Koloniträdgårdar i Europa
Västeuropa - 1,6 till 2,5 miljoner lotter
Gemensamt för europeiska koloniträdgårdar är att de ofta är belägna i utkanten av städerna eller på landsbygden. De kan vara både offentliga och privata. Koloniträdgårdarna används främst för odling av grönsaker, frukter och blommor. Men också för rekreation och social samvaro.
Intresset för koloniträdgårdar har varierat genom åren sedan de första kolonilotterna anlades i England på 1500-talet. De fick sitt genombrott i Europa på 1800-talet under den industriella revolutionen och urbaniseringen när arbetare flyttade från landsbygden till städerna. De behövde komma bort från de smutsiga städerna och kunna koppla av i naturen. Samtidigt försåg kolonilotterna dem med mat. Koloniträdgårdarna hade sina toppar under de två världskrigen på 1900-talet när det rådde matbrist. Men därefter sjönk intresset när Västeuropa moderniserades. Under 1900-talet bedrev kolonirörelsen en viktig kulturgärning.
Sedan början av 2000-talet efterfrågas koloniträdgårdar av allt fler. Ökat medvetande om den globala uppvärmningen har lett till ökat intresse för ekologiska produkter och lokalproducerad mat. 1800-talets arbetarperspektiv har delvis försvunnit och intresset för odling och trädgård har ökat. Koloniträdgårdarna ses mer som rekreation än att mätta hungriga magar. Koloniträdgårdarna står inför flera utmaningar i framtiden som är kopplade till det historiska och politiska sammanhanget av markägande, förvaltning och den snabba urbaniseringen av städerna. Men även i hög grad beroende på klimatförändringar, livsmedelsbrist och infrastruktur.
Hela Västeuropa har ca 1,6 till 2,5 miljoner kolonilotter. De västliga och centrala delarna exklusive Storbritannien och Norden har ca 1,1 till 2 miljoner kolonilotter. I Tyskland, Danmark och Sverige är koloniträdgårdar mycket populära och har stark kulturell betydelse. De är ofta organiserade i föreningar som förvaltar marken. I andra länder som Frankrike, Spanien och Italien ses det mer som ett sätt att odla grönsaker och frukt. De är sällan reglerade i någon organisation och kan variera mycket i storlek och utformning.
Det internationella koloniträdgårdsförbundet har sitt säte i Luxemburg. Medlemmar är Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Tyskland, Schweiz Österrike, Danmark, Sverige, Norge, Finland och Japan.
Gemensamt för europeiska koloniträdgårdar är att de ofta är belägna i utkanten av städerna eller på landsbygden. De kan vara både offentliga och privata. Koloniträdgårdarna används främst för odling av grönsaker, frukter och blommor. Men också för rekreation och social samvaro.
Intresset för koloniträdgårdar har varierat genom åren sedan de första kolonilotterna anlades i England på 1500-talet. De fick sitt genombrott i Europa på 1800-talet under den industriella revolutionen och urbaniseringen när arbetare flyttade från landsbygden till städerna. De behövde komma bort från de smutsiga städerna och kunna koppla av i naturen. Samtidigt försåg kolonilotterna dem med mat. Koloniträdgårdarna hade sina toppar under de två världskrigen på 1900-talet när det rådde matbrist. Men därefter sjönk intresset när Västeuropa moderniserades. Under 1900-talet bedrev kolonirörelsen en viktig kulturgärning.
Sedan början av 2000-talet efterfrågas koloniträdgårdar av allt fler. Ökat medvetande om den globala uppvärmningen har lett till ökat intresse för ekologiska produkter och lokalproducerad mat. 1800-talets arbetarperspektiv har delvis försvunnit och intresset för odling och trädgård har ökat. Koloniträdgårdarna ses mer som rekreation än att mätta hungriga magar. Koloniträdgårdarna står inför flera utmaningar i framtiden som är kopplade till det historiska och politiska sammanhanget av markägande, förvaltning och den snabba urbaniseringen av städerna. Men även i hög grad beroende på klimatförändringar, livsmedelsbrist och infrastruktur.
Hela Västeuropa har ca 1,6 till 2,5 miljoner kolonilotter. De västliga och centrala delarna exklusive Storbritannien och Norden har ca 1,1 till 2 miljoner kolonilotter. I Tyskland, Danmark och Sverige är koloniträdgårdar mycket populära och har stark kulturell betydelse. De är ofta organiserade i föreningar som förvaltar marken. I andra länder som Frankrike, Spanien och Italien ses det mer som ett sätt att odla grönsaker och frukt. De är sällan reglerade i någon organisation och kan variera mycket i storlek och utformning.
Det internationella koloniträdgårdsförbundet har sitt säte i Luxemburg. Medlemmar är Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Tyskland, Schweiz Österrike, Danmark, Sverige, Norge, Finland och Japan.
Tyskland
Frankrike
Andorra - minst 70 lotter
I Andorra mellan södra Frankrike och nordöstra Spanien är koloniträdgårdar ett nyare fenomen. Det finns inte någon nationell organisation som samordnar dem. Men det finns några lokala föreningar som driver koloniträdgårdar i olika delar av landet. En av dem är Associació d'Horticultors d'Andorra la Vella som har 40 lotter på en yta av 2 000 m2 i huvudstaden Andorra la Vella. Föreningen bildades år 2010. En annan förening är Associació d'Horticultors d'Ordino som har 30 lotter på en yta av 1 500 m2 i kommunen Ordino. Föreningen bildades år 2012. Många av de växter som odlas i koloniträdgårdarna är typiska för Andorras klimat som potatis, bönor, kål, sallad, tomater, lök, vitlök, örter och blommor.
Spanien
Urbana trädgårdar i Alcobendas norr om Madrid.
Koloniträdgårdar är populära i Spanien där de kallas för huertos urbanos (stadsodlingar) eller huertos ecológicos (ekologiska odlingar). De ger stadsborna en möjlighet att odla egna grönsaker, frukter och blommor. Det finns cirka 20 000 kolonilotter eller 10 000-30 000 lotter. De är fördelade på 500 koloniträdgårdsområden, s.k stadsträdgårdsområden. De varierar i storlek, utformning och organisation. Vissa är kommunala, andra är privata och en tredje grupp drivs av föreningar. En del har stugor, andra enbart odlingslådor. Somliga är öppna för allmänheten eller enbart tillgängliga för medlemmar. Långa väntelistor kan förekomma
Koloniträdgårdar i Vitoria-Gasteiz i Baskien.
|
Community gardens i Vitoria-Gasteiz i Baskien.
|
En av de äldsta och största koloniträdgårdarna i Spanien är Parque Agrario de Fuenlabrada som ligger i utkanten av Madrid. Den grundades 1996 och har idag över 1000 lotter. Där odlar kolonisterna ekologiskt. De använder sig av kompostering, bevattningssystem och solenergi. Koloniträdgården har också ett pedagogiskt och kulturellt program som inkluderar kurser, workshops, festivaler och utställningar.
En annan intressant koloniträdgård är Huerto del Rey Moro som ligger i hjärtat av Sevilla. Den skapades 2007 på en övergiven tomt som tillhörde en gammal palatsbyggnad från 1200-talet. Där odlar kolonisterna främst lokala och traditionella växter som bidrar till att bevara det biologiska och kulturella arvet. Koloniträdgården är också en plats för social integration.
En annan intressant koloniträdgård är Huerto del Rey Moro som ligger i hjärtat av Sevilla. Den skapades 2007 på en övergiven tomt som tillhörde en gammal palatsbyggnad från 1200-talet. Där odlar kolonisterna främst lokala och traditionella växter som bidrar till att bevara det biologiska och kulturella arvet. Koloniträdgården är också en plats för social integration.
Tre olika vanliga stadsträdgårdar i byggnader i Spanien. På balkongen, inne i huset på en privat eller offentlig uteplats eller terrass.
Portugal - minst 219 lotter
Kolonilotter på Madeira.
