USA och Kanada
- community gardens
- community gardens
USA - fler än 29 000 community gardens och över 200 000 kolonister
Florida.
|
Fargo Estate Neighborhood Association community garden i Buffalo.
|
Historisk bakgrund
I början av 1700-talet kom en grupp tjecker från Mähren i Tjeckien till USA och tog initiativ till att kollektivt anlägga en gemensam trädgård som en del av samhället i Bethabara i North Carolina. Trädgården finns fortfarande kvar och är öppen för besökare. För att minska trycket och klara livsmedelsförsörjningen i USA under både första och andra världskriget anlades sk. victory gardens, mindre trädgårdar, på allmänna platser, i parker och i privata trädgårdar. Dessa trädgårdar kom att bli en indirekt hjälp till livsmedelsförsörjningen och en del av krigsinsatsen på hemmafronten i landet.
I början av 1700-talet kom en grupp tjecker från Mähren i Tjeckien till USA och tog initiativ till att kollektivt anlägga en gemensam trädgård som en del av samhället i Bethabara i North Carolina. Trädgården finns fortfarande kvar och är öppen för besökare. För att minska trycket och klara livsmedelsförsörjningen i USA under både första och andra världskriget anlades sk. victory gardens, mindre trädgårdar, på allmänna platser, i parker och i privata trädgårdar. Dessa trädgårdar kom att bli en indirekt hjälp till livsmedelsförsörjningen och en del av krigsinsatsen på hemmafronten i landet.
|
I mars 1917 startade Charles Lathrop Pack ett projekt kallat US National War Garden Commission för att öka livsmedelsförsörjningen utan att använda ytterligare markområden och transporter. Han lät aktivera de bönder som redan var engagerade i jordbruket. Kampanjen blev framgångsrik och ledde till att mer än fem miljoner trädgårdar anlades. President W Wilson sade att "Mat kommer att vinna kriget". Under andra världskriget uppmuntrades således plantering av victory gardens. Ungefär en tredjedel av de grönsaker som producerades i USA kom från dessa trädgårdar. I maj 1943 fanns det 18 miljoner victory gardens - 12 miljoner i städerna och 6 miljoner på landsbygden. I New York förvandlades gräsmattorna kring Riverside ( Charles M Schwab House) till victory gardens. Vid Vita huset i Washington DC planterade presidentfrun Eleonor Roosevelt en victory garden. |
Community gardens
|
Många victory gardens utvecklades etappvis efter andra världskriget till community gardens, alla med skiftande ideologier och mål. Begreppet community gardens har dock funnits i USA sedan första världskriget. Efter andra världskriget kunde en community garden vanligtvis bestå av ett stycke mark med individuella trädgårdsland som sköttes gemensamt av olika grupper, ofta ideella. Trädgårdslotterna kunde vara 3 x 3 meter eller 6 x 6 meter. Under slutet av 1960-talet kom trädgårdarna att bli mer ekologiskt inriktade.
Från mitten av 1970-talet och till början av 1990-talet erhöll en majoritet av städerna federalt ekonomiskt stöd till bildandet av community gardens vilket dock senare kom att reduceras. Ekonomin är fortfarande en viktig utmaning för community gardens för att säkra trädgårdsmark. Sedan början av 2000-talet har intresset för community gardens ökat. I mars 2009 planterade Michelle Obama en 100 kvm stor köksträdgård på Vita husets gräsmatta för att öka medvetenheten om hälsosam mat. Den första sedan Eleonor Roosevelt. Community gardens kan bestå av en mängd olika slags trädgårdar. Clinton Community Garden på Manhattan och Peralta trädgården i Berkeley i Kalifornien är samlingsplatser för grannar i närområdet med tonvikt på konst och ekologi. Andra trädgårdar liknar europeiska koloniträdgårdar där man odlar grönsaker och blommor t.ex. i Minneapolis och Ann Arbor i Michigan. Tomtstorlekarna kan variera kraftigt så små som 1,5 x 1, 5 meter, t.ex Dovetail Garden i Charlotte, North Carolina till 15 x 15 meter i Hilton Head i South Carolina. Tomterna hyrs ofta ut av staden. På grund av det stora intresset håller nya trädgårdar på att anläggas. |
|
Vissa community gardens fungerar som ekologiska grönområden. Andra används till utbildning eller ger möjlighet för äldre, invandrare eller hemlösa utan trädgård att pröva på trädgårdsarbete. Community gardens söker också bidra till den estetiska miljön, skydda grönområden och främja socialt engagemang i närområdet. Den största community garden omfattar 5,87 hektar och heter Shiloh Field Community Garden och ligger i Denton nordväst om Dallas i Texas.
Shiloh Field Community Garden i Texas är USA:s största community garden.
Shiloh Field Community Gardens yta är lika stor som drygt nio fotbollsplaner. Där odlas mat till livsmedelsbanker och välgörenhetsorganisationer. Trädgården grundades 2009 av Gene Gumfory (1939-2020). Marken ägs av Denton Bible Church och verksamheten finansieras genom donationer. 2009-2013 skördade trädgården över 45 360 kg mat och växter eller 9 072 kg årligen. 2019 hade produktiviteten ökat till 10 433 kg skördade grönsaker och frukt. Under covid-19:s andra år 2020 skördades 18 144 kg mat och växter som donerades till lokala matbanker och ideella organisationer. De flesta amerikanska community gardens är betydligt mindre som exempelvis:
Community garden i Tulane University i New Orleans.
|
Q Gardens community garden i Brooklyn i New York.
|
Nabi community garden i Los Angeles.
|
South Beach community garden i Miami.
|
Om trädgården drivs som ett kooperativ vilket är vanligt i New York, Boston och andra östkuststäder eller förvaltas av en allmän eller ideell förening betalar man en årsavgift och att följa vissa regler. Många community gardens uppmuntrar aktiviteter som arbetsdagar, insamlingar och sociala sammankomster. Social gemenskap är minst lika viktigt som att odla grönsaker. ACGA, America Community Gardening Association är en ideell sammanslutning som grundades 1979 och är den primära stödgruppen för community gardens i USA och Kanada.
Community gardens är ofta pressade på grund av ekonomin och stigande priser på mark. I vissa fall har trädgårdarna svarat på förändringar genom att bilda ideella organisationer som stöd och att anlägga trädgårdar i stadsparker och på skolgårdar. Nya offentliga rön i USA visar att community gardens fungerar som en lovande strategi för att främja människors hälsa. .
Community gardens är ofta pressade på grund av ekonomin och stigande priser på mark. I vissa fall har trädgårdarna svarat på förändringar genom att bilda ideella organisationer som stöd och att anlägga trädgårdar i stadsparker och på skolgårdar. Nya offentliga rön i USA visar att community gardens fungerar som en lovande strategi för att främja människors hälsa. .
