Kolonistugan - från lusthus till sommarhem

Från början var stugan mycket enkel och kallades lusthus. Men kom senare att heta kolonistuga. Stugan kunde vara ett enkelt hemmabygge av spillvirke, en gammal kiosk eller valstuga. Den bestod i regel av ett enda rum med köksvrå och en vedkamin för uppvärmning. Fasad av trä eller masonit. Tak av tjärpapp. Stockholms stad upprättade tidigt typritningar för stugorna med standardiserat utseende och traditionell färgsättning som röd, vit, gul eller grön.

På koloniområdena idag kan det finnas en stuga på 6 kvm upp till 50 kvm med ett eller flera rum och kök, en friggebod eller skjul för trädgårdsredskap. Varje förening har sina regler för stugans storlek. Den kan variera mellan föreningarna, mellan och inom kommunerna. 

Standarden har successivt höjts genom åren. Nu kan det finnas el, telefon, indraget rinnande vatten, dusch och växthus. Byggstilarna är varierande och personliga. Många stugor är renoverade och har byggts ut med verandor och uteplatser. Taken har ibland bytts ut till tegel eller plåt. Numera ser man både rosa och turkosa stugor förutom den traditionella färgsättningen. Många kolonister söker behålla och bevara stugans ursprungliga utseende och färg.

Det finns ett kulturhistoriskt värde i att bevara, vårda och renovera sin stuga på ett varsamt sätt. Risken är annars att stugans arkitektoniska utseende och värde går förlorat. Kolonistugorna anses idag vara är en del av det svenska kulturarvet. Utgångspunkten kan vara hur den egna stugan förhåller sig till övrig bebyggelse i området. De flesta områden omfattas av särskilda bestämmelser som är framtagna av kommunen. Även koloniföreningarna brukar ha regler för om- och tillbyggnad. Särskilt viktigt är hur fasaden, taket, fönstren och färgsättningen sett ut tidigare så att inte stugans karaktär påverkas vid för stora ingrepp.

Kolonisten har köpt och äger sin stuga. Marken däremot arrenderas. Kolonilotternas storlek varierar mellan 30-400 kvm. Både kolonistens stuga och kolonilott är privat område. Däremot är vägarna i koloniområdet allmänna. 

​Kolonisten är också medlem i en koloniträdgårdsförening och förväntas följa de regler som föreningen ställt upp om t.ex, trädfällning, höjd på staket eller häckar. Samt även delta i de gemensamma vår- och höststädningarna. 

Det är inte tillåtet att bo i sin stuga under vinterhalvåret. Stugan utnyttjas därför huvudsakligen under sommaren och under helger vår och höst. Vatten brukar vara draget till tomtgränsen. I vissa områden har en del stugor rinnande vatten indraget medan det i andra områden är förbjudet. Sommarvatten, sätts på april och stängs av i oktober-november då kolonisten stänger för vintern. Vintertid  kan det finnas ett tappställe i området.  I koloniområdets gemensamma byggnader finns toalett och dusch. Andra varianter är mulltoa, torrdass eller liknande. 

Koloniföreningarna har ofta ett föreningshus avsett för fester och sammankomster. Föreningsstugan brukar även kunna hyras privat av den enskilde kolonisten. Ibland kan det även finnas festplats och egen dansbana.

Det är lätt att umgås i kolonin. Livet karaktäriseras av en otvungen samvaro. Man byter växter och odlingstips. Och umgås över en kopp kaffe om man så vill. Kolonin brukar bjuda på ett traditionellt midsommarfirande med dans runt midsommarstången, dans, lotteri och chokladhjul på festplatsen. Även andra festligheter som t.ex. ljusfest en mörk augustikväll med tåg av kolonister genom området. Att äga en kolonistuga med lott har blivit allt mer eftertraktat. Priserna på stugor har höjts liksom standarden.

Stugkön till attraktiva områden kan vara flerårig. Det kan t.ex. ta upp till tjugo år att få möjlighet att köpa en stuga i de populära koloniområdena i Stockholms innerstad. Många föreningar tillämpar hembud vid försäljning för att undvika spekulation. Stugan värderas av en medlem i föreningen med särskild utbildning. Den värderas enligt en fastställd lista som staden upprättat. Erbjudande om köp går sedan till personer på intresselistan. Däremot värderas inte kolonilotten. Ibland är värderingen påfallande låg i jämförelse med prissättning på jämförbara fritidshus i attraktiva lägen. Värderingen har inte följt prisutvecklingen i samhället. Många stugor ärvs inom familjen. Flera generationer kan ha ägt samma stuga. Idag kan en kolonistuga kosta allt från ett par tusen till flera hundra tusen kronor beroende på standard och område. Därutöver tillkommer en årlig arrendeavgift.
​

Stugor utan hembudsförsäljning betingar ett högre pris särskilt i attraktiva områden. Koloniföreningen arrenderar marken av staden/kommunen. Föreningen upplåter i sin tur kolonilotten till den enskilde medlemmen med arrendekontrakt. Det har tidigare funnits en oro hos kolonisterna kring korta arrendekontrakt. Men situationen har stabiliserats och numera kan kontrakten löpa upp till tjugofem år.

Det finns alltid en risk för kolonisten att bli av med sin kolonilott om kommunen vill använda marken till bostadsbyggande. Från politiker- och stadsplanerarhåll är man idag angelägen om att behålla och bevara dessa gröna oaser.