I Portugal kallas koloniträdgård vanligen för horta urbana (stadsodling), jardim urbano (urban odling) eller parque hortícola (trädgårdspark/trädgårdsodlingspark). Det finns få koloniträdgårdar i Portugal jämfört med andra europeiska länder. Men det finns några exempel på områden där man kan hyra en liten bit mark för odling. Ett sådant område är Quinta dos Lilases i Lissabon som har funnits sedan 1926 och har 200 lotter. Där finns en blandning av traditionella och moderna odlingsmetoder och olika kulturella influenser från kolonister som kommer från andra delar av världen.
2011-2019 skapade Lissabons kommun mer än 19 koloniträdgårdar eller möjligen istället 19 koloniträdgårdsområden. Dessa kunde stans invånare beviljas genom en offentlig ansökningsprocess. Det finns också koloniträdgårdar och kolonilotter på ön Madeira.
2011-2019 skapade Lissabons kommun mer än 19 koloniträdgårdar eller möjligen istället 19 koloniträdgårdsområden. Dessa kunde stans invånare beviljas genom en offentlig ansökningsprocess. Det finns också koloniträdgårdar och kolonilotter på ön Madeira.
Italien - 18 709 lotter
Kolonilotter i San Donato Milanese sydöst om Milano.
Historia
Koloniträdgårdar har funnits i Italien sedan 1800-talet. Men de har inte fått samma uppmärksamhet och stöd som i andra länder. Det finns ingen nationell lagstiftning eller organisation som reglerar koloniträdgårdarna. Det är upp till varje kommun eller region att bestämma villkoren för arrendet och skötseln.
Mellan andra halvan av 1970-talet till 2001 och i synnerhet på 1990-talet anlades många av dagens italienska koloniträdgårdar. 2001 fanns det 18 709 italienska kolonilotter i 111 italienska kommuner. 90 % av dem låg i norra Italien och 10 % centralt i landet. I regionen Emilia Romagna i norra Italien fanns det 14 000 lotter i 77 kommuner. Storleken på lotterna varierade från några kvadratmeter till hundratals kvadratmeter per kolonilott. Majoriteten var 30-70 m2.
Nutid
På 2020-talet fanns olika typer av koloniträdgårdar beroende på storlek, läge, utformning och syfte. Vissa var traditionella och fokuserade på odling av livsmedel. Andra var mer moderna och inriktade på ekologisk odling, pedagogisk verksamhet eller kulturella evenemang.
Olika typer av koloniträdgårdar
- I Milano finns projektet Orti in Condotta (Trädgårdar i skolan) där elever från grundskolan får möjlighet att odla egna grönsaker på skolgården eller på närliggande kolonilotter. Projektet syftar till kunskaper om matens ursprung, säsonger, hälsa och hållbarhet.
- I Bologna finns initiativet Orti di Pace (Fredens trädgårdar) där invånare från olika bakgrund får tillgång till kolonilotter för att odla ekologiskt. Initiativet är skapa en plats för dialog, utbyte och fred mellan olika kulturer och religioner.
- I Rom finns området Orti Urbani Solidali (Solidariska urbana trädgårdar) där cirka 200 familjer odlar egna grönsaker. Området drivs av en förening som främjar social integration, miljömedvetenhet och solidaritet mellan olika kulturer.
- I Neapel finns nätverket Orti Sociali (Sociala trädgårdar) där flera koloniträdgårdsföreningar samarbetar för att utveckla gemensamma aktiviteter för sina medlemmar. Nätverket vill också bidra till att förbättra den urbana miljön och stärka den lokala ekonomin genom att sälja produkter på marknader eller direkt till konsumenten.
Fördelar
Koloniträdgårdarna i Italien har flera fördelar för både individen och samhället. De bidrar till att öka den biologiska mångfalden, bevara det gröna kulturarvet, förbättra livskvaliteten och hälsan hos kolonisterna, främja social integration och deltagande, samt stärka den lokala ekonomin och minska miljöpåverkan från matproduktionen.
Utmaningar
Koloniträdgårdarna står dock inför flera utmaningar. De saknar ofta ett juridiskt skydd och ett institutionellt erkännande. Det gör dem sårbara för markexploatering och spekulation. De har också svårt att få tillräckliga resurser och underhåll för att utveckla sin verksamhet. Dessutom finns det behov av att öka medvetenheten och kunskapen om koloniträdgårdarnas värde och potential bland allmänheten, politikerna och medierna.
Koloniträdgårdarna i Italien är en viktig del av det urbana landskapet och det civila samhället. De representerar en alternativ modell för att använda och dela den gemensamma marken på ett hållbart och demokratiskt sätt. De uttrycker också en kreativitet och en mångfald som berikar den italienska kulturen och identiteten.
Koloniträdgårdar har funnits i Italien sedan 1800-talet. Men de har inte fått samma uppmärksamhet och stöd som i andra länder. Det finns ingen nationell lagstiftning eller organisation som reglerar koloniträdgårdarna. Det är upp till varje kommun eller region att bestämma villkoren för arrendet och skötseln.
Mellan andra halvan av 1970-talet till 2001 och i synnerhet på 1990-talet anlades många av dagens italienska koloniträdgårdar. 2001 fanns det 18 709 italienska kolonilotter i 111 italienska kommuner. 90 % av dem låg i norra Italien och 10 % centralt i landet. I regionen Emilia Romagna i norra Italien fanns det 14 000 lotter i 77 kommuner. Storleken på lotterna varierade från några kvadratmeter till hundratals kvadratmeter per kolonilott. Majoriteten var 30-70 m2.
Nutid
På 2020-talet fanns olika typer av koloniträdgårdar beroende på storlek, läge, utformning och syfte. Vissa var traditionella och fokuserade på odling av livsmedel. Andra var mer moderna och inriktade på ekologisk odling, pedagogisk verksamhet eller kulturella evenemang.
Olika typer av koloniträdgårdar
- I Milano finns projektet Orti in Condotta (Trädgårdar i skolan) där elever från grundskolan får möjlighet att odla egna grönsaker på skolgården eller på närliggande kolonilotter. Projektet syftar till kunskaper om matens ursprung, säsonger, hälsa och hållbarhet.
- I Bologna finns initiativet Orti di Pace (Fredens trädgårdar) där invånare från olika bakgrund får tillgång till kolonilotter för att odla ekologiskt. Initiativet är skapa en plats för dialog, utbyte och fred mellan olika kulturer och religioner.
- I Rom finns området Orti Urbani Solidali (Solidariska urbana trädgårdar) där cirka 200 familjer odlar egna grönsaker. Området drivs av en förening som främjar social integration, miljömedvetenhet och solidaritet mellan olika kulturer.
- I Neapel finns nätverket Orti Sociali (Sociala trädgårdar) där flera koloniträdgårdsföreningar samarbetar för att utveckla gemensamma aktiviteter för sina medlemmar. Nätverket vill också bidra till att förbättra den urbana miljön och stärka den lokala ekonomin genom att sälja produkter på marknader eller direkt till konsumenten.
Fördelar
Koloniträdgårdarna i Italien har flera fördelar för både individen och samhället. De bidrar till att öka den biologiska mångfalden, bevara det gröna kulturarvet, förbättra livskvaliteten och hälsan hos kolonisterna, främja social integration och deltagande, samt stärka den lokala ekonomin och minska miljöpåverkan från matproduktionen.
Utmaningar
Koloniträdgårdarna står dock inför flera utmaningar. De saknar ofta ett juridiskt skydd och ett institutionellt erkännande. Det gör dem sårbara för markexploatering och spekulation. De har också svårt att få tillräckliga resurser och underhåll för att utveckla sin verksamhet. Dessutom finns det behov av att öka medvetenheten och kunskapen om koloniträdgårdarnas värde och potential bland allmänheten, politikerna och medierna.
Koloniträdgårdarna i Italien är en viktig del av det urbana landskapet och det civila samhället. De representerar en alternativ modell för att använda och dela den gemensamma marken på ett hållbart och demokratiskt sätt. De uttrycker också en kreativitet och en mångfald som berikar den italienska kulturen och identiteten.