Greenville community garden i North Carolina.
Nutida statistik
2023 fanns det över 29 000 community gardens enbart i USA:s 100 största städer. En ökning med 44 % från 2012 då det fanns 20 138 st. I USA:s 23 största städer fanns det 2023 nästan 200 000 kolonister och ännu fler i hela USA. De kolonister som odlar på amerikanska community gardens äter 37,5 % mer grönsaker och frukt än de som inte har trädgårdar. Kolonisterna äter också 21,4 % mer grönsaker och frukt än dem som har egna trädgårdar.
Varje dollar som investeras i en community garden i ett stadsområde i USA ger tillbaka sex dollar i värde från produkter från lotten. En genomsnittlig amerikansk community garden ger i genomsnitt 20,4 portioner mat per m2 yta på lotten.
Community gardens har också en positiv effekt på hushållens matbudget och kostnader. Innan trädgårdssäsongen är 31,2 % av alla amerikanska hushåll som är engagerade i en community garden rädda att pengarna inte räcker till mat innan lön eller ekonomiska ersättning. Efter säsongen på hösten är bara 3,1 % av hushållen oroliga.
Lägre brottslighet
En community garden ökar det omgivande fastighetsvärden med upp till 9,4 % om den ligger inom 300 meter från bostaden. Ökningen beror på att grannarna gärna vill omgärda sig med välskötta gröna oaser och högkvalitativa uteplatser samtidigt som man anser att lotterna har en positiv inverkan på säkerheten i grannskapet med lägre brottslighet. I 68 % av alla områden som hade community gardens sjönk brottsligheten efter att lotterna anlades första gången.
Forskare hävdar att det finns blandade bevis för och mot korrelationen mellan community gardens och brottsförebyggande effekter. Däremot är man enig om att det finns samlade bevis för att community gardens stöder invånarnas egen uppfattning att säkerheten höjs i grannskapet även om det statistiskt inte alltid gör det. Många anser community gardens som säkra områden .I en del områden leder community gardens också till färre inbrott, rån och grova övergrepp. När Victoria Hills Community Garden anlades i Kitchener sydväst om Toronto i Ontario i Kanada 1993 sjönk brottsligheten i grannskapet med 30 % året efter 1994 och 56 % 1995. Kolonisterna själva kände sig också tryggare när de umgicks med andra kolonister.
Hälsofördelar
Vanliga skäl för att engagera sig i en community garden i USA 2023 har visat sig vara tillgången till färska livsmedel, hälsofördelar samt att njuta av naturen. 2023 var 46 % av alla kvinnliga kolonister i USA mindre överviktiga än sina kvinnliga grannar som inte var aktiva i community gardens. För männen var 62 % av kolonisterna mindre överviktiga än sina manliga grannar. Kolonister oavsett kön har också längre BMI. I Denver i Colorado värderade kolonisterna högt de sociala kontakterna som community gardens gav dem. Community gardens har också haft betydelse för stadsutveckling. I amerikanska låginkomstkvarter har det lett till att chansen var fyra gånger så stor att andra grannskapsproblem åtgärdades. En del engagerade i rörelsen med community gardens uppmuntrade också kolonisterna att donera sitt överskott av mat från lotterna.
2023 fanns det över 29 000 community gardens enbart i USA:s 100 största städer. En ökning med 44 % från 2012 då det fanns 20 138 st. I USA:s 23 största städer fanns det 2023 nästan 200 000 kolonister och ännu fler i hela USA. De kolonister som odlar på amerikanska community gardens äter 37,5 % mer grönsaker och frukt än de som inte har trädgårdar. Kolonisterna äter också 21,4 % mer grönsaker och frukt än dem som har egna trädgårdar.
Varje dollar som investeras i en community garden i ett stadsområde i USA ger tillbaka sex dollar i värde från produkter från lotten. En genomsnittlig amerikansk community garden ger i genomsnitt 20,4 portioner mat per m2 yta på lotten.
Community gardens har också en positiv effekt på hushållens matbudget och kostnader. Innan trädgårdssäsongen är 31,2 % av alla amerikanska hushåll som är engagerade i en community garden rädda att pengarna inte räcker till mat innan lön eller ekonomiska ersättning. Efter säsongen på hösten är bara 3,1 % av hushållen oroliga.
Lägre brottslighet
En community garden ökar det omgivande fastighetsvärden med upp till 9,4 % om den ligger inom 300 meter från bostaden. Ökningen beror på att grannarna gärna vill omgärda sig med välskötta gröna oaser och högkvalitativa uteplatser samtidigt som man anser att lotterna har en positiv inverkan på säkerheten i grannskapet med lägre brottslighet. I 68 % av alla områden som hade community gardens sjönk brottsligheten efter att lotterna anlades första gången.
Forskare hävdar att det finns blandade bevis för och mot korrelationen mellan community gardens och brottsförebyggande effekter. Däremot är man enig om att det finns samlade bevis för att community gardens stöder invånarnas egen uppfattning att säkerheten höjs i grannskapet även om det statistiskt inte alltid gör det. Många anser community gardens som säkra områden .I en del områden leder community gardens också till färre inbrott, rån och grova övergrepp. När Victoria Hills Community Garden anlades i Kitchener sydväst om Toronto i Ontario i Kanada 1993 sjönk brottsligheten i grannskapet med 30 % året efter 1994 och 56 % 1995. Kolonisterna själva kände sig också tryggare när de umgicks med andra kolonister.
Hälsofördelar
Vanliga skäl för att engagera sig i en community garden i USA 2023 har visat sig vara tillgången till färska livsmedel, hälsofördelar samt att njuta av naturen. 2023 var 46 % av alla kvinnliga kolonister i USA mindre överviktiga än sina kvinnliga grannar som inte var aktiva i community gardens. För männen var 62 % av kolonisterna mindre överviktiga än sina manliga grannar. Kolonister oavsett kön har också längre BMI. I Denver i Colorado värderade kolonisterna högt de sociala kontakterna som community gardens gav dem. Community gardens har också haft betydelse för stadsutveckling. I amerikanska låginkomstkvarter har det lett till att chansen var fyra gånger så stor att andra grannskapsproblem åtgärdades. En del engagerade i rörelsen med community gardens uppmuntrade också kolonisterna att donera sitt överskott av mat från lotterna.
Kanada - över 12 000 lotter
Koloniträdgårdar är inte lika vanliga i Kanada som i Europa. I Kanada är community gardens en annan typ av koloniträdgårdar, ett gemensamt odlingsprojekt där flera personer delar på ansvaret och skörden. Det finns över 2 000 community gardens med fler än 12 000 tillhörande lotter. På 1990-talet låg 6 400 av dem i Montreal, minst 3 600 i Toronto och 2 000 i Vancouver samt ett färre antal i Calgary, Ottawa och övriga Kanada.
