att erbjuda möjlighet att odla egen mat. Den har nu över 100 medlemmar som hyr små lotter där de kan plantera grönsaker, frukter och blommor. Medlemmarna får också tillgång till gemensamma faciliteter som verktyg, kompost och bevattningssystem.
Ett annat exempel på koloniträdgårdar i Saudiarabien är Al Bustan Village i huvudstaden Riyadh. Al Bustan Village är en bostadsområde med 608 villor och 150 kolonilotter. Där kan invånarna hyra en lott för en låg kostnad och få tillgång till vatten, jord, frön och verktyg. Ett tredje exempel är Al Nakhla Residential Resort i Riyadh som också erbjuder kolonilotter till boende. Där kan man odla olika sorters grönsaker, örter och blommor med hjälp av experter och handledare.
Ett annat exempel på koloniträdgårdar i Saudiarabien är Al Bustan Village i huvudstaden Riyadh. Al Bustan Village är en bostadsområde med 608 villor och 150 kolonilotter. Där kan invånarna hyra en lott för en låg kostnad och få tillgång till vatten, jord, frön och verktyg. Ett tredje exempel är Al Nakhla Residential Resort i Riyadh som också erbjuder kolonilotter till boende. Där kan man odla olika sorters grönsaker, örter och blommor med hjälp av experter och handledare.
Jemen - minst 130 lotter
En community garden i huvudstaden Sanaa.
Det finns få koloniträdgårdar i Jemen söder om Saudiarabien på den södra delen av den Arabiska halvön. Det finns dock en koloniträdgård i staden Taiz som startades av en organisation, Generations Without Qat. Qat är en växt som tuggas för att ge en stimulerande effekt. Den bidrar tyvärr också till ökat missbruk, mer vattenförbrukning och markförstöring. Genom att erbjuda alternativa grödor och aktiviteter vill organisationen minska qat-konsumtionen och öka människors välbefinnande. Koloniträdgården i Taiz har 120 lotter som odlas av kvinnor, barn och ungdomar som har drabbats av inbördeskriget. Kriget började 2014 och pågår fortfarande. Kolonisterna i Taiz odlar bland annat tomater, gurkor, auberginer, morötter, sallader och örter.
Det finns också en koloniträdgård i utkanten av huvudstaden Sanaa där det. odlas tomater, gurkor, sallader och örter. Den är omgiven av en mur av stenar och taggtråd. Det finns också minst en community garden i Sanaa med flera lotter.
Det finns också en koloniträdgård i utkanten av huvudstaden Sanaa där det. odlas tomater, gurkor, sallader och örter. Den är omgiven av en mur av stenar och taggtråd. Det finns också minst en community garden i Sanaa med flera lotter.
_____________________________________________
© Copyrights, bilder:
CC BY 2.0
David McKelvey, Vietnam.
Jnzl's Photos, Hort Park, Singapore.
Ninara, Bombay, Indien.
shankar s., teträdgård, Indien.
SteFou!, Shanghai, Kina.
SuSanA Secretariat, skylt, människor, Filippinerna.
CC BY-SA 2.0
Kafka4prez, Thailand.
Rod Waddington, Jemen.
CC BY-SA 3.0
Jakub Hałun, lotusblomma, Kina.
L4 Ferguson, Sydkorea.
CC BY-SA 4.0
Abch222, Turkiet.
Asturio Cantabrio, bild överst, Kariya, Japan.
Gunawan gtp, Sangkima jungle park, Indonesien.
Hoypiwoo Summ, skylt, lotter, Kina.
Imacim, risterrasser, Bali, Indonesien.
Kerildoank, teplantage, Java, Indonesien.
Kevin Wong, bro, Singapore.
Mark2350, Kaohsiung, Taiwan.
Miyuki Meinaka, Tsu, Japan.
Mr. Chura, Osaka, Japan.
Prosperity Horizons, lekpark och community garden, Kina.
Rolandandika, Wayag Island, Indonesien.
Wzhkevin, Jalan Senang estate, Singapore.
|
© Copyrights: Allotmentphotogallery.com - Swedish garden cottages 2012-2023. Email: allotmentphotogallery@gmail.com |