Nederländerna
Belgien
Luxemburg
Schweiz
Österrike
Norden - 71 600 till 71 700 lotter
De första koloniträdgårdarna i Norden anlades i Danmark 1778, följdes av Sverige 1864, Norge 1907, Finland 1916 och senare på Island. Norden har idag ca 71 600-71 700 lotter. Enligt andra uppgifter 100 000 eller 119 720-119 820 lotter . De är ofta organiserade i föreningar som ansvarar för att sköta området, ordna aktiviteter och följa regler. Koloniträdgårdarna i Norden varierar i storlek, utformning och stil. Den gemensamma nämnaren är att de ofta är små, och enkla. Många kolonister har byggt stugor på sina lotter där de kan övernatta eller bara njuta av tillvaron.
Danmark
Färöarna - fler än 80 lotter
Kirkjubøur söder om huvudstaden Tórshavn.
Färöarna är en ögrupp i Nordatlanten som tillhör Danmark, men som har haft ett stort mått av självstyre sedan 1948. Öarna har en rik historia och kultur som präglas av det nordiska arvet och det färöiska språket. Färöarna har också en unik natur med dramatiska klippor, gröna dalar och ett milt klimat.
Koloniträdgårdar på Färöarna är relativt nytt och som har väckt intresse bland många invånare och besökare. På Färöarna började koloniträdgårdar etableras först på 2000-talet. Det finns idag flera koloniträdgårdsföreningar som erbjuder lotter till intresserade. En av de största är Kolonihaven í Hoydølum som ligger i byn Hoydalar norr om huvudstaden Tórshavn i ögruppens största ö Streymoy. Föreningen grundades 2007 och har idag över 100 medlemmar som odlar på cirka 80 lotter. Koloniträdgården ligger vid vattnet med utsikt över klippor.
Koloniträdgårdar på Färöarna är relativt nytt och som har väckt intresse bland många invånare och besökare. På Färöarna började koloniträdgårdar etableras först på 2000-talet. Det finns idag flera koloniträdgårdsföreningar som erbjuder lotter till intresserade. En av de största är Kolonihaven í Hoydølum som ligger i byn Hoydalar norr om huvudstaden Tórshavn i ögruppens största ö Streymoy. Föreningen grundades 2007 och har idag över 100 medlemmar som odlar på cirka 80 lotter. Koloniträdgården ligger vid vattnet med utsikt över klippor.
|
Kultur, gemenskap och tradition
Koloniträdgårdarna är inte bara ett sätt att odla mat, utan också för att bevara och utveckla den färöiska kulturen och identiteten. Många kolonister använder traditionella metoder och växter som har anpassats till det lokala klimatet och jordmånen. De odlar potatis, kål, morötter, rabarber, jordgubbar och örter. Men bygger även stugor och staket i en stil som harmonierar med den omgivande naturen och arkitekturen. Koloniträdgårdarna är också en plats för gemenskap och lärande. Kolonister hjälper varandra med råd och tips om odling, delar skördar och frön, ordnar fester och aktiviteter. De bjuder också in skolor och turister till besök. Kolonisterna bidrar till att sprida kunskap och intresse för det färöiska livet och landskapet. |
Tórshavn.
|
Grönland
Ilulissat i västra Grönland.
Grönland är världens största ö. Grönland är en del av kontinenten Nordamerika, men är en autonom del av Danmark och har ett omfattande självstyre. Grönland har ett arktiskt klimat med långa och kalla vintrar. Det mesta av ön är täckt av en tjock inlandsis som gör det omöjligt att odla. Längs kusten finns det däremot områden där det finns utrymme för odling. Men även där är säsongen kort och utmanande. Trots dessa svårigheter finns det några koloniträdgårdar på Grönland. De ligger främst i huvudstaden Nuuk i sydväst och i staden Qaqortoq i söder. Dessa koloniträdgårdar är anpassade till det lokala klimatet. Där odlas främst grödor som klarar av låga temperaturer och lite solljus, till exempel potatis, kål, sallader, morötter och rabarber. Vissa kolonister har också växthus eller drivbänkar där de kan odla mer känsliga växter som tomater, gurkor eller örter.
Lokal matförsörjning
Koloniträdgårdarna på Grönland är inte bara en hobby för dem som älskar att odla utan även ett sätt att bidra till den lokala matförsörjningen och minska beroendet av importerade livsmedel. De är också en plats för social samvaro och gemenskap där kolonister kan dela erfarenheter, tips och skördar med varandra. Koloniträdgårdarna med sina färgglada blommor och gröna blad är en vacker kontrast till det annars karga grönländska landskapet.
Lokal matförsörjning
Koloniträdgårdarna på Grönland är inte bara en hobby för dem som älskar att odla utan även ett sätt att bidra till den lokala matförsörjningen och minska beroendet av importerade livsmedel. De är också en plats för social samvaro och gemenskap där kolonister kan dela erfarenheter, tips och skördar med varandra. Koloniträdgårdarna med sina färgglada blommor och gröna blad är en vacker kontrast till det annars karga grönländska landskapet.
Sverige
Norge
Finland
Island - få lotter
Islandshästar.
Island har ett kallt och blåsigt klimat, men också en rik natur med vulkaner, gejsrar och glaciärer. Här finns få koloniträdgårdar, men det finns några exempel på stadsodling i Reykjavik. En av dem är Hlíðarendi som är en ekologisk koloniträdgård som startades 2009 av en grupp entusiaster. Där odlas potatisar, morötter, sallader, örter och bär i växthus och på pallkragar. Man har också byggt ett gemensamt hus av återvunnet material där man träffas och håller kurser. Hlíðarendi är ett exempel på hur koloniträdgårdar kan anpassas till olika förhållanden och bidra till hållbar utveckling.
Andra önationer
Irland - minst 262 lotter
Del av community garden New Street garden i Waterford 2016 innan förfallet.
Historia
Koloniträdgårdar på Irland har funnits sedan minst år 1900, men förmodligen betydligt längre tillbaka. På 1900-talet genomgick öns koloniträdgårdar perioder av upp- och nedgångar. På 1940-talet fanns det upp till 40 000 kolonilotter runt om i landet på grund av det stora matbehovet under andra världskriget. År 2004 hade de praktiskt taget försvunnit och det fanns bara några hundra lotter kvar. På 2010-talet ökade de igen, men marginellt. Den lilla uppgången berodde dels på trädgårds- och matlagningsprogram på TV dels på miljöfrågor, ekonomiska nedgångar, efterfrågan på grönare ytor och alternativa fritidsutrymmen samt oro för ohälsosam kost i vanliga mataffärer.
Nutid
Fortfarande finns det få koloniträdgårdar. De ligger främst i Dublin och i Belfast. Glasnevin Allotments i Dublin har funnits sedan 1914 och har över 200 lotter. I Dublin finns också Dublin Community Growers som är ett nätverk av olika odlingsprojekt i staden. De har koloniträdgårdar, skolträdgårdar och gemensamma odlingar (community gardens) på tak och balkonger. I Dublin South Central finns det sju koloniträdgårdsplatser som tillhandahålls av staden. I Galway finns två koloniträdgårdsområden som ägs av staden. Ytterligare exempel är Cork City Allotments i Cork som startade 2007 eller 2008. De har 60 lotter. Där odlar medlemmarna potatis, morötter, lök, kål, bönor, jordgubbar och äpplen. Manhar också växthus, bikupa och kompostanläggning.
Kolonisterna på de irländska koloniträdgårdarna har stor frihet att välja vad de vill odla och hur de vill utforma sina lotter. De odlar främst potatis, kål, ärtor, tomater, squash och chili. Många har också blommor på lotterna. Koloniträdgårdarna på Irland är inte reglerade eller stöds av regeringen eller lokala myndigheter. Till skillnad från i Storbritannien är situationen mycket sämre för de som är intresserade av att hyra kolonilotter. I Storbritannien har distriktsråden en skyldighet att tillhandahålla mark om sex eller fler personer begär att få hyra en kolonilott. Intresserade på Irland möts ofta av långa väntelistor eller brist på lämplig mark.