Historia, 1500-talet till 1800-talet
De första fransmännen kom till Kanada på 1530-talet. 1604 etablerades den första franska kolonin Acadia i östra Kanada. 1610 sökte England starta sin första koloni i östra Kanada. Antagligen anlades de första kolonilotterna av brittiska bosättare första halvan av 1700-talet eller efter att delar av östra Kanada blev en brittisk koloni 1763. Det är också möjligt att koloniträdgårdarna kom från USA på 1700- eller 1800-talen i samband med invandrande européer.
I Europa har trädgårdsskötsel i städerna legat mer på en jämn stabil nivå sedan 1800-talet även om det förekom stora uppgångar under de två världskrigen på 1900-talet. I Nordamerikas städer har däremot trädgårdsskötsel kommit och gått i vågor. I både Kanada och USA fanns det flest koloniträdgårdar och community gardens i krigstider och som lägst efter andra världskriget.
Järnvägsträdgårdar 1890-1930 och 1950-talet
Järnvägen Canadian Pacific Railway (C.P.R.) fanns 1881-2023. Redan 1886 gick det att åka tåg från Montreal i östra Kanada till Vancouver på Kanadas västkust. En sträcka på ca 4 690 km på den kanadensiska sidan och lite kortare via norra USA. Officiellt har community gardens och motsvarande funnits i Kanada sedan omkring 1890 efter järnvägens utbyggnad från öster till väster på 1880-talet.
På 1890-talet började många tågstationer i Kanada frivilligt förbättra sina omgivningar genom att plantera blomsterträdgårdar. Det var ett försök att försköna det fula landskapet som lämnades kvar efter Järnvägsbyggandet. Tjänstemän vid tågstationerna uppmuntrade anställda att anlägga och underhålla dessa trädgårdar. De fick fröpaket och instruktionshäften. Det ledde till konkurrens mellan vilka tågstationer som hade de finaste trädgårdarna. Trädgårdarna blev kända som järnvägsträdgårdar. De kallades också för tågstationsträdgårdar och stationsträdgårdar. De blev äldre förlagor till senare community gardens.
Canadian Pacific Railway såg att miljön vid tågstationerna förbättrades avsevärt med trädgårdarna. Tågresenärer uppskattade blommor och vackra buskar i den annars så industriella miljön. 1908 inrättades Canadian Pacific Railway Forestry Department för att leverera träd, buskar och perenner till stationerna. När trädgårdarna blev standard anlitade CPR trädgårdskunniga som satte upp plantskolor och växthus. I regel var designen formell. Där fanns stigar och rabatter i geometriska mönster bland välskötta gräsmattor.
Under de två världskrigen på 1900-talet övergick många järnvägsträdgårdar tillfälligt under några år till krigsträdgårdar och blomträdgårdarna ersattes av odling av livsmedel. Merparten av dessa trädgårdar försvann omkring 1930 när järnvägen fick konkurrens av bilar, bussar och senare flyget. Järnvägsträdgårdarna ersattes av parkerings- och byggarbetsplatser. Parallellt med järnvägsträdgårdarna fanns det även koloniträdgårdar, community gardens och traditionella lotter utanför järnvägsnätet.
Typer av community gardens i Kanada och USA
Sedan 1890-talet har community gardens och dess förlagor anpassat sig efter rådande förhållanden inom den kanadensiska politiken. Begreppet community gardens har funnits i USA sedan första världskriget 1914-1918 då det användes för att beskriva kollektivt odlade trädgårdar och trädgårdar med individuella tomter. Community gardens historia i Kanada och USA åren 1890-2023:
De första fransmännen kom till Kanada på 1530-talet. 1604 etablerades den första franska kolonin Acadia i östra Kanada. 1610 sökte England starta sin första koloni i östra Kanada. Antagligen anlades de första kolonilotterna av brittiska bosättare första halvan av 1700-talet eller efter att delar av östra Kanada blev en brittisk koloni 1763. Det är också möjligt att koloniträdgårdarna kom från USA på 1700- eller 1800-talen i samband med invandrande européer.
I Europa har trädgårdsskötsel i städerna legat mer på en jämn stabil nivå sedan 1800-talet även om det förekom stora uppgångar under de två världskrigen på 1900-talet. I Nordamerikas städer har däremot trädgårdsskötsel kommit och gått i vågor. I både Kanada och USA fanns det flest koloniträdgårdar och community gardens i krigstider och som lägst efter andra världskriget.
Järnvägsträdgårdar 1890-1930 och 1950-talet
Järnvägen Canadian Pacific Railway (C.P.R.) fanns 1881-2023. Redan 1886 gick det att åka tåg från Montreal i östra Kanada till Vancouver på Kanadas västkust. En sträcka på ca 4 690 km på den kanadensiska sidan och lite kortare via norra USA. Officiellt har community gardens och motsvarande funnits i Kanada sedan omkring 1890 efter järnvägens utbyggnad från öster till väster på 1880-talet.
På 1890-talet började många tågstationer i Kanada frivilligt förbättra sina omgivningar genom att plantera blomsterträdgårdar. Det var ett försök att försköna det fula landskapet som lämnades kvar efter Järnvägsbyggandet. Tjänstemän vid tågstationerna uppmuntrade anställda att anlägga och underhålla dessa trädgårdar. De fick fröpaket och instruktionshäften. Det ledde till konkurrens mellan vilka tågstationer som hade de finaste trädgårdarna. Trädgårdarna blev kända som järnvägsträdgårdar. De kallades också för tågstationsträdgårdar och stationsträdgårdar. De blev äldre förlagor till senare community gardens.
Canadian Pacific Railway såg att miljön vid tågstationerna förbättrades avsevärt med trädgårdarna. Tågresenärer uppskattade blommor och vackra buskar i den annars så industriella miljön. 1908 inrättades Canadian Pacific Railway Forestry Department för att leverera träd, buskar och perenner till stationerna. När trädgårdarna blev standard anlitade CPR trädgårdskunniga som satte upp plantskolor och växthus. I regel var designen formell. Där fanns stigar och rabatter i geometriska mönster bland välskötta gräsmattor.
Under de två världskrigen på 1900-talet övergick många järnvägsträdgårdar tillfälligt under några år till krigsträdgårdar och blomträdgårdarna ersattes av odling av livsmedel. Merparten av dessa trädgårdar försvann omkring 1930 när järnvägen fick konkurrens av bilar, bussar och senare flyget. Järnvägsträdgårdarna ersattes av parkerings- och byggarbetsplatser. Parallellt med järnvägsträdgårdarna fanns det även koloniträdgårdar, community gardens och traditionella lotter utanför järnvägsnätet.