New Street garden - uppgång och fall
På Irland finns det också community gardens. En del sköts om medan andra förfaller. I hjärtat av staden Waterford i sydöstra Irland ligger gatan New Street och trädgården New Street garden. Det är en community garden framför ett parkeringshus. En gång i tiden fanns det en terrass på platsen med flera vackra underhållna hus som huvudsakligen beboddes och ägdes av äldre. Men över tid öronmärktes platsen för byggandet av detaljhandel och hotell. Husen på platsen köptes upp av ett utvecklingsbolag som i en del för det nya projektet. De äldre flyttade ut. Men då slog lågkonjunkturen till mot bolaget. Husen stod tomma och förföll. På gräsmattorna utanför husen började ogräs växa. Platsen lockade dit en ström av lokalbor som kastade trasiga flaskor, burkar och annat skräp på tomterna. Efter beslut från Waterford City Council revs husen. Kvar på platsen var ett öppet fält.
Den lokala läraren Edel Tobin kom då på idén att en community garden borde anläggas på platsen. Arbetskraft, expertis och material tillhandahölls för en mycket liten kostnad. Under en period på sex månader ca 2011-2016 omvandlades platsen till en community garden. Återvunna saker som gamla däck, lampstativ och trasigt kakel fick nytt liv i trädgården. Irlands president Michael D. Higgins invigde sedan platsen.
Men några år senare sommaren 2018 avtog entusiasmen. På platsen fanns det återigen massor av skräp, slängt i den övergivna community garden. Och naturen hade börjat ta över. Community garden vid New Street visar vikten av att befintliga community gardens måste skötas och tas om hand. Annars riskeras de att förfalla och bli mer eller mindre slumlika.
Koloniträdgårdar på Irland har funnits sedan minst år 1900, men förmodligen betydligt längre tillbaka. På 1900-talet genomgick öns koloniträdgårdar perioder av upp- och nedgångar. På 1940-talet fanns det upp till 40 000 kolonilotter runt om i landet på grund av det stora matbehovet under andra världskriget. År 2004 hade de praktiskt taget försvunnit och det fanns bara några hundra lotter kvar. På 2010-talet ökade de igen, men marginellt. Den lilla uppgången berodde dels på trädgårds- och matlagningsprogram på TV dels på miljöfrågor, ekonomiska nedgångar, efterfrågan på grönare ytor och alternativa fritidsutrymmen samt oro för ohälsosam kost i vanliga mataffärer.
Nutid
Fortfarande finns det få koloniträdgårdar. De ligger främst i Dublin och i Belfast. Glasnevin Allotments i Dublin har funnits sedan 1914 och har över 200 lotter. I Dublin finns också Dublin Community Growers som är ett nätverk av olika odlingsprojekt i staden. De har koloniträdgårdar, skolträdgårdar och gemensamma odlingar (community gardens) på tak och balkonger. I Dublin South Central finns det sju koloniträdgårdsplatser som tillhandahålls av staden. I Galway finns två koloniträdgårdsområden som ägs av staden. Ytterligare exempel är Cork City Allotments i Cork som startade 2007 eller 2008. De har 60 lotter. Där odlar medlemmarna potatis, morötter, lök, kål, bönor, jordgubbar och äpplen. Manhar också växthus, bikupa och kompostanläggning.
Kolonisterna på de irländska koloniträdgårdarna har stor frihet att välja vad de vill odla och hur de vill utforma sina lotter. De odlar främst potatis, kål, ärtor, tomater, squash och chili. Många har också blommor på lotterna. Koloniträdgårdarna på Irland är inte reglerade eller stöds av regeringen eller lokala myndigheter. Till skillnad från i Storbritannien är situationen mycket sämre för de som är intresserade av att hyra kolonilotter. I Storbritannien har distriktsråden en skyldighet att tillhandahålla mark om sex eller fler personer begär att få hyra en kolonilott. Intresserade på Irland möts ofta av långa väntelistor eller brist på lämplig mark.
New Street garden - uppgång och fall
På Irland finns det också community gardens. En del sköts om medan andra förfaller. I hjärtat av staden Waterford i sydöstra Irland ligger gatan New Street och trädgården New Street garden. Det är en community garden framför ett parkeringshus. En gång i tiden fanns det en terrass på platsen med flera vackra underhållna hus som huvudsakligen beboddes och ägdes av äldre. Men över tid öronmärktes platsen för byggandet av detaljhandel och hotell. Husen på platsen köptes upp av ett utvecklingsbolag som i en del för det nya projektet. De äldre flyttade ut. Men då slog lågkonjunkturen till mot bolaget. Husen stod tomma och förföll. På gräsmattorna utanför husen började ogräs växa. Platsen lockade dit en ström av lokalbor som kastade trasiga flaskor, burkar och annat skräp på tomterna. Efter beslut från Waterford City Council revs husen. Kvar på platsen var ett öppet fält.
Den lokala läraren Edel Tobin kom då på idén att en community garden borde anläggas på platsen. Arbetskraft, expertis och material tillhandahölls för en mycket liten kostnad. Under en period på sex månader ca 2011-2016 omvandlades platsen till en community garden. Återvunna saker som gamla däck, lampstativ och trasigt kakel fick nytt liv i trädgården. Irlands president Michael D. Higgins invigde sedan platsen.
Men några år senare sommaren 2018 avtog entusiasmen. På platsen fanns det återigen massor av skräp, slängt i den övergivna community garden. Och naturen hade börjat ta över. Community garden vid New Street visar vikten av att befintliga community gardens måste skötas och tas om hand. Annars riskeras de att förfalla och bli mer eller mindre slumlika.
Malta - få lotter
Kolonilotter i Għammieri hösten 2011.
På Malta inrättades de första koloniträdgårdarna i Għammieri i april 2011. De kallades för Midd Idejk fil-Biedja som betydde prova på att odla eller prova dig fram med jordbruk. Programmet syftade till att uppmuntra särskilt unga och personer som bodde i städer och tätorter att odla ekologiskt. Det fanns ett tag över 50 kolonilotter i Għammieri. Varje lott var 50 m2 stor. Organisationen drevs av Ministry for Resources and Rural Affairs. De kolonister som deltog i programmet fick kontinuerligt stöd och utbildning. 2013 lades alla koloniträdgårdar ner i Għammieri efter en administrationsförändring. 2019 startade Heritage Malta som var en förmedling som stod under kulturministeriet. Målet var återinföra kolonilotter igen. Nya kolonilotter anlades därefter i Rabat.
Östeuropa - 1,4 miljoner och 61,4 miljoner lotter, utan och med Ryssland
Koloniträdgårdar är populära i flera östeuropeiska länder. Inte minst i Ryssland, Polen och Tjeckien. Under åren av diktatur på 1900-talet var koloniträdgårdar en av de få möjligheterna för befolkningen i Östeuropa att odla sin egen mat, njuta av naturen och uttrycka sin personliga smak. Efter diktaturernas fall i slutet på 1900-talet fortsatte koloniträdgårdar att vara populära i Östeuropa. I en del länder mötte de nya utmaningar och förändringar som urbanisering och politisk instabilitet, vilket gjorde det svårare att behålla eller utveckla dem. I andra länder anpassade sig koloniträdgårdarna till nya behov och trender som ekologisk odling.
I Västeuropa har koloniträdgårdar en mer stabil och etablerad status än i Östeuropa. I Västeuropa skyddas de av lagar och regler. Inte minst i Storbritannien. I Västeuropa är koloniträdgårdar mer inriktade på rekreation, hobby och estetik snarare än överlevnad. Gemensamt för koloniträdgårdar i både Väst och Öst är gröna oaser i och utanför städerna som som speglar sina samhällens historia, identitet och utveckling.
Estland - 40 000 lotter
Tallinn.
Historia
Koloniträdgårdar i Estland har sina rötter från sovjettiden 1944-1991 då många stadsbor ville ha en egen plats att odla mat på och njuta av naturen. Koloniträdgårdarna var ofta belägna i utkanten av städerna eller på landsbygden. De bestod av små stugor med trädgårdsland. Efter Estlands självständighet 1991 har koloniträdgårdarna genomgått en förändring och många har blivit mer moderna och bekväma.
Nutid
Idag finns det ca 40 000 koloniträdgårdar i Estland. De är populära bland både unga och gamla. Koloniträdgårdarna erbjuder en möjlighet att koppla av från stressen i vardagen, odla ekologiska grönsaker och blommor, umgås med familj och vänner samt delta i olika aktiviteter som arrangeras av koloniträdgårdsföreningarna.
Koloniträdgårdar i Estland har sina rötter från sovjettiden 1944-1991 då många stadsbor ville ha en egen plats att odla mat på och njuta av naturen. Koloniträdgårdarna var ofta belägna i utkanten av städerna eller på landsbygden. De bestod av små stugor med trädgårdsland. Efter Estlands självständighet 1991 har koloniträdgårdarna genomgått en förändring och många har blivit mer moderna och bekväma.
Nutid
Idag finns det ca 40 000 koloniträdgårdar i Estland. De är populära bland både unga och gamla. Koloniträdgårdarna erbjuder en möjlighet att koppla av från stressen i vardagen, odla ekologiska grönsaker och blommor, umgås med familj och vänner samt delta i olika aktiviteter som arrangeras av koloniträdgårdsföreningarna.
Lettland
Koloniträdgård nordöst om Riga.
Koloniträdgårdar i Lettland har sina rötter i slutet av 1800-talets europeiska koloniträdgårdsrörelse. Koloniträdgårdarna började etableras i början på 1900-talet och främst i huvudstaden Riga. De första kolonilotterna var små och enkla. De saknade stugor eller andra byggnader. De låg ofta i utkanten av städerna eller på övergivna industrimarker. Kolonisterna odlade i första hand potatis, morötter, lök och kål, men också bär och blommor.
Under sovjettiden 1944-1991 blev koloniträdgårdarna reglerade och kontrollerade av staten. De fick en mer social funktion som en plats för rekreation och gemenskap. Kolonisterna byggde stugor på sina lotter som ofta var större än tidigare. De odlade inte enbart mat utan också prydnadsväxter och exotiska frukter som persikor och aprikoser. Koloniträdgårdarna blev ett sätt att uttrycka sin individualitet och kreativitet i en annars grå sovjetstyrd miljö.
Efter Lettlands självständighet 1991 genomgick koloniträdgårdarna ytterligare förändringar. Sedan dess har många kolonister i sålt eller hyrt ut sina lotter till personer som använder dem som fritidsbostäder eller affärsverksamheter. Andra lettländare har fortsatt att odla och sköta om sina trädgårdar som en hobby eller ett sätt att leva mer hållbart.
Under sovjettiden 1944-1991 blev koloniträdgårdarna reglerade och kontrollerade av staten. De fick en mer social funktion som en plats för rekreation och gemenskap. Kolonisterna byggde stugor på sina lotter som ofta var större än tidigare. De odlade inte enbart mat utan också prydnadsväxter och exotiska frukter som persikor och aprikoser. Koloniträdgårdarna blev ett sätt att uttrycka sin individualitet och kreativitet i en annars grå sovjetstyrd miljö.
Efter Lettlands självständighet 1991 genomgick koloniträdgårdarna ytterligare förändringar. Sedan dess har många kolonister i sålt eller hyrt ut sina lotter till personer som använder dem som fritidsbostäder eller affärsverksamheter. Andra lettländare har fortsatt att odla och sköta om sina trädgårdar som en hobby eller ett sätt att leva mer hållbart.
Litauen - 20 000 medlemmar
Semesterorten Nida i västra Litauen.
Historia
Koloniträdgårdar har funnits i Litauen sedan början av 1900-talet då de var inspirerade av den tyska rörelsen som leddes av läkaren Moritz Schreber (1808-1861).
Nutid
Idag finns det ca 300 koloniträdgårdsföreningar i Litauen med över 20 000 medlemmar. De flesta kolonilotter är mellan 200 och 600 m2 stora och har en liten stuga där man kan övernatta eller förvara sina redskap.
Koloniträdgårdar har funnits i Litauen sedan början av 1900-talet då de var inspirerade av den tyska rörelsen som leddes av läkaren Moritz Schreber (1808-1861).
Nutid
Idag finns det ca 300 koloniträdgårdsföreningar i Litauen med över 20 000 medlemmar. De flesta kolonilotter är mellan 200 och 600 m2 stora och har en liten stuga där man kan övernatta eller förvara sina redskap.
Polen
Community gardens sydväst om Lublin i sydöstra Polen.
Koloniträdgård i Szczecin i nordvästra Polen.
|
Koloniträdgårdar i Łódź i centrala Polen.
|
Tjeckien - 300 000 lotter (ev. fel)
Veleslavín i västra Prag.
|
Krejcárek i östra Prag.
|
Znojmo i södra Tjeckien.
|
Brno i sydöstra Tjeckien.
|
Historia
Community gardens har funnits i Tjeckien sedan minst i början av 1700-talet. Människor från Mähren i östra Tjeckien anlade en community garden i North Carolina i början på 1700-talet i det som senare blev USA. De moderna koloniträdgårdarna i Tjeckien har sitt ursprung i början av 1900-talet när de första koloniträdgårdsföreningarna bildades i Prag och Brno som då var en del av Österrike-Ungern. Dessa koloniträdgårdarna var inspirerade av den tyska rörelsen med läkaren Moritz Schreber som ville ge fattiga barnfamiljer en chans att komma ut i friska luften. Koloniträdgårdarna blev snart populära bland tjeckiska arbetare och tjänstemän som ville ha egna oaser i städerna.
Under åren av diktatur i Tjeckoslovakien 1948-1989 var koloniträdgårdarna ett sätt för invånarna att fly vardagslivet i städerna, föroreningar och betongarkitektur. I koloniträdgårdarna kunde de uttrycka sin individualitet. Koloniträdgårdarna fungerade också som en investering för medelklassen som kunde göra en liten vinst när de sålde sin lott. 1993 delades Tjeckoslovakien upp i de två självständiga länderna Tjeckien och Slovakien.
Nutid
Det finns ca 300 000 kolonilotter i Tjeckien år 2023. Möjligen är den uppgiften felaktig och överskattad. Lotterna är fördelade på över 7 000 föreningar. Idag är koloniträdgårdarna fortfarande mycket omtyckta och det är ofta långa köer till en lott. De flesta kolonilotter är mellan 200-400 m2 stora och har en liten stuga eller ett skjul. Många kolonister i Tjeckien är äldre personer som har haft sina lotter i flera decennier. Men det finns också yngre generationer som vill pröva på livet som kolonister.
Community gardens har funnits i Tjeckien sedan minst i början av 1700-talet. Människor från Mähren i östra Tjeckien anlade en community garden i North Carolina i början på 1700-talet i det som senare blev USA. De moderna koloniträdgårdarna i Tjeckien har sitt ursprung i början av 1900-talet när de första koloniträdgårdsföreningarna bildades i Prag och Brno som då var en del av Österrike-Ungern. Dessa koloniträdgårdarna var inspirerade av den tyska rörelsen med läkaren Moritz Schreber som ville ge fattiga barnfamiljer en chans att komma ut i friska luften. Koloniträdgårdarna blev snart populära bland tjeckiska arbetare och tjänstemän som ville ha egna oaser i städerna.
Under åren av diktatur i Tjeckoslovakien 1948-1989 var koloniträdgårdarna ett sätt för invånarna att fly vardagslivet i städerna, föroreningar och betongarkitektur. I koloniträdgårdarna kunde de uttrycka sin individualitet. Koloniträdgårdarna fungerade också som en investering för medelklassen som kunde göra en liten vinst när de sålde sin lott. 1993 delades Tjeckoslovakien upp i de två självständiga länderna Tjeckien och Slovakien.
Nutid
Det finns ca 300 000 kolonilotter i Tjeckien år 2023. Möjligen är den uppgiften felaktig och överskattad. Lotterna är fördelade på över 7 000 föreningar. Idag är koloniträdgårdarna fortfarande mycket omtyckta och det är ofta långa köer till en lott. De flesta kolonilotter är mellan 200-400 m2 stora och har en liten stuga eller ett skjul. Många kolonister i Tjeckien är äldre personer som har haft sina lotter i flera decennier. Men det finns också yngre generationer som vill pröva på livet som kolonister.