Typer av community gardens i Kanada och USA
Sedan 1890-talet har community gardens och dess förlagor anpassat sig efter rådande förhållanden inom den kanadensiska politiken. Begreppet community gardens har funnits i USA sedan första världskriget 1914-1918 då det användes för att beskriva kollektivt odlade trädgårdar och trädgårdar med individuella tomter. Community gardens historia i Kanada och USA åren 1890-2023:
|
Kanada
1890-1930 (1950-talet): järnvägsträdgårdar. 1900-1913: skolträdgårdar. 1910-1920: lediga trädgårdslotter. 1914-1947: krigsträdgårdar. 1948-1964: - 1965-1979: motkulturträdgårdar. 1980-2023: gemenskapsträdgårdar (community gardens) och gemensamt öppet utrymme. |
USA
1890-1930: potatisland. 1900-1920: skolträdgårdar. 1905-1910: trädgårdslotter i städerna. 1917-1920: frihetsträdgårdar. 1935-1979: avlastningsträdgårdar. 1941-1945: segerträdgårdar, victory gardens. 1980-2023: gemenskapsträdgårdar, community gardens. |
Avlastningsträdgårdar i USA 1935-1979 kallades också för välfärdsträdgårdstomter, lediga trädgårdslotter och försörjningsträdgårdar. De tjänade samma syfte som 1890-talets potatisland på lotterna. De förbättrade deltagarnas hälsa och anda genom att skapa känslor av användbarhet, produktivitet och betydelse samtidigt som de också gav möjligheter till mat och arbete. Amerikanska segerträdgårdar, victory gardens, fanns också i Toronto under båda världskrigen.
Avlastningsträdgårdar i USA 1935-1979 kallades också för välfärdsträdgårdstomter, lediga trädgårdslotter och försörjningsträdgårdar. De tjänade samma syfte som 1890-talets potatisland på lotterna. De förbättrade deltagarnas hälsa och anda genom att skapa känslor av användbarhet, produktivitet och betydelse samtidigt som de också gav möjligheter till mat och arbete. Amerikanska segerträdgårdar, victory gardens, fanns också i Toronto under båda världskrigen.
En community garden med lotter i Toronto 1910.
|
Hilda Reid och en vattentank i en community garden i Ontario 1944.
|
1940- och 1950-talen
Efter andra världskrigets slut 1945 flyttade många europeiska invandrare till Montreal. Men bristen på lagliga odlingsytor i staden gjorde att de anlade olagliga men fredliga gerillaträdgårdar på kommunens mark. Fortfarande på 1990-talet fanns det en del gerillaträdgårdar kvar i Montreal.
1970-talet
I början på 1970-talet svepte en mindre våg av entusiasm för community gardens in i Nordamerika i samband med en grön våg. Men i Toronto märktes den knappt.
I mitten på 1970-talet brann det på en ledig tomt i södra centrala Montreal. Efter branden ville de boende grannarna anlägga lotter med community gardens på tomten. De fick stöd av staden. Därefter ökade intresset från kommunalt håll att etablera nya community gardens. Samtidigt gick gerillaträdgårdarna samman med community garden-rörelsen. Olagliga gerillaträdgårdar ersattes till stor del av kommunens lagligt stödda community gardens.
1978 bildades City Farmer's Demonstration Garden i Vancouver på Kanadas västkust. Den bildades som ett projekt för att främja stadsodling och miljömedvetenhet. Den finns kvar och har 25 lotter som drivs av frivilliga. Där kan man få tillgång till en lott på cirka 20 kvadratmeter mot en årlig avgift på 25 kanadensiska dollar. Besökare kan få information om till exempel ekologisk odling, kompostering och biodling.
1940- och 1950-talen
Efter andra världskrigets slut 1945 flyttade många europeiska invandrare till Montreal. Men bristen på lagliga odlingsytor i staden gjorde att de anlade olagliga men fredliga gerillaträdgårdar på kommunens mark. Fortfarande på 1990-talet fanns det en del gerillaträdgårdar kvar i Montreal.
1970-talet
I början på 1970-talet svepte en mindre våg av entusiasm för community gardens in i Nordamerika i samband med en grön våg. Men i Toronto märktes den knappt.
I mitten på 1970-talet brann det på en ledig tomt i södra centrala Montreal. Efter branden ville de boende grannarna anlägga lotter med community gardens på tomten. De fick stöd av staden. Därefter ökade intresset från kommunalt håll att etablera nya community gardens. Samtidigt gick gerillaträdgårdarna samman med community garden-rörelsen. Olagliga gerillaträdgårdar ersattes till stor del av kommunens lagligt stödda community gardens.
1978 bildades City Farmer's Demonstration Garden i Vancouver på Kanadas västkust. Den bildades som ett projekt för att främja stadsodling och miljömedvetenhet. Den finns kvar och har 25 lotter som drivs av frivilliga. Där kan man få tillgång till en lott på cirka 20 kvadratmeter mot en årlig avgift på 25 kanadensiska dollar. Besökare kan få information om till exempel ekologisk odling, kompostering och biodling.
Montreal på 1980-talet
1980-1994 var Pierre Bourque (f. 1942) chef för Montreals botaniska trädgårdar. Han bidrog till att 43 community gardens i Montreal 1980 blev till 75 stycken i ett program som administrerades av Montreals botaniska trädgård. Men det blev för omfattande för den botaniska trädgården och 1985 gjorde staden Montreal en fullständig översyn av programmet. Denna översyn blev betydelsefull och resulterade i upprättandet av tydliga policydokument för etablering och drift av community gardens. Fler kommuner i Kanada följde efter och startade egna trädgårdsprogram för att möta den nya efterfrågan. Man slog också fast att alla community gardens skulle använda ekologiska metoder.
Toronto på 1980-talet
På 1980-talet upplevde Toronto en stark tillväxt inom ekonomin.
FoodShare Metro Toronto var en organisation i Toronto som koncentrerade sig på alternativ till utveckling gällande livsmedelsbutiker. I mitten på 1980-talet hjälpte den till att starta flera community gardens-projekt i sociala bostadsområden. I början samarbetade man främst i områden där det bodde många kanadensare av kinesiskt ursprung. Det utföll bra. FoodShare Metro Toronto gav också råd och samarbetade med Community Health Centers (CHC) som var ett alternativ till sjukhusvård. Community gardens var en del av CHC:s hälsoprofil och passade bra in i deras närings- och självhjälpsaktiviteter. I slutet på 1990-talet hjälpte åtta CHC:s i Toronto med att finansiera ett dussin trädgårdsprojekt. Trenden var också tydlig i andra delar av Ontario.