Slovakien
Historia
1900-talet
Slovakien tillhörde Tjeckoslovakien 1918-1939 och 1945-1992. De första moderna koloniträdgårdarna bildades på 1920-talet av arbetare och pensionärer. Tjeckoslovakiens koloniträdgårdsförbund gick med i Internationella Koloniträdgårdsförbundet 1928-1931. Slovakiens koloniträdgårdsförbund bildades femtonde oktober 1957. De stod under Tjeckoslovakiens koloniträdgårdsförbund.
Slovakien blev självständigt 1993. En lag för koloniträdgårdar antogs 1997. Den innebar att kolonisterna ägde sina lotter och inte behövde hyra dem.
2010-talet
2010 fanns det 88 000 kolonilotter med lika många medlemmar i 1 800 koloniträdgårdsföreningar i Slovakien, enligt Internationella Koloniträdgårdsförbundet. De var medlemmar i 40 länsnämnder som var medlemmar i det nationella slovakiska koloniträdgårdsförbundet Slovenský Zväz Záhradkárov, / Slovakian Federation of Allotment gardeners/ . Förbundet låg i huvudstaden Bratislava.
Statistik:
1. Slovakiska koloniträdgårdsförbundet
2. 40 länsnämnder.
3. 1 800 koloniträdgårdsföreningar.
4. 88 000 kolonilotter med lika många medlemmar.
I Slovakien fanns det olika typer av byggnader från sommarstugor där kolonisterna kunde bo under somrarna till enkla trädgårdsbodar. Genomsnittslotten i Slovakien 2010 var 325 m2 stor, men många varierade mellan 250-400 m2. De användes för grönsaks- och frukträdgårdar samt rekreations- och blomsterträdgårdar. Det fanns inga bestämmelser i Slovakien om att ett minimum av hur lotten skulle användas för odling. Däremot fanns det byggrestriktioner. Kolonistugorna fick vara max 40 m2 stora. De fick också ha en källare. På höjden fanns det däremot inga begränsningar.
Koloniträdgårdarna var anslutna till ett vattenförsörjningssystem. Även el ingick. 50 % av lotterna hade privata toaletter. Resterande 50 % av kolonisterna fick använda gemensamma toaletter i koloniföreningens byggnader. När en kolonilott överlämnades behövde den nya kolonisten inte betala en överlåtelseavgift.
Slovakiens regering stödde koloniträdgårdsrörelsen 2010. De erbjöd olika kurser till sina medlemmar. Mellan 2011-2022 gick Slovakien och Polens koloniträdgårdsförbund ur Internationella Koloniträdgårdsförbundet.
Nutid
Enligt vissa uppgifter finns det drygt 100 000 koloniträdgårdar 2023. Enligt Internationella Koloniträdgårdsförbundets statistik från 2010 fanns det 88 000 registrerade lotter i Slovakien 2010. Möjligen finns det också ett okänt antal oregistrerade.
1900-talet
Slovakien tillhörde Tjeckoslovakien 1918-1939 och 1945-1992. De första moderna koloniträdgårdarna bildades på 1920-talet av arbetare och pensionärer. Tjeckoslovakiens koloniträdgårdsförbund gick med i Internationella Koloniträdgårdsförbundet 1928-1931. Slovakiens koloniträdgårdsförbund bildades femtonde oktober 1957. De stod under Tjeckoslovakiens koloniträdgårdsförbund.
Slovakien blev självständigt 1993. En lag för koloniträdgårdar antogs 1997. Den innebar att kolonisterna ägde sina lotter och inte behövde hyra dem.
2010-talet
2010 fanns det 88 000 kolonilotter med lika många medlemmar i 1 800 koloniträdgårdsföreningar i Slovakien, enligt Internationella Koloniträdgårdsförbundet. De var medlemmar i 40 länsnämnder som var medlemmar i det nationella slovakiska koloniträdgårdsförbundet Slovenský Zväz Záhradkárov, / Slovakian Federation of Allotment gardeners/ . Förbundet låg i huvudstaden Bratislava.
Statistik:
1. Slovakiska koloniträdgårdsförbundet
2. 40 länsnämnder.
3. 1 800 koloniträdgårdsföreningar.
4. 88 000 kolonilotter med lika många medlemmar.
I Slovakien fanns det olika typer av byggnader från sommarstugor där kolonisterna kunde bo under somrarna till enkla trädgårdsbodar. Genomsnittslotten i Slovakien 2010 var 325 m2 stor, men många varierade mellan 250-400 m2. De användes för grönsaks- och frukträdgårdar samt rekreations- och blomsterträdgårdar. Det fanns inga bestämmelser i Slovakien om att ett minimum av hur lotten skulle användas för odling. Däremot fanns det byggrestriktioner. Kolonistugorna fick vara max 40 m2 stora. De fick också ha en källare. På höjden fanns det däremot inga begränsningar.
Koloniträdgårdarna var anslutna till ett vattenförsörjningssystem. Även el ingick. 50 % av lotterna hade privata toaletter. Resterande 50 % av kolonisterna fick använda gemensamma toaletter i koloniföreningens byggnader. När en kolonilott överlämnades behövde den nya kolonisten inte betala en överlåtelseavgift.
Slovakiens regering stödde koloniträdgårdsrörelsen 2010. De erbjöd olika kurser till sina medlemmar. Mellan 2011-2022 gick Slovakien och Polens koloniträdgårdsförbund ur Internationella Koloniträdgårdsförbundet.
Nutid
Enligt vissa uppgifter finns det drygt 100 000 koloniträdgårdar 2023. Enligt Internationella Koloniträdgårdsförbundets statistik från 2010 fanns det 88 000 registrerade lotter i Slovakien 2010. Möjligen finns det också ett okänt antal oregistrerade.
Ungern - få lotter
Palotaváros community garden i Székesfehérvár.
|
I Ungern är koloniträdgårdar inte lika vanliga eller organiserade som flera andra länder i Europa. De kallas för kiskertek, vilket betyder små trädgårdar. De ligger oftast i utkanten av städerna eller på landsbygden. De kan vara privata eller delas av flera personer. De används främst för att odla mat men också för rekreation och avkoppling. Det finns inget nationellt förbund för koloniträdgårdar. Men det finns lokala föreningar och nätverk som stödjer och främjar kiskertek. Det finns även community gardens i Ungern.
|
Community garden med kryddor i Flesch Park i Mosonmagyaróvár.
|
Ryssland - nästan 60 miljoner ägare av datjor
Kstovo i Nizjnij Novgorod oblast 410 km öster om Moskva.
Koloniträdgård i Ryssland kallas ofta för datja eller dacha, vilket betyder sommarstuga eller lantställe. Ofta syftar datja på själva byggnaden och den omgivande tomten medan trädgården kallas för datjaträdgård. Alla datjor och datjaträdgårdar är inte koloniträdgårdar. I arkadisk ryska betyder datja samma som "något givet".
Historia
1600-talet till 1800-talet
De första ryska datjorna uppstod på 1600-talet. De var små gods på landet som förlänades lojala vasaller till den ryska tsaren. Under upplysningstiden på 1700-talet använde den ryska aristokratin sina datjor för sociala och kulturella sammankomster, maskeradbaler och fyrverkerier. Under den industriella revolutionen på 1800-talet ökade populationerna snabbt i ryska städer. Samtidigt ville ryska stadsbor i allt högre grad fly de kraftigt förorenade städerna. I slutet av 1800-talet blev datjan en favorit som tillflyktsort om somrarna för den ryska medel- och överklassen.
1900-talet
Efter oktoberrevolutionen 1917 nationaliserades de flesta datjorna. Nästan alla utom ett fåtal blev statens egendom. En del gjordes om till fritidshus för vanliga arbetare. Andra datjor fördelades bland framstående personer inom politiken och den nyuppkomna kulturella och vetenskapliga eliten. Dessa datjorna var vanligtvis av högre standard än arbetarnas. Rätten att använda en datja återkallades vanligtvis när en person avskedades från sitt arbete eller föll i onåd hos staten.