1986 var området Regent Park i centrala Toronto det första sociala bostadskomplexet som sökte etablera community gardens. Sedan dess har antalet varierat i området. Ovanpå en byggnad anlades en stor takträdgård. Många nya community gardens bildades fram till 1990-talet men lades sedemera ned i området.
1980-1994 var Pierre Bourque (f. 1942) chef för Montreals botaniska trädgårdar. Han bidrog till att 43 community gardens i Montreal 1980 blev till 75 stycken i ett program som administrerades av Montreals botaniska trädgård. Men det blev för omfattande för den botaniska trädgården och 1985 gjorde staden Montreal en fullständig översyn av programmet. Denna översyn blev betydelsefull och resulterade i upprättandet av tydliga policydokument för etablering och drift av community gardens. Fler kommuner i Kanada följde efter och startade egna trädgårdsprogram för att möta den nya efterfrågan. Man slog också fast att alla community gardens skulle använda ekologiska metoder.
Toronto på 1980-talet
På 1980-talet upplevde Toronto en stark tillväxt inom ekonomin.
FoodShare Metro Toronto var en organisation i Toronto som koncentrerade sig på alternativ till utveckling gällande livsmedelsbutiker. I mitten på 1980-talet hjälpte den till att starta flera community gardens-projekt i sociala bostadsområden. I början samarbetade man främst i områden där det bodde många kanadensare av kinesiskt ursprung. Det utföll bra. FoodShare Metro Toronto gav också råd och samarbetade med Community Health Centers (CHC) som var ett alternativ till sjukhusvård. Community gardens var en del av CHC:s hälsoprofil och passade bra in i deras närings- och självhjälpsaktiviteter. I slutet på 1990-talet hjälpte åtta CHC:s i Toronto med att finansiera ett dussin trädgårdsprojekt. Trenden var också tydlig i andra delar av Ontario.
1986 var området Regent Park i centrala Toronto det första sociala bostadskomplexet som sökte etablera community gardens. Sedan dess har antalet varierat i området. Ovanpå en byggnad anlades en stor takträdgård. Många nya community gardens bildades fram till 1990-talet men lades sedemera ned i området.
Winchester school community garden i Toronto.
|
Daventry gardens, en community garden i Toronto.
|
Vancouver på 1980-talet
1867 grundades Gastown på Kanadas västkust, men bytte namn till Granville 1870 och därefter till Vancouver 1886. 1985 genomfördes en satsning på community gardens i det fattiga Strathcona i centrala East Vancouver. Med stöd från förespråkare från organisationen City Farmer påbörjade lokalsamhällets förening, Park Boards, röjning av en 1,4 hektar stor plats i innerstaden som hade legat övergiven i många år. 140 lotter för community gardens, 45 fruktträd och ett urban fruktträd anlades på platsen. Efter två års arbete meddelade staden Vancouver att det var deras mark och inte det folkvalda Parks Boards.
En politisk kamp följde som staden Vancouver vann och ett kinesiskt-kanadensiskt seniorboende byggdes där fruktträdgården låg. Strathconas kolonister gick samman och fick därefter tillstånd från Parks Board att anlägga community gardens på resten av de 1,4 hektaren, drygt 14 000 m2. På 1990-talet fanns det på platsen enskilda lotter från community gardens, några fruktträd, bärbuskar, bikupor, växthus och dammar. Även etthundratio fågelarter hade identifierats.
Fler nya community gardens i USA än i Kanada
Både i Kanada och USA uppstod ett intresse för miljön i slutet på 1900-talet och 2000-talet, vilket gynnade anläggandet av nya community gardens. Men i USA var ansträngningarna mer kraftfulla än i Kanada. Antalet nya community gardens blev fler i USA än i Kanda. I synnerhet i östra USA. Det grundläggande för community gardens i USA var grannskapet, närheten och de fria lotterna. Vissa städer i USA hade enorma mängder outnyttjad mark och stora öppna ytor i de centrala delarna. De öppna ytorna hade uppstått på grund av tidigare amerikanska nedinvesteringar, förfall, upplopp och dåligt planerade förnyelseprogram för städerna och inte minst stadsförnyelse. Amerikanska städer var nu öppna för att förändra sig, vilket hela tiden medförde tillkomst av nya öppna ytor i städerna.
Kommunerna i USA på 1970-talet använde community gardens som ett sätt återta tomma landområden i städerna. På 1970- och 1990-talet fick rörelsen för community gardens sedan fotfäste i dessa områden och bidrog till att göra dem grönare. Det medförde att rörelsen för community gardens växte i USA. 1979 bildades American Community Gardening Association (ACGA) och har sedan dess varit den främsta förespråkaren för nationellt engagemang för att göra amerikanska städer grönare.
Samma villkor kom inte att gälla i Kanada. I Kanada var stadskärnorna mer stängda för nya impulser vilket minskade och försvårade möjligheterna för bildandet av nya community gardens. Man ville bevara den gamla staden. Istället för att riva, bygga nytt och förnya stadsbilden med community gardens förblev många stadsdelar som i Toronto intakta. Toronto ville förhindra stadsförnyelse.
Antalet nya community gardens blev därför färre i kanadensiska städer än i amerikanska mellan 1970- 1990. På 1980-talet var trädgårdsskötsel populärt i Kanada och är det fortfarande även om koloniträdgårdarna och community gardens var färre. 1989 deltog ungefär hälften av Kanadas befolkning i någon form av trädgårdsskötsel, många i den egna villaträdgården. 1998 bodde 83 % av Kanadas befolkning i städerna, inklusive villaförorter.
Möte 1996
Först 1996 i Montreal hölls det första mötet för Canadian Community Gardening Network. Mötet var mycket informellt och skedde huvudsakligen via internet.
Provinsen Québec på 1990-talet
På 1990-talet var provinsen Québec överlägset ledande inom community gardens. I Québec ligger städerna Montreal och Québec. Det fanns också exempelvis community gardens i Toronto och Ottawa i Ontario i östra Kanada, i Calgary i Alberta i västra Kanada och i Vancouver i British Columbia på Kanadas västkust.
I synnerhet i Montreal, Toronto och Vancouver varierade etableringen av fler community gardens avsevärt på 1990-talet. De stora framgångarna för Montreal berodde i stor utsträckning på att de fick officiellt politiskt och administrativt stöd från ett omfattande och välorganiserat kommunalt program som stödde community gardens. I Toronto och Vancouver var inte rörelserna lika aktiva. Där gick de fram bitvis. Men rörelserna blev mer aktiva och fokuserade.
Alla tre städerna Montreal, Toronto och Vancouver hade det gemensamt att det fanns relativt få lediga områden att anlägga nya community gardens på jämfört med städerna i USA, även om Montreal varit relativt framgångsrika på att ta fram nya områden mellan 1970-talet och 1990-talet.
Montreal på 1990-talet - 6 400 lotter
I Montreal city fanns det 72 områden med 6 400 lotter med koloniträdgårdar och community gardens på 1990-talet i femton av tjugosex områden. Inom Stormontreal utanför city fanns det ytterligare 28 platser med community gardens. Totalt 100 områden inom hela Stormontreal hade community gardens. Det största området hade 255 lotter och det minsta 25. Minst 10 000 var sysselsatta med dessa lotter. Därutöver hade Montreal ytterligare 9 900 områden med andra typer av kommunala odlingsplatser, parkträdgårdar, etc. Totalt fanns det 10 000 områden med alla möjliga sorters kommunala odlingsplatser.
En community garden med lotter i Montréal-Nord i Montreal.
I Montreal city tillhandahöll staden platser för community gardens och försåg dem med matjord, gödsel, stängsel, vatten, verktyg, utemöbler, toaletter, verktygsbodar, sophämtning och bidrog med pågående underhåll. Dessutom fanns det personer som ansvarade för kontakten mellan staden och odlarna och rapporterade om eventuella problem. Kommunen ägde dock inga egna tomter. Tomterna som kommunen anvisade kolonisterna låg på arrenderade institutionell, industriell eller kommersiell mark. Tjugotvå community gardens låg i stadsparker.
Populärt i åldrarna 55 plus i Montreal
Community gardens var särskilt populära i i åldrarna 55+. De var i majoritet i 39 % av alla områden i Stormontreal. I de största områdena var de i majoritet i 66 % av områden.
I 8 % av områdena bestod majoriteten av allofoner vars modersmål varken var franska eller engelska. Community rörelsen i Montreal stod för många utmaningar på 1990-talet som att hitta nya marker för nya trädgårdar, bygga ut befintliga och ersätta förlorade trädgårdar. De drabbades också av finansiella nedskärningar.
Toronto på 1990-talet - fler än 3 600 lotter
Antalet community gardens i Toronto var relativt få under stora delar av 1900-talet även om de hade segerträdgårdar i båda världskrigen. Det var svårt att ta upp frågan om community gardens på den politiska dagordningen. Inte ens under en community garden-våg i Nordamerika i början på 1970-talet blev den synlig.
Flera organisationer bildades
1990 bildades Healthy City Office (HCO) och Toronto Food Policy Council (FPC) under regi av Toronto City Council. FPC fick i uppdrag att undersöka potentialen för urban livsmedelsproduktion. De kom fram till att lokala trädgårdar inte skulle stoppa hungern bland Torontos fattigaste. De såg istället koloniträdgårdar och community gardens som ett verktyg till urban medvetenhet. Samma år 1990 började medlemmar i Community Gardens Action Group (CGAG) också att träffas för att få nya community gardens till Toronto. FPC-HCO-partnerskapet arbetade med CGAG för att hjälpa en extern trädgårdskoalition att utvecklas. Denna gruppering kallades senare för Grow T.O.gether Community Gardeners (GROW T.O), men försvann senare.
Lågkonjunktur i Toronto
På 1990-talet ställdes Toronto inför stora ekonomiska utmaningar ochden allvarligaste lågkonjunkturen sedan 1930-talet. 150 000-200 000 arbeten försvann enbart i Toronto. Staden hade också förlorat sitt traditionella inland i resten av Kanada. Toronto behöll dock sina starka bas inom affärs- och finansiella tjänster, myndigheter, detaljhandel, utbildning, kultur, turism och tillverkning. På 1990-talet försökte Toronto ompositionera sig som ett globalt affärsservicecentrum. Intresset för community gardens var dock svagt från både kommunen och privatpersoner. Planer på att föreslå nya pengar från staden till community gardens lades ofta på is i en atmosfär av nedskärningar. En rapport med 18 rekommendationer med platser antogs dock av stadens kommunfullmäktige 1993. Staden ville anpassa en befintlig budget för att hjälpa lokala grupper att starta community gardens.
Nya initiativ i Toronto
1996 kom initiativet "Trädgårdsstaden" som hjälpte till att anlägga nya trädgårdar i Toronto. Department of Parks and Recreation samarbetade sedan med FoodShare & the Green Community Initiative och anlade nya trädgårdar och köpte mark i en park i centrum för en utställningslokal. Den politiska ledningens medgivande i Torontos kommunfullmäktige var avgörande för dessa händelser. 1997 började FoodShare finansiera The Friends of Community Gardening som undersökte markfrågor och politiska profilen för community gardens. Det fanns ingen strategi för koloniträdgårdar i Toronto och dess kranskommuner trots ökad efterfrågan på koloniträdgårdar från medborgarna.
Populärt i åldrarna 55 plus i Montreal
Community gardens var särskilt populära i i åldrarna 55+. De var i majoritet i 39 % av alla områden i Stormontreal. I de största områdena var de i majoritet i 66 % av områden.
I 8 % av områdena bestod majoriteten av allofoner vars modersmål varken var franska eller engelska. Community rörelsen i Montreal stod för många utmaningar på 1990-talet som att hitta nya marker för nya trädgårdar, bygga ut befintliga och ersätta förlorade trädgårdar. De drabbades också av finansiella nedskärningar.
Toronto på 1990-talet - fler än 3 600 lotter
Antalet community gardens i Toronto var relativt få under stora delar av 1900-talet även om de hade segerträdgårdar i båda världskrigen. Det var svårt att ta upp frågan om community gardens på den politiska dagordningen. Inte ens under en community garden-våg i Nordamerika i början på 1970-talet blev den synlig.
Flera organisationer bildades
1990 bildades Healthy City Office (HCO) och Toronto Food Policy Council (FPC) under regi av Toronto City Council. FPC fick i uppdrag att undersöka potentialen för urban livsmedelsproduktion. De kom fram till att lokala trädgårdar inte skulle stoppa hungern bland Torontos fattigaste. De såg istället koloniträdgårdar och community gardens som ett verktyg till urban medvetenhet. Samma år 1990 började medlemmar i Community Gardens Action Group (CGAG) också att träffas för att få nya community gardens till Toronto. FPC-HCO-partnerskapet arbetade med CGAG för att hjälpa en extern trädgårdskoalition att utvecklas. Denna gruppering kallades senare för Grow T.O.gether Community Gardeners (GROW T.O), men försvann senare.