De moderna datjorna (kolonilotterna) i Ryssland har sina rötter från Sovjettiden 1922-1991 och i synnerhet från en tid efter andra världskriget till 1980-talet då många stadsbor ville ha en egen plats för odling. Från 1920-talet till slutet av 1940-talet byggdes det få nya datjor. Nya datjor krävde särskilda godkännanden av den regerande partiledningen.
Efter andra världskriget 1939-1945 var tillväxten måttlig för nya officiella datjor. Eftersom det inte fanns någon lag som förbjöd byggandet av nya datjor började människor att ockupera oanvända tomter i städerna och i närområden. Kojor, byggbodar och finare bostäder förvandlades till datjor. Stadsbor i flervåningshus önskade odla egna grönsaker och frukter efter att det sovjetiska jordbruksprogrammet misslyckades med att leverera tillräckliga färskvaror. Allteftersom tiden gick ökade antalet ockupanter och den sovjetiska regeringen hade inget annat val än att officiellt erkänna deras rätt till odling.
1955 infördes en ny lag som innebar att trädgårdsmästarbolag fick rätt till permanent användning av mark som uteslutande var avsett för jordbruksändamål. De fick också tillstånd att ansluta till det allmänna el- och vattennätet. 1958 introducerades ännu en form av organisation som var ett kooperativ för uppförandet av nya datjor. Människor fick rätt att hyra en bit mark av staten och att bygga ett litet hus på tomten.
På 1980-talet nådde de ryska datjorna sin topp. Flertalet förmögna familjer tillbringade fritiden på sina egna datjor under helgerna. Många datjor var dåligt utrustade och saknade vatten inomhus. Men för miljontals ryssar från eliten till vanliga arbetare var detta ändå den bästa lösningen för att få tillgång till en billig tillflyktsort om somrarna. Datjorna erbjöd också en möjlighet för stadsbor att ägna sig åt odling av grönsaker och frukter.
Efter Sovjetunionens upplösning 1991 återinfördes privat markägande i Ryssland. Sedan dess har de flesta datjorna privatiserats.
2000-talet
Den förbättrade levnadsstandarder på 2010-talet möjliggjorde för många ägare av datjor att spendera en del av sin inkomst på att förbättra sina befintliga byggnader. Många nya uppförda datjor kom att bli fullt utrustade hus. De kunde också användas som permanentbostäder året om. Med den marknadsorienterade ryska ekonomin förvandlades datjorna till en tillgång som i allmänhet återspeglade ägarens välstånd. De kunde också handlas fritt på fastighetsmarknaden.
Nästan 60 miljoner ryssar ägde en datja 2019, vilket gjorde det till det landet i världen med flest ägare av fritidshus.
Möjligen är den uppgiften felaktig och överskattad. Enligt andra uppgifter ägde 89,28 miljoner ryssar eller 62 % av befolkningen en datja 2019. Även den uppgiften är eventuellt överdriven. Däremot är det möjligt att nästan 60 miljoner eller 89 miljoner ryssar hade tillgång till att besöka en datja som någon familjemedlem eller vän ägde.
Enligt еn studie 2019 besökte 62 % av de ryska ägarna sina datjor i varierande regelbundenhet under sommarsäsongen. 20 % reste dit varje vecka. 8 % av ägarna bodde i sina datjor hela somrarna om de låg utanför städerna. 21% av familjemedlemmarna besökte sällan släktens datja. De var inte där mer än tre eller fyra gånger på sommaren. 32 % av dem var unga vuxna i åldern 18-24 år och 27 % var 25-34 år. 42 % av alla ägare använde sina datjor för odling av jordbruksprodukter. De behöll 71 % av grönsakerna och frukterna och åt upp dem inom den egna familjen. 34 % av alla ägare ägnade tid åt att dekorera sina tomter med rabatter, blommor, dammar, etc. 26 % av ägarna reste till sin datjor för rekreation eller underhållning. I Moskva och Sankt Petersburg var det 32 % av ägarna som gjorde det.
Majoriteten av alla ryska moderna datjor 2020 ägdes av den ryska medel- och överklassen. Datjorna i Ryssland var också en del av den ryska kulturen och identiteten som har inspirerat många ryska författare och konstnärer.
Historia
1600-talet till 1800-talet
De första ryska datjorna uppstod på 1600-talet. De var små gods på landet som förlänades lojala vasaller till den ryska tsaren. Under upplysningstiden på 1700-talet använde den ryska aristokratin sina datjor för sociala och kulturella sammankomster, maskeradbaler och fyrverkerier. Under den industriella revolutionen på 1800-talet ökade populationerna snabbt i ryska städer. Samtidigt ville ryska stadsbor i allt högre grad fly de kraftigt förorenade städerna. I slutet av 1800-talet blev datjan en favorit som tillflyktsort om somrarna för den ryska medel- och överklassen.
1900-talet
Efter oktoberrevolutionen 1917 nationaliserades de flesta datjorna. Nästan alla utom ett fåtal blev statens egendom. En del gjordes om till fritidshus för vanliga arbetare. Andra datjor fördelades bland framstående personer inom politiken och den nyuppkomna kulturella och vetenskapliga eliten. Dessa datjorna var vanligtvis av högre standard än arbetarnas. Rätten att använda en datja återkallades vanligtvis när en person avskedades från sitt arbete eller föll i onåd hos staten.
De moderna datjorna (kolonilotterna) i Ryssland har sina rötter från Sovjettiden 1922-1991 och i synnerhet från en tid efter andra världskriget till 1980-talet då många stadsbor ville ha en egen plats för odling. Från 1920-talet till slutet av 1940-talet byggdes det få nya datjor. Nya datjor krävde särskilda godkännanden av den regerande partiledningen.
Efter andra världskriget 1939-1945 var tillväxten måttlig för nya officiella datjor. Eftersom det inte fanns någon lag som förbjöd byggandet av nya datjor började människor att ockupera oanvända tomter i städerna och i närområden. Kojor, byggbodar och finare bostäder förvandlades till datjor. Stadsbor i flervåningshus önskade odla egna grönsaker och frukter efter att det sovjetiska jordbruksprogrammet misslyckades med att leverera tillräckliga färskvaror. Allteftersom tiden gick ökade antalet ockupanter och den sovjetiska regeringen hade inget annat val än att officiellt erkänna deras rätt till odling.
1955 infördes en ny lag som innebar att trädgårdsmästarbolag fick rätt till permanent användning av mark som uteslutande var avsett för jordbruksändamål. De fick också tillstånd att ansluta till det allmänna el- och vattennätet. 1958 introducerades ännu en form av organisation som var ett kooperativ för uppförandet av nya datjor. Människor fick rätt att hyra en bit mark av staten och att bygga ett litet hus på tomten.
På 1980-talet nådde de ryska datjorna sin topp. Flertalet förmögna familjer tillbringade fritiden på sina egna datjor under helgerna. Många datjor var dåligt utrustade och saknade vatten inomhus. Men för miljontals ryssar från eliten till vanliga arbetare var detta ändå den bästa lösningen för att få tillgång till en billig tillflyktsort om somrarna. Datjorna erbjöd också en möjlighet för stadsbor att ägna sig åt odling av grönsaker och frukter.
Efter Sovjetunionens upplösning 1991 återinfördes privat markägande i Ryssland. Sedan dess har de flesta datjorna privatiserats.
2000-talet
Den förbättrade levnadsstandarder på 2010-talet möjliggjorde för många ägare av datjor att spendera en del av sin inkomst på att förbättra sina befintliga byggnader. Många nya uppförda datjor kom att bli fullt utrustade hus. De kunde också användas som permanentbostäder året om. Med den marknadsorienterade ryska ekonomin förvandlades datjorna till en tillgång som i allmänhet återspeglade ägarens välstånd. De kunde också handlas fritt på fastighetsmarknaden.
Nästan 60 miljoner ryssar ägde en datja 2019, vilket gjorde det till det landet i världen med flest ägare av fritidshus.