Lågkonjunktur i Toronto
På 1990-talet ställdes Toronto inför stora ekonomiska utmaningar ochden allvarligaste lågkonjunkturen sedan 1930-talet. 150 000-200 000 arbeten försvann enbart i Toronto. Staden hade också förlorat sitt traditionella inland i resten av Kanada. Toronto behöll dock sina starka bas inom affärs- och finansiella tjänster, myndigheter, detaljhandel, utbildning, kultur, turism och tillverkning. På 1990-talet försökte Toronto ompositionera sig som ett globalt affärsservicecentrum. Intresset för community gardens var dock svagt från både kommunen och privatpersoner. Planer på att föreslå nya pengar från staden till community gardens lades ofta på is i en atmosfär av nedskärningar. En rapport med 18 rekommendationer med platser antogs dock av stadens kommunfullmäktige 1993. Staden ville anpassa en befintlig budget för att hjälpa lokala grupper att starta community gardens.
Nya initiativ i Toronto
1996 kom initiativet "Trädgårdsstaden" som hjälpte till att anlägga nya trädgårdar i Toronto. Department of Parks and Recreation samarbetade sedan med FoodShare & the Green Community Initiative och anlade nya trädgårdar och köpte mark i en park i centrum för en utställningslokal. Den politiska ledningens medgivande i Torontos kommunfullmäktige var avgörande för dessa händelser. 1997 började FoodShare finansiera The Friends of Community Gardening som undersökte markfrågor och politiska profilen för community gardens. Det fanns ingen strategi för koloniträdgårdar i Toronto och dess kranskommuner trots ökad efterfrågan på koloniträdgårdar från medborgarna.
Thorncliffe Park community garden i Toronto.
|
Thorncliffe Park community garden i Toronto.
|
I slutet av 1990-talet fanns tecken på ökat intresse för koloniträdgårdar och community gardens. Men det ebbade ut och antalet nya community gardens ökade 2023 med endast tre till 72 stycken från de ursprungliga 69 som fanns i Toronto 1997. 1997 fanns det 3 600 kolonilotter eller odlingsplatser med lotter till community gardens som sysselsatte nästan 5 000 kolonister.
Typer av koloni- och community gardens i Toronto på 1990-talet
- Samhällsbaserade projekt 51 %.
På grund av motståndet mot stadsförnyelse mellan 1970- 1990 fick många community svårt att anlägga exempelvis nya grannskapsträdgårdar även om de ökade i staden på 1990-talet. 51 % av alla koloni- och community gardens i Toronto på 1990-talet var dock samhällsbaserade projekt som grannskapsträdgårdar, skolträdgårdar, trädgårdar på takterrasser, terapeutiska trädgårdar vid barnsjukhus, osv. Av dessa utgjorde skolträdgårdar en hög andel. Andra uppgifter hävdar dock att de samhällsbaserade var betydligt färre.
- Allmännyttiga bostäder 29 %.
29 % av alla community gardens i Toronto på 1990-talet låg i eller nära allmännyttiga bostäder. Dessa community gardens kontrollerades av Metro Toronto Housing Authority. Invånarna hade ofta lägre inkomster där än i övriga Toronto. Många av dessa sociala bostadskomplex hade parker, grönområden eller andra tillgängliga marker som möjliggjorde att anlägga nya community gardens till skillnad mot stadens småhuskvarter och privata hyreshus. Skötseln på community gardens vid de sociala bostäderna varierade .Några av de bästa community gardens låg i dessa områden på 1990-talet. Med hjälp av den lokala CHC återskapades 1997 flera nya community gardens i området Regent Park i centrala Toronto.
- Regionala 20 %.
20 % av alla community gardens i Toronto-området var regionala på 1990-talet. De var kommunalt administrerade och låg oftast på öppna ytor. Städerna tillhandahöll vatten, stängsel, osv. Det fanns få verktygsbodar. Kolonisterna behövde transportera sina verktyg till lotterna inför varje besök. Till exempel kunde kolonister bo i städerna medan lotterna låg strax eller långt utanför. För att nå dem behövde kolonisterna ofta bil. De regionala community lotterna kom därför att kallas för pendlarträdgårdar. Vancouver hade många sådana. 1997 fanns det 2 079 regionala community gardens-lotter i fjorton områden i Toronto.
En regional community garden i Whitby utanför Toronto.
|
Lotterna i samma pendlarträdgård.
|
Vancouver på 1990-talet - 2 000 lotter
Framgången med community gardens på Parks Boards mark i Strathcona i East Vancoucer på 1980-talet inspirerade Environmental Youth Alliance i början på 1990-talet att starta en egen trädgård i närheten på Parks Boards mark. Det ledde sedan till etableringen av den 1,4 hektar stora Cottonwood Community Garden. På 1990-talet gränsade den till Strathcona Community Garden. Tillsammans bildade de ett drygt 2,8 hektar enhetligt natur- och trädgårdslandskap.
På 1990-talet genomgick Vancouver en betydande ekonomisk boom och regionen växte snabbt med invandring från Asien och resten av Kanada. 2021 hade 45 % av Vancouver asiatiskt och 43 % europeiskt ursprung. 1996 hade staden Vancouver 514 000 invånare och mer än 1,7 miljoner bodde i Storvancouver. Med den ekonomiska uppgången uppstod ett större medvetande i Vancouver om community gardens och dess fördelar.
Ökat intresse för trädgårdar i Vancouver
Intresset för community gardens började växa politiskt gällande markanvändning och tillväxt. Stora villatomter med odling av lite grönsaker och några få fruktträd hade minskat på bekostnad av höghus med många lägenheter. Staden blev alltmer med tätbebodd och mindre grön. Med det ökade också ett behov hos invånarna att få tillgång till trädgårdar, Ytterligare opinionsbildning från organisationerna City Farmer och Farm Folk\City Folk samt från aktivister bidrog till att höja engagemanget för trädgårdsskötsel. Farm Folk\City Folk var en organisation som dessutom strävade efter samarbete mellan stad och landsbygd.
Policy för community gardens i Vancouver
1996 antogs det första officiella policydokumentet för trädgårdsskötsel i regionen.
Policyn visade att Parks Board skulle tillhandahålla information och hjälp med att identifiera plats till en grupp intresserade som vill ha en community garden. Men det var upp till gruppen att visa grannskapets stöd för projektet. Parks Board gav också starthjälp för markuthyrning till ideella föreningar fem år i taget. Produkter som odlades på lotterna skulle enbart vara för kolonisternas personliga bruk och fick inte säljas. Department of Parks and Recreation förhandlade fram avtal för kolonister till nya lotter på andra delar av stadens mark. Policydokumentet rekommenderade också att staden Vancouver skulle anta en gemensam trädgårdspolicy för mark som ägdes av staden som inte var parker. I ett försök att effektivisera markanvändandet föreslog ett privat företag att det skulle finnas en buffertzon med community gardens mellan lokala industrier och jordbruk på landsbygden i regionen vid Vancouver.
Cypress community garden i Vancouver.
Nya trender i Vancouver
1998 hade Vancouvers kommunala stadsplanerare blivit mer medvetna om community gardens som social-och rekraktionsändamål. Trenden i Vancouver-regionen gick mot fler nya regionala community gardens. Stadsplanerare omprövade därför planerna på regionala community gardens utanför städerna och var istället angelägna om att etablera lokala community gardens nära nya bostadsområden. En del var villiga att låta dem vara en del av sina grannskapsplaner i den officiella samhällsplanereringen.
1998 fanns det 2 000 lotter med community gardens i Storvancouver, varav 580 av dem låg i nio parker i Vancouvers city. De flesta community gardens hade väntelistor. 1998 var Burnaby allotment garden (BRAGA) i Burnaby den största community garden i regionen. Den låg i ett område med intensivt kommersiellt jordbruk.
Paraplyorganisatioer i slutet av 1900-talet
Till skillnad från USA fanns det i slutet av 1990-talet inga starka paraplyorganisationer för community gardens i de kanadensiska städerna Toronto, Montreal och Vancouver. I USA fanns till exempel redan paraplyorganisationerna San Francisco League of Urban Gardeners, Philadelphia Green och Green Guerillas organization i New York City.
Nutid och framtid i Vancouver
2021 fanns community gardens i främst i Vancouver, Calgary, Toronto, Ottawa och Montreal med kranskommuner. Det fanns också ett antal i Edmonton, London i Ontario och staden Québec i provinsen Québec.
2020 fanns det över 76 områden med community gardens i stadsparker och på skolgårdar i Vancouver. Dessutom hade Storvancouver också en del regionala community gardens med lotter utanför de lokala mindre städerna. I hela Vancouver fanns det drygt 2 000.
2022 satte Vancouver upp som mål att 25 % av stadens omgivning skulle bli trädgårds- och jordbruksmark för ätbara produkter som säd, grönsaker, potatis, frukter och bär. Klimatet i Vancouver är gynnsamt och regnigt. Många grönsaker och frukter kan odlas under hela eller delar året under de fyra odlingssäsongerna från december - mars, april - juni, juli - augusti och september - november. Hela året är odlingsbart för grönsaker och frukt. Potatis, grönkål, lök, morötter, rovor och betor går att odla året om. Broccoli, bladgrönsaker, spenat, tomater, jordgubbar och bär från april till november. Majs, plommon och blåbär från juli till november, Palsternackor, purjolök, vitkål, äpplen, päron och meloner från juli till mars. Squash och kiwis från september till juni.
En community garden i New Westminister utanför Vancouver.
|
En community garden i Kitsilano i Vancouver.
|
En community garden i New Westminister.
|
En annan community garden i New Westminister.
|
Community gardens framtid i Vancouver är idag beroende av ledarskap, personal och resurser. Inte minst i början när mark förvandlas till community gardens. För att community gardens ska kunna blomstra är engagemang från volontärer och samhällspartners viktiga. Intresse kan komma från bostäder, skolor eller företag. Även möjligheter för boende att i samband med community gardens utveckla ledarskap. samhällsfrågor, kulturell kompetens och planering.
Nutid i Toronto
2023 finns det minst 72 områden i Toronto med community gardens. De har olika syften och former. Vissa är inriktade på att producera mat för fattiga eller hemlösa. Andra är mer pedagogiska eller sociala. Ett exempel är The Stop i Toronto som har funnits sedan 1980-talet och erbjuder bland annat matlagningskurser, kompostering och biodling. Riverdale Farm mitt i Toronto är en återskapad bondgård från 1800-talet. Där finns en koloniträdgård med 49 lotter som arrenderas av lokala invånare. Där odlar man bland annat tomater, bönor, sallader och örter.
Ekonomi och kanadensisk jordbrukspolitik
Livsmedelssystemet som producerar mat i stor skala i Kanada och flertalet länder i Västvärlden domineras av ett litet antal mäktiga aktörer som kontrollerar många sektorer av livsmedelsekonomin. Billig storskalig livsmedelspolitik i många västländer ger låga priser på mat. Den kanadensiska jordbrukspolitiken påverkar de närliggande stadsregionerna. Dess processer i makroskala påverkar i hög grad den interregionala och internationella konkurrensen. Man anser därför att det inte finns behov av koloniträdgårdar och community gardens för att producera mat Kanadensare i allmänhet associerar numera inte koloniträdgårdar eller stadsodling med matproduktion i städerna. Istället förknippar man trädgårdarna som ett tidsfördriv och trevliga aktiviteter för stadsbor. Matproduktionen var dock under tidigare perioder en historiskt verklighet.
Alex Decoteau community garden i Edmonton.
Nutida kanadensiska koloniträdgårdar
Koloniträdgårdarna i Kanada anses dock skapa gröna oaser i städerna, öka livsmedelssäkerheten och stärka gemenskapen bland odlarna. De är också ett sätt att bevara och sprida kunskap om odling och miljöfrågor. I Kanada får kolonister i likhet med övriga delar av världen möjlighet att komma närmare naturen, skapa sin egen mat, förbättra sin hälsa och välbefinnande och bidra till ett mer hållbart samhälle. Koloniträdgårdarna anses också som ett sätt att bevara kulturella traditioner och främja mångfald.
En måltid i Davie Community Garden i Vancouver.
_____________________________________________
© Copyrights, bilder:
CC BY 2.0
Dennis Sylvester Hurd, ovanifrån 1, New Westminster, Kanada.
Dennis Sylvester Hurd, ovanifrån 2, New Westminster, Kanada.
Evan Delshaw, lotter, Whitby, Kanada.
Evan Delshaw, skylt, Whitby, Kanada.
Geoff Peters, människor, mat, Vancouver, Kanada.
Jamie, cyklar, människor, Toronto.
Outreach-8, universitetsstudenter i grönt, New Orleans., USA.
Ruth Hartnup, gate, Vancouver, Kanada.
CC BY-SA 2.0
Joe Mabel, skylt, Vancouver, Kanada.
Kristen Taylor, palmer, grönsaker, Miami, USA.
Mack Male, Edmonton, Kanada,
CC BY 3.0
Jiaqian AirplaneFan, Montréal-Nord, Kanada.
CC BY-SA 3.0
CC BY-SA 4.0
Andre Carrotflower, blommor, hörna, Buffalo, USA.
Mbdfar, Denton, Texas, USA.
Sikander Iqbal, Daventry gardens, Toronto.
Sikander Iqbal, Thorncliffe Park community garden, Toronto.
Wil540 artm, Brooklyn, NYC, USA.
|
© Copyrights: Allotmentphotogallery.com - Swedish garden cottages 2012-2023. Email: allotmentphotogallery@gmail.com |