Möjligen är den uppgiften felaktig och överskattad. Enligt andra uppgifter ägde 89,28 miljoner ryssar eller 62 % av befolkningen en datja 2019. Även den uppgiften är eventuellt överdriven. Däremot är det möjligt att nästan 60 miljoner eller 89 miljoner ryssar hade tillgång till att besöka en datja som någon familjemedlem eller vän ägde.
Enligt еn studie 2019 besökte 62 % av de ryska ägarna sina datjor i varierande regelbundenhet under sommarsäsongen. 20 % reste dit varje vecka. 8 % av ägarna bodde i sina datjor hela somrarna om de låg utanför städerna. 21% av familjemedlemmarna besökte sällan släktens datja. De var inte där mer än tre eller fyra gånger på sommaren. 32 % av dem var unga vuxna i åldern 18-24 år och 27 % var 25-34 år. 42 % av alla ägare använde sina datjor för odling av jordbruksprodukter. De behöll 71 % av grönsakerna och frukterna och åt upp dem inom den egna familjen. 34 % av alla ägare ägnade tid åt att dekorera sina tomter med rabatter, blommor, dammar, etc. 26 % av ägarna reste till sin datjor för rekreation eller underhållning. I Moskva och Sankt Petersburg var det 32 % av ägarna som gjorde det.
Majoriteten av alla ryska moderna datjor 2020 ägdes av den ryska medel- och överklassen. Datjorna i Ryssland var också en del av den ryska kulturen och identiteten som har inspirerat många ryska författare och konstnärer.
Kemerovo i Sibirien.
Nutid
Dagens datjor ligger oftast i utkanten av städerna eller på landsbygden. De kan vara allt från enkla skjul till stora lyxiga villor. Många ryssar tillbringar fritiden på sina datjor. Där grillar, badar, fiskar och njuter de av naturen. En del ryska barn tillbringar sommarloven hos sina mor- eller farföräldrars datjor på landsbygden medan deras föräldrar är kvar i städerna och arbetar. Klicka på länken: youtube.com/watch?v=1wjLI2eslv8
Eftersom den ökade urbaniseringen fortfarande pågår i Ryssland säljs många hus i byarna på landsbygden till stadsbor som sedan använder dem som datjor. I många ryska byar har den ursprungliga lantliga befolkningen minskat och ersatts av dachniki som är tillfälliga invånare. De är ofta stadsbor som bor i dessa byar på fritiden. Vissa byar har helt förvandlats till datjabosättningar för tillfälligt boende. Andra äldre datjor har blivit permanenta boenden där människor bor året om. Fördelarna med att köpa en datja i en by på landet är vanligtvis större landyta, större avstånd mellan husen och lägre kostnader. Nackdelarna kan vara längre transporter, sämre säkerhet och redskap av lägre kvalitet.
Dagens datjor ligger oftast i utkanten av städerna eller på landsbygden. De kan vara allt från enkla skjul till stora lyxiga villor. Många ryssar tillbringar fritiden på sina datjor. Där grillar, badar, fiskar och njuter de av naturen. En del ryska barn tillbringar sommarloven hos sina mor- eller farföräldrars datjor på landsbygden medan deras föräldrar är kvar i städerna och arbetar. Klicka på länken: youtube.com/watch?v=1wjLI2eslv8
Eftersom den ökade urbaniseringen fortfarande pågår i Ryssland säljs många hus i byarna på landsbygden till stadsbor som sedan använder dem som datjor. I många ryska byar har den ursprungliga lantliga befolkningen minskat och ersatts av dachniki som är tillfälliga invånare. De är ofta stadsbor som bor i dessa byar på fritiden. Vissa byar har helt förvandlats till datjabosättningar för tillfälligt boende. Andra äldre datjor har blivit permanenta boenden där människor bor året om. Fördelarna med att köpa en datja i en by på landet är vanligtvis större landyta, större avstånd mellan husen och lägre kostnader. Nackdelarna kan vara längre transporter, sämre säkerhet och redskap av lägre kvalitet.
Tidslinje och statistik
Första europeiska koloniträdgårdarna
1500-talet: England.
1600-talet: sannolikt Nederländerna och Ryssland (datjor)
1600-1799: Nordirland.
1700-talets början: Mähren i Tjeckien, senast, våg ett.
1700-talet: Skottland, senast.
1778: Danmark.
1814: Tyskland.
1838: Nederländerna, officiellt.
1800-talet: Belgien, Frankrike, Italien, Isle of Man och Wales.
1864: Sverige, våg ett, Landskrona.
1895: Sverige, våg två, Malmö.
1897: Polen.
1900: Irland, senast.
1900-talets början: Lettland, Lituaen och Tjeckien (del av Österrike-Ungern). våg två.
1905: Österrike.
1907: Norge.
1916: Finland.
1920-talet: Slovakien (del av Tjeckoslovakien).
1926: Portugal, senast.
1922-1991: Sovjet.
1996: Spanien, senast.
2000-talet: Färöarna.
2010: Andorra, senast.
2011: Malta första gången, men lades ned 2013.
2019: Malta andra gången.
|
Antal koloniträdgårdar i Västeuropa (reg/oreg= registerade/oregisterade) Tyskland 990 000, 1 miljon eller 1,4 miljoner lotter Storbritannien 400 000 England 300 000 Norden ca 71 600-71 700, ev. totalt 119 720-119 820 lotter. Skandinavien 66 500, ev. totalt 114 620 lotter Danmark 40 000 reg. lotter, ev. totalt 62 120 lotter Österrike 38 000 eller 39 867 Nederländerna 27 500, ev. 240 000. Frankrike 25 000, ev. 250 000. Sverige 25 000, ev. 26 000/51 000. Schweiz 21 000/22 400, ev. över 40 000. Spanien ca 20 000 Italien 18 709 Wales 10 000 Skottland 6 341+ Belgien 5 301 reg. lotter, ev. totalt 5 301-14 974 lotter. Finland 5 000 Luxemburg 4 826 Nordirland 1 500 Norge 1 500 Isle of Man 1 000+ Irland 262+ Portugal 219+ Island få lotter Färöarna fler än 80 Andorra 70+ Malta få lotter Grönland få lotter. = 2 548 759 lotter som mest, inräknat alla ev. = 1 622 498 lotter som minst. |
|
|
Antal koloniträdgårdar i Östeuropa
Ryssland nästan 60 miljoner ägare (datjor) Polen 999 960 lotter Tjeckien 300 000 lotter Slovakien 88 000 Estland 40 000 Litauen 20 000 medlemmar Ungern få lotter = nästan 61 447 970+ lotter, inklusive Ryssland. = 1 447 970+ lotter, exklusive Ryssland. |
_____________________________________________
© Copyrights, bilder:
CC BY 2.0
Oh-Barcelona.com, bild överst, Barcelona, Spanien.
Stefan Wisselink, Kirkjubøur, Färöarna.
Wesley Carr, sydväst om Lublin, Polen.
CC BY-SA 2.0
Simaron, Tórshavn, Färöarna.
William Murphy, Irland.
CC BY 3.0
CC BY-SA 3.0
Ben Skála, Znojmo, Tjeckien.
Bissig, Sibirien, Ryssland.
Globetrotter19, Mosonmagyaróvár, Ungern.
Globetrotter19, Székesfehérvár, Ungern.
Jane White, Portugal.
JefVanStaeyen, kolonilotter, Vitoria-Gasteiz, Spanien.
JefVanStaeyen, människor, Vitoria-Gasteiz, Spanien.
Michal Klajban, Brno, Tjeckien.
Mietek Ł, Łódź, Polen.
Patano, Grönland.
Pierre Mazzacano D'Amato, Malta.
Petr Vilgus, Krejcárek, Prag.
ŠJů, Veleslavín, Prag, Tjeckien.
Vmenkov, Kstovo, Ryssland.
CC BY-SA 4.0
Gimnazists123, Lettland.
Henryk Borawski, Mońki, Polen.
Marcuscalabresus, Italien.
Pauandpau, stadsträdgårdar, Spanien.
Szczecinolog, Szczecin, Polen.
|
© Copyrights: Allotmentphotogallery.com - Swedish garden cottages 2012-2023. Email: allotmentphotogallery@gmail